Jag hann väl inte mer än att stänga av datorn efter mitt inlägg ”där inget händer” så började dramatiken på gatan…
Nu funderar jag kring HUR man släcker en gatlykta om den brinner så som den utanför mitt fönster gör. Röken stiger mot himlen och det enda släckningssätt jag vet är att sparka på stolpen. Funkar det mot eld också??
Ibland kommer det en dag som denna: En dag när jag inte kommer på något som är speciellt för den här dagen. Ingenting som har hänt som jag kan kommentera. Inga speciella tankar att dryfta. Ingenting som är roligt eller extra tråkigt. Det har såklart hänt speciella saker även idag, men inget som jag kan skriva här. Allt står nämligen inte på den här bloggen. Jag censurerar mig själv så ni ska slippa läsa om alla dumheter som händer i mitt liv. Snällt va? När en sån här dag uppenbarar sig, så kan man såklart ignorera det och hitta på något ”blaj” ändå eller så kan man, som många föreslagit, inte göra något blogginlägg den dagen. Jag väljer en gyllene medelväg och berättar bara om….
….att Marcus vaknade utan framtand idag igen!
Jag minns inte om det är för fjärde eller femte gången bara i mars. Jag förstår att han börjar tröttna på tandläkarbesök. Han har återigen lyckats få dit en temporär tand under dagen. (Han har lärt sig numret till tandläkaren utantill.) Om någon vecka ska han ta ut den temporära tanden och få en ny tand igen. Den här nya tanden ska förhoppningsvis sitta kvar i många år framöver. Eller månaden ut. Den som lever får se.
Sommartid – jag vaknade kvart över åtta eller kvart över nio hur ni nu vill se det. Per och jag hade ingen plan för dagen så vi tog det lite som det kom. Vi började såklart med frukost. Den åt vi framför en film.
Tänk att snön som varje år ramlar ner från taket bildar en sån ishög att det bara inte går att spetta loss eländet! Jag lär mig ju inte, utan försökte idag igen, men nej, det går inte. Den får helt enkelt smälta bort…
Det gick inte att ta bort de elsladdar som ligger under snön och leder bort till vedhögens ljusslinga och bort till julgranens elslingor. Det gick däremot att plocka bort alla de slingor som lyst upp altanen under vintern. Det såg lite fånigt ut som det var innan…
Efteråt hade vi många små bollar med lampor att packa ner och räcket var helt rent och redo för sommarens ”häng”.
Per plockade fram de nybyggda fågelholkarna och tänkte erbjuda fåglarna lite nya boendeformer, men det visade sig att vi inte hade någon ström i skruvdragaren så vi pausade det projektet litegrann…
…och plockade fram cyklarna istället!
Vi cyklade söderut och vid Stämmarsund såg vi att isen låg kvar. Skärgården är vacker även från cykel. På andra sidan ser vi Yxlan.
På semaforen ser vi att ingen ska med båten från Stämmarsund…
Jag kämpade vidare (min cykel är inte direkt lättrampad) neråt ön och hamnade vid kyrkan. Där stannade vi en liten stund och njöt av vädret.
Per kikade ut över kyrkviken medan jag klädde av mig ytterlagret för att få lite svalka.
Jag satte mig på klockstapelns trapp och njöt!!
Klockstapeln ska alldeles snart restaureras, men jag tycker den är fin som den är!
En och en halv mils cykling känns skönt efter en slapparhelg och när vi kom hem så kom fågelholkarna upp i träden. Lite nytta blev gjort den här helgen alltså!
Pappa och Kina kom hem från Skottland idag. Vi fikade lite med dem och fick en kort summering av deras vistelse innan vi fick ta oss hem mot stan.
På vägen hem såg vi tranor! Det kändes helt fel. Vet inte varför egentligen, men antagligen för att jag aldrig sett några där förut. Vi såg räv, rådjur och någon form av rovfågel också längs med vägen, men det som stannar i minnet är de där tre tranorna. Brukar det finnas tranor i Penningby?
Nu sitter vi hemma framför Mästarnas Mästare (SVT1) och får höra om ungarnas helg samtidigt som vi njuter av en god kopp te. Vi funderar på hur tidigt man måste gå och sova idag för att orka med dagen imorgon. Sommartid – är det verkligen nödvändigt?
Idag måste jag varna er för att jag har med MÅNGA bilder i blogginlägget. Det går liksom inte att undvika en sån här solig dag i skärgården när ALLT är vackert! Jag har tvåhundrafemtiotvåbilder från dagen (och tio filmer) och jag visar ändå bara tjugo bilder, så ni är skonade ändå! 🙂 Nu kör vi!!
I morse gick jag direkt ur sängen ner till havet.
Jag kunde inte låta bli.
Där möttes jag av den här underbara Svartlögafjärdsutsikten.
Jag såg familjen Sjöbloms brygga och tänkte att den var vacker….
Så jag tänkte ”dit måste jag nog gå”…
Där ser man nog den där läskiga sprickan som jag går alldeles för nära ibland….
Vass brukar jag mest ”ogilla”, men ibland så…
Allt var stilla. Helt plötsligt hörde jag ett vinande ljud…
….men galningar!!!
Sen var det mest vackert bara!!!
Solen har vunnit. Vattnet tittar igenom…
Vackert så det förslår!!
Stranden vid bryggan…
Sol genom Al.
Till slut tog jag mig hemåt mot frukosten, duschen och finkläderna…
Jag var nämligen tvungen att lämna ön för en stund.
Här ser vi sundet mellan Yxlan och Furusund.
