Majsan! Majsan! Världens bästa Majsan! Majsan! Majsan! Hej, här kommer Majsan! Majsan! Majsan! Ingen, faktisk ingen annan Majsan gillar jag så bra som mej.
Majsan! Majsan! Världens bästa Majsan! vackra, snälla, lagom tjocka Majsan, genomkloka, underbara Majsan! Undra på att alla gillar mej.
Det händer ju förstås ibland att nån blir arg på mej och ställer till ett himla liv, när jag förstört nån grej. Men vad är det att bråka om, det är en värdslig sak ! Och gissa vem som kommer här som har en läcker bak
De e Majsan det, hurra, hurra, hurra de e Majsan det, hurra, hurra, hurra de e Majsan det, hurra, hurra, hurra för mej
Majsan!, Majsan! Hej här kommer Majsan! Maka på er för nu kommer Majsan, ja här kommer världens bästa Majsan, nu ska alla hurra högt för mej.
Fredrik, tack för kommentaren jag fick på ett av mina inlägg igår! Jag blev verkligen jätteglad när jag läste det. En av nackdelarna med envägskommunikation (som bloggande faktiskt är) är annars att jag inte har en aning om vem som läser det jag skriver. Alla kommentarer ni läsare skriver in är därför roliga och tas tacksamt emot, men din kommentar var verkligen oväntad. Jag har ju ingen aning om vem du är 🙂
Vilka är ni som läser mina inlägg?? Jag har ingen aning. Den tanken är lite läskig och lite kittlande.
Angående gårdagens andra kommentar så vill jag hälsa min lillasyster Susanna att jag känner mig förolämpad! Jag väger INTE, vad man än kan tro, mer än en plogbil!! Om den kan ploga bort snön på isen, utan att ramla igenom, så borde jag kunna gå på densamma utan att plurra….Hmpff!!! *ler*
ッ
När jag tog bilden (som skulle visa hur läskigt men superkul det är när någon jag inte alls känner läser min blogg) så kom jag på att: Ni måste få se hur “pluppen” (eller bristen på den) ser ut just nu. Jag som ser den i spegeln varje dag måste säga att det går åt rätt håll. Precis som de sa när den togs bort, så tar det lite tid men jag ser verkligen från dag till dag hur den försvinner och jag har goda förhoppningar om att ärret blir fint. Lite kommer det nog att synas men det gjorde ju pluppen också, minst sagt!!
ッ
Skoskaven jag lyckades få till på isen igår, kändes inte alls av idag, när jag var hos Dimman och tränade. Det berodde tyvärr inte på att blåsan försvunnit. Det hade varit skönt. Det berodde istället på att jag fått låna ett par specialstrumpor av Per. Vilken skillnad! Jag insåg att jag måste ha nya speciella träningsstrumpor. (Det visste alla ni andra redan, va?) Per visste helt klart om denna välbevarade hemlighet och köpte tre par åt mig på sin lunch. Nu är jag alltså fullt utrustad från topp till tå när jag tränar!
Thérèse, funkar det att jag har Pumastrumpor fast resten är Speedo?? 🙂
ッ
Nu har jag precis ätit middag, slitit av plåstret från skavsåret eftersom det inte satt fast ordentligt, pratat med barnen om kommande helgers händelser och sen bara ramlat rakt ner på ryamattan. Jag RELAXAR. Det är ju bokslutets första dag och det vet alla vi som känner till bokslut att såna kräver energi.
Eländes elände eller bara ovana?? Både Per och jag vaknade med riktigt ont i ryggen. De nya madrasserna gjorde ingen ögonblicklig succé tyvärr! Vi får se hur det blir de närmaste dagarna. Vi diskuterade madrasserna en stund men sen kravlade vi oss ur sängen med värkande gamla kroppar och åt en god frukost med sonen. Dottern hade redan dragit iväg och jobbat på att få hudcancer. Hon skulle sola solarium. Mina argument föll platt när jag förklarade vad solarium gör för huden. Pers förklaring att Sats har tagit bort alla sina solarium på alla sina gym pga. nya rön om malignt melanom funkade inte heller. Tyvärr.
