Till sjöss med Frida och Henrik

Jag vaknade ganska tidigt i morse. I alla fall för att vara jag. Jag tog på mig bikini och hoppade i och tog ett morgondopp. Det ”är ju sen gammalt att man gör så när man bor på båt” 😉

Ganska snabbt vaknade alla andra på båten (jag antar att jag väckte dem…ooops). Frida började direkt att göra frukost och när Henrik hade tagit sitt morgondopp hoppade han in i salongen och hjälpte till han också.

Vi åt sedan det jag tror var sommarens godaste frukost! Hur kan det inte vara det? Vi satt i en båt och hörde vågorna skvalpa mot aktern samtidigt som vi njöt av nybryggt te och kaffe, ägg, yoghurt, flingor, ugnsbakat bröd och jättegoda pålägg.

Efter frukosten tog vi det lugnt.

Henrik och Frida kom med ett förslag för dagen, och vi tyckte det lät toppen, så då började vi förbereda för avfärd.

Vi tuffade ut från vår natthamn på Norrpada. Vi vinkade adjö till de få segelbåtar som inte lämnat klippan ännu.

Vi gick på utsidan av ögruppen och njöt av utsikten både vad gäller öar och hav.

Eftersom vi tuffade fram i maklig takt, så satt jag och Frida uppe på däck i fören. Där njöt vi av härligt samtal och solen.

Då och då var jag bara tvungen att ta en bild.

Min lillebror Henrik och min man Per var kvar i styrhytten och tog hand om rutten. (Jag gissar att även de snackade om väder och vind och njöt av utsikten)

Även fast vi var så långt ut i skärgården så kunde vi då och då hitta spår av människan. Här såg vi t.ex. en lång flaggstång. Jag gissar att det ligger ett hus bakom klippan.

Vi passerade många trevliga saker att fästa blicken på. Det här söta sjömärket som vänligt ber oss att hålla farten nere med två svanar bredvid var en av de sakerna.

Vi gick in i Rödlögakanalen från östra sidan och möttes av en full ”led”. Det låg ankrade motorbåtar och långsamgående segelbåtar som gick för motor och det kom passagerarbåtar där utrymmet är ganska så snävt så brorsan tog en lite mer äventyrlig väg in i Ö-gruppen 🙂 Det gick så klart bra, men jag hade inte gjort så…FNISS.

När vi väl kom in i den utprickade lilla ”vägen” som är mest lämpad för båtar så var det lugnt och vackert.

När vi vände söderut för att gå igenom den mycket smala kanalen ner mot Uddos udde så fick min lillebror minnen från barndomen. I denna kanal fick han lära sig ”båtvett” av ingen mindre än skärgårdsgubben Uddo.

Väl ute ur kanalen fortsatte vi mot en av mina favoritöar.

Resan dit var LJUVLIG!!! Kolla bara på denna utsiktsbild.

Killarna tog det lugnt och mös.

Om ni vill veta så är bilden nedan min absoluta favoritbild från idag!

Jag gillar synen av segelbåtar, men jag har ingen längtan efter att själv sitta i en. Jag vet inte varför men så har det nog alltid varit. Sist jag provade på riktigt var sommaren 1991 när jag och Per seglade en Comfort 32’a i en vecka med Pers pappa Göte och hans ex-fru Ansi. Det var ju ett tag sen. Jag kanske borde prova igen?

Ibland fastnar även jag på bild. Denna bild har Frida tagit.

Vi tänkte oss lunch på en ö innan Henrik och Frida skulle lämna av oss hemma vid vår brygga. Här gör Frida sig redo för att hoppa i land på kobben ni ser bakom henne.

Utan