Idag skulle nämligen min kompis Ola döpa sitt barn Elin.
Självklart ville jag vara där!!
Det var fint väder även där! 🙂
M & P
När vi åkte hem igen var det helt tyst.
Helt vindstilla.
Vi gled mellan öarna i tysthet.
Vi njöt!!!
Sent igår kväll deklarerade jag. Vi hade redan varit inne och tjuvkikat lite på ”läget”, men igår tog jag mig i kragen och dubbelkollade lönespecifikationerna från 2010 mot kontrolluppgiften och den i sin tur mot deklarationen osv. Jag gjorde inga direkta avdrag, eftersom jag är för lat för att försöka. Jag har ingen skattejämkning och nu blev jag påmind om varför! Det är en så himla skön känsla att se siffrorna längst ner när deklarationen är färdig! Katjing!! Prisad vare skatteåterbäringen!!
Igår tog jag beslutet. Vinterjackan skulle tas bort ur hallgarderoben! Vintern är alltså över, såväl utomhus som inne i garderoben. Nu gjorde jag plats för den underbart röda Peakjackan och den lättskötta och vindtäta Espritjackan! Härligt att kunna variera. Prisad vare vårjackan!!
Idag hittade jag regplåt 005! Precis framför mig stod den lilla röda bilen och ståtade med precis exakt det nummer jag letade efter. Prisad vare Flygfyrens parkering!!
Fredag. Arbetsveckan är slut. Jag packar bilen och åker ut i skärgården. Till Blidö. Ön i Solen! Jag kan andas. Jag känner lugn. Man kan ta tjejen ut ur skärgården, men man kan inte ta skärgården ut ur tjejen.
(Man ska nog egentligen inte vara på isen nu…ser ni sprickan?)
Skärgården är livet! Prisad vare skärgården!!
Så är jag då på plats här ute i Vitsippan. Vi har satt på värmen, vattnet och gasen till spisen. I kaminen sprakar en hemtrevlig brasa i sitt försök att värma upp huset. På tv’n lagar Jamie Oliver en underbar maträtt och vi njuter av ett gott tjockvin som vi fått i present! Skål. Prisad vare knastrande brasor!!
Jag önskar er alla en trevlig helg!
Den börjar nu!
I går när jag vårstädade mina fina sneakers så blev jag sugen på ett par rosa skönheter. Idag är de mina!!
Höga?
Låga?
Ljust bebisrosa?
Mörkt superrosa?
Jag vill ha ett par till…..
Det är vår och snön smälter här hemma på gatan. Den ligger fortfarande kvar i stora isiga högar, men de blir mindre dag för dag. Det brukar ju vara helhärligt att se det gröna gräset leta sig fram, men det som göms i snö kommer fram i tö. Hemma hos oss är det inte små söta sandlådespadar eller borttappade vantar. Nej, hos oss är det istället äckliga, mögliga (!) kattbajshögar!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen fast jag vet att jag får fiender. Jag brukade gilla katter, men det sista åren på den här gatan har gjort mig till en stark kattmotståndare, nästan katthatare! Man ska inte ha utomhuskatter i tätbebyggda områden!! Idag har jag gått runt en lång stund med handskar, plastpåse och liten spade och tagit bort bajshög efter bajshög från gräsmattan. BLÄ!
Något som inte är dumt eller blä alls, är det faktum att imorgon efter jobbet åker jag ut till ön. En hel barnfrihelg på Blidö i Vitsippan går inte av för hackor! Bara en skön skärgårdsö, krispig luft, några glas tjockvin och någon långpromenad. Ni hör hur gott det låter va? Jag kanske kan läsa en bok, se en film, tända en brasa eller lyssna på musik också, vem vet?
Arhipelago is da shit!!
Idag hittade jag registreringsskylt 003 och 004!
Ja, egentligen var det ju Åsa som såg dem och gjorde mig tydligt medveten om att jag ”borde” titta åt ett visst håll så att jag också skulle se dem. Jag såg dem hur som helst och då blev det ”Jippiekänsla”. Fånigt såklart, men då hade jag ju kommit igång. Jag har ju sett nummer 1,2 3 och 4. Nu är det bara 995 nummer kvar innan jag är klar med min Plate spotting. 🙂
Det har visat sig att det inte bara är jag som letar regplåtar. Det finns hemsidor och facebookgrupper och väldigt många vet precis vad man talar om när man berättar att man letar nummer. De flesta ligger dock inte på nummer fyra.
Åsa, du ligger väl på 67 nu?
Kicki letar efter nummer 40.
Värst av alla är dock Heidi. Hon letar efter nummer 245!!!
Fast jag är på gång…
Alldeles nyss såg jag att en av mina vänner på facebook (och i verkligheten) hade en status som även kunde passa in på hur jag känt på sistone.
Hon skrev:
”För mycket urk och för lite tiddelipom i min tillvaro just nu,
måste se till att åtgärda det!”
Det var så skönt beskrivet hur det dåliga är URK och hur det braiga är TIDDELIPOM. Att hon dessutom inte alls gett upp utan tänker göra något åt det kändes hoppfullt och skönt!
Ett av mina försök att få in mer Tiddelipom i mitt liv är att hålla ögonen öppna. När jag gjorde det idag, så såg jag hur det spirade i jorden bredvid trottoaren! Tiddelipom!
Ett annat Tiddelipomförsök går ut på att ta fram kameran och leta efter ”vackert”. Det går att hitta ÖVERALLT! Se bara vad jag hittade idag! Tiddelipom!
TIDDELIPOM