Från frukostbordet såg vi detta:
Det gjorde att Per började prata om en promenad. Jag var inte på samma humör men insåg att det vore nyttigt och klädde på mig långkalsonger och termobyxor, mössa, vantar och halsduk. Det var ju som vanligt iskallt ute.
Den promenadmotstridiga Maria’n övergick ganska snart till att vara en Maria som njöt av vädret och promenaden. Dessutom bjöds jag på ett utmärkt fotograferingstillfälle. Jag gillar ju att ta bilder…
Här är vi på väg ner mot vattnet. Av någon anledning går man ju ALLTID mot vatten.
Här har jag precis kommit ner på isen och kunde inte låta bli att ta den här bilden. Varken träden eller bryggan vet vad “raka linjer” är för något 🙂
Det “rika folket” uppe på Falkberget har tydligen inte orkat ta upp sina bojar ur vattnet I bakgrunden ser vi de första långfärdsskridskoåkarna
Vackert kallt stort fruset vitt snötäckt vatten
“Per, ta en bild på mig också så man ser att jag var med och gick”
“Mäh, du tar ju bilden bara på isen. Här är jag!!” sa Per oroligt. Han var dock med i bild 🙂
Edsviken har en plogad slinga ända inifrån stan och upp till oss vid Edsbergs slott. Den är mycket uppskattad av skridskoåkare, flanerare och hundägare. Jag förstår dem, om mitt knä fixade såna där sneda rörelser så skulle jag helt klart köpa mig ett par grillor.
Även på Edsvikensidan har rikemansfolket tydligen inte ork att ta upp saker ur vattnet. Här var det EN person som tog upp sin bom innan isen la sig… Latmaskar!!!
Vi gick ner på isen vid Landsnora, gick tvärs över Edsviken och så gick vi upp på land igen på andra sidan. Här går vi på promenadstigen längs med vattnet. Lite mulet men vackert, vackert.
Per med Edsbergs slott i bakgrunden.
Nu är vi tillbaka på vår sida av viken och vi står och kikar söderut uppe vid Edsviks Konsthall.
Väl hemma fick jag en god kaffe latte med kardemumma av Per. Gôtt. Det var nämligen lite synd om mig…..eller..hmm, kanske inte. Oproffsigt nog hade jag haft fel sorts strumpor på mig och hade fått en rejäl skoskavsblåsa. Trist och onödigt.
Marcus och Per bjöd på en härlig lunch i form av wokad kyckling och sen var det dags att göra sig iordning inför kvällen. Naglarna behövde ny färg, hälen behövde skavsårsplåster och resten av mig behövde skrubbas. Ni som har koll vet ju att Fashing ska få sig ett besök ikväll och då vill man ju vara fin. Nils Landgren Funk Unit var på Tv4 i morse och det suger rejält nu i min “funk”-tarm. Det här kan bli riktigt bra! Dessutom har vi bokat bord och ska äta där och det är ju alltid trevligt!
Problemet med att vara hemma på dagtid är att man ser hur dammigt huset är. Idag var jag hemma just på dagtid och såg precis just detta damm. Det fanns liksom ingen återvändo, det var bara att sätta igång och städa. Jag kämpade på inomhus med saneringen av vårt halväckliga hus medan Per tog sig utomhus och skottade snö. Vår altan hänger en våning upp i luften och med all den snö som låg på den så hade vi börjat oroa oss för om den skulle orka med tyngden.
Inifrån vardagsrummet såg det ut så här:
För Per såg det ut så här innan han hade startat…
Det var bara att andas djupt och sätta igång med skottningen….
..och skotta på…
tills det var klart!
Inifrån kunde vi helt plötsligt se att vi har grannar igen.
