Jag har haft svårt att blogga i oktober. Det syns tydligt på antalet inlägg.
Vad skriver man om när det man tänker på är tungt och mörkt?
Våra liv går vidare, trots att Charles liv inte gör det. Det känns bara så svårt att bara skriva om tunga tråkiga känslor. Det känns inte heller rätt att skriva om roliga saker. Det är väl inte att sörja?
Så – det är svårt. Det kommer nog fortsätta vara det ett tag.
Jag tänker på det när jag står och lägger tre timmar och kärlek i att göra den godaste lasagne jag kan få till. Sedan kör jag över matlådor med kärleken till min dotter och hennes sambo. För det behövs.
Tänker mycket på er alla och sorgen ni har att hantera. Att inte låta den ha fokus exakt hela tiden är väl något som hjälper oss att ta oss igenom det värsta och låta livet växa runt den med tiden (https://youtu.be/X55TJRj9HUk?si=fZt6pVMKh1LUVkBl&t=97). Betyder inte att vi sörjer mindre, som jag ser det. Har för mig att Tomas Sjödin har med något som är ungefär ”tänk att man kan vara så glad fast man är så ledsen” i någon av sina böcker. Tycker han har skrivit mycket som är bra, inte minst om sorg.