Under min städning insåg jag hur hemska våra sängar har blivit. Jag städade och dammsög sängen men gav till slut upp. Det var helt klart dags för en åtgärd i form av nya madrasser och sängskydd. Så fort vi var klara med städning/skottning åkte vi därför iväg till:
Där insåg vi hur hungriga vi var och gick först av allt till restaurangen. Jag åt en STOR klassisk IKEA-lunch. Jag kan lova att jag blev mätt 🙂
Vi hittade inte bara våra bäddmadrasser och sängskydd utan även massvis av förrättsbestick och en mysig filt. Det ska bli sååå mysigt så med nya fräscha grejjer i sängen. Problemet är att nu vill jag ju ha nya sängar också……
På vägen hem svängde vi förbi Stinsen och köpte hårprodukter och lite mat. Väl hemma fastnade jag direkt framför en komedi på kanal 5, “Allt en tjej vill ha”. Jag gillar verkligen Colin Firth! Per somnade i soffan….Det är ju tydligen vansinnigt jobbigt för en karl att vara på IKEA i en hel timme 😀
Jag fick lite kommentarer på gårdagens blogg, vad gäller mina julstjärnor. Jag har dem ju gärna inte bara hängandes, utan också lysandes fram till maj. Jag får ju böja mig för överheten och har därför tagit ner dem i dagens städningsprocess.
Titta! INGA stjärnor i fönstret!
Det är Robinsonfinal ikväll! Vem vinner tror ni?
Jag hoppas fortfarande att Johan eller Mats tar hem hela skiten. De har ju en liten liten chans…..
Det har inte snöat så här mycket sen åttiotalet hörde jag på radion. I helgen ska vi skotta vår altan. Den fixar nog inte mycket mer snö. Den är nämligen mer byggd som en fyrtio kvadratmeter stor träbalkong, en våning upp. Inte så kul om det töar och snön smälter lite. Då lär snön väga några ton….
Så här ser det ut på jobbets “ljusgård” mitt i huset. Vart tar vattnet vägen i vår?
Idag….
Idag löstes ett av de problem som har känts som en lastbil på mitt huvud. Här var det inte snack om några stenar på axlarna… Här var det lastbilstyngder! Sååååå skönt att bli av med den!!
Idag hörde min allra första pojkvän av sig. Peter! Han tipsade om att Nisse Landgren spelar på fashing i helgen! Konserten hålls för att stödja “läkare utan gränser” och eftersom jag älskar Nisse och hans röda trombon så kändes det helt rätt när jag beställde fyra biljetter. På söndag ska jag, Per och två vänner alltså avnjuta en underbar konsert och göra nytta på en gång! Lovely.
På vägen hem från jobbet svängde jag förbi Sollentuna Centrum. Där stötte jag på Emma och två av hennes tjejkompisar. Jag berättade genast det jag nu skriver till er:
Jag blev intervjuad av Sollentuna Journalen (tidning här i Sollentuna) om mina vintersportvanor. De frågade många frågor och jag fick helt enkelt berätta om mitt knä och hur det skadades när jag var femton och att jag därför inte kan åka slalom eller, som fotografen i sällskapet föreslog, långfärdsskridskor. De hade mikrofon och spelade in allt jag sa, ville att jag bokstaverade mitt krångliga efternamn och tog bilder till tidningen. De ska bergis lägga in det här med både bild och text i nästa nummer. Hua!
Morgonen startade med snöskottning för både mig och Per. Det har fallit rejält med snö på bara en dag, eller hur?? Jag älskar snövallar!! Det har jag gjort ända sen jag var liten. Min pappa har ALLTID skottat de vackraste vallarna av alla, så jag har verkligen vuxit upp med dem. Idag la jag dock inte hela hjärtat i vallarna men de är fina ändå 🙂
✫
Väl på jobbet så kämpade jag på i några timmar innan jag gick iväg till Dimman och min rehabträning. Det var ett tungt pass idag. Jag verkligen skakade i musklerna när jag utförde mina övningar. Jag tar alltid i för fullt men idag var det pust och svett mer än vanligt…Puh!
✫
Efter träningen slank jag in på ett av de tre sushihak vi har i Sumpan och satte mig att vänta på mitt lunchsällskap. Jag såg faktiskt solen strila ner mellan snömolnen och insåg att det var dags för dagens första fototillfälle 🙂
✫
Efter jobbet var det återigen dags för snöskottning och sen bjöds jag på riktigt god mat! Per hade hittat det (som allt annat nuförtiden….i sin iPhone) Den var så enkel att laga men SÅ god att äta. Det var rent löjligt. När jag skriver ner receptet kan jag inte fatta att det var så gott…hmm. SKUMT!
1 påse kycklinginnerfiléer 1 stor burk chunky salsa Santa Maria, Styrka:Medium 1 msk strösocker ½-1 dl vatten 1 pkt tortillabröd Riven ost olivolja
Sätt ugnen på 200 grader. Gör en god sallad och duka bordet, så du är redo när allt är varmt. 🙂 Skär tortillabröd i fyra bitar och droppa några få droppar olivolja på. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper på. Lägg på lite riven ost på varje brödbit.
Stek upp kycklinginnerfiléerna Du behöver inte bry dig om att de blir klara, bara att de får fin färg. Häll hela burken salsa i stekpannan. Skölj ur burken med vattnet och häll i det också i stekpannan. Häll i sockret. Låt koka i 5 minuter.
Medan kycklingarna kokar i sin salsa sätter du in bröden i ugnen. De behöver bara vara inne i ugnen tills osten är smält. Dekorera kycklingen med lite persilja om du har någon hemma och känner för det 🙂
Ät kycklingen med salladen och bröden för sig med händerna.
GÖTT!!!
✫
På tal om ingenting…..Igår berättade jag ju att jag inte har någon skorpa kvar på mina laserborttagna fd. pluppar. Nu har jag bara rosa fläckar. Det ska jag tydligen ha i flera veckor enligt instruktionen.
Här får ni se bildbeviset.
✫
Min kväll spenderades delvis framför ett av Robinson Karibien-finalprogrammen. Jag gillar fortfarande Johan och Mats. Vem kommer att vinna tro?? Den som lever får se.
Här är det förstås inte så soligt utan helt becksvart, men ni förstår vad jag menar! Jag har inte så mycket att rapportera idag. Självklart kan jag krysta ur mig något ändå…. Många kloka människor har sagt till mig att om jag inte “vill” blogga så måste jag inte. De kanske inte känner mig? Det är klart jag måste! Jag älskar ju denna envägskommunikation där ni inte kan avbryta mig. FNISS!!
Jag vill i alla fall lägga ut en länk till en tjänst som vi behöver bra folk till. Är ni nyfikna?? Klicka på den här länken…. …men vill ni inte sitta fem meter från mig hela dagarna, så klicka inte! Det kan ju bli så att när ni sett vilket fantastiskt jobb det är, så kan ni inte låta bli att söka det!!!
En annan grej jag kan berätta är att vårt fastighetsbolag varit här och ställt ut en “moj” som ska mäta temperaturen och “vindfläktarna” i kontorslandskapet. Vi har ju som ni vet superkallt där jag sitter. Det låter ju som en jättebra första åtgärd eller hur? Problemet, och den berömda baksidan på myntet, är att jag blev tvungen att stänga av värmeelementet som står vid mitt bord. Vi vill ju visa hur jäkla kallt det faktiskt är. Jo, jag förstår att det är en bra sak, för det här kan faktiskt leda till att något görs åt kylan i slutänden. Just idag vill jag dock gnälla. Ok? Hutter Hutter Burr Burr
Nu. Inget nytt under solen! Vi hörs när det är onsdag och det har hänt massor av roliga saker. Jag ska träffa apan imorgon!!
Allt har gått i hundranittio knyck från morgonens gäspiga start till kvällens precis lika gäspiga slut. (Jag var pigg där någonstans i mitten)
Jag var ju i princip bara en enda dag på jobbet förra veckan och det märktes helt klart på mängden e-mail och på storleken på “att-göra-genast-om-inte-fortare-högen”. Jag tog alltså sats och hoppade in i arbetet. Vid elvatiden tog jag en kort men snabb promenad upp till Dimman. Där visade det sig att det jag känt i mitt vänstra ben (men inte berättat för er) antagligen är en liten bristning. Jag har kanske (som vanligt?) tagit i lite för hårt eller nåt sånt. Dimman ville inte äventyra att jag måste vila några veckor från hans träning, vilket jag måste ifall det blir värre. Han lade därför om dagens träning så det blev lite lugnare för min stackars baksida av låret. Det betydde i och för sig bara att andra muskelgrupper fick slita än värre, men det var kul 🙂 Nya övningar gjorde träningen bara roligare! Jag fascineras fortfarande över att jag tycker träning är roligt.
Vem är jag, och vad har jag gjort av den vanliga Maria? Ja, inte vet jag….
Efter en snabb lunch (ja, allt har gått snabbt idag) fortsatte jag med mina uppgifter. En av de övningar jag ständigt återkommer till är att bygga nya eller att ändra på befintliga träd i vårt affärssystem. Träden kan innehålla lite olika saker, men idag handlade det om huvudbokskonton. Träden används sedan i queries och rapporter inom systemet men även av andra applikationer så det gäller att ha tungan i rätt mun…jag menar, rätt i munnen 🙂
Det här trädbyggandet, som pågick långt efter ordinarie arbetstid, fick mig att fundera på en ny karriär. Vad tror ni om att jag sadlar om till arborist? Jag tror att jag är som klippt och skuren för jobbet förutom på en enda punkt. Kommer ni på den?
ッ ♥ ✫ ♥ ッ
Imorgon ska Emma vara ledig från skolan och åka upp till Romme. Där ska hon göra det hon gillar mest av allt när det kommer till fysisk aktivitet. Hon ska åka snowboard! Jag vet inte var hon har fått det ifrån men hon har älskat det ända sen hon var en liten liten skit. Hon skulle absolut åka på en bräda, så vi fick vackert köpa en begagnad variant och sätta henne i snowboardskola. Nu för tiden åker hon på en riktigt cool bräda i vitt med rosa och lila blomslingor på (på bilden ser man inte blomslingan för väskan är i vägen). Tydligen är hon riktigt duktig på att åka. Hon åker med “fel” fot fram dvs. Goofy style men tydligen är det bara ännu ballare. Jag är oförstående men stolt som en tupp (över hennes åkning men även över att hon packat!!)
Min andra stolhet här i världen, Marcus, är också ledig imorgon, men jag antar att han kommer att inta sin favoritposition; sittandes mjukt ihopsjunken som en säck, i sin skrivbordsfåtölj, framför sina 24″ skärmar, spelandes något dataspel. Vad annars? Att gå utomhus vore ju att äventyra sitt liv eller nåt sånt.
Å andra sidan det säkert någon sport man kan “spela” på den vänstra skärmen eller någon man kan se på tv på den högra skärmen 🙂
ッ ♥ ✫ ♥ ッ
Kom ni på det??
Den svaga punkten vad gäller mitt nya yrkesval är självklart SPINDLAR. De där äckliga åttabenade djuren inte bara råkar finnas i träd, de fortplantar sig i dem och älskar att hänga ner från dem. BLÄ!!
ッ ♥ ✫ ♥ ッ
Imorgon är det en helt ny dag. Den är ännu inte använd till något alls. Den är fräsch och öppen för allt. Vad ska vi hitta på med den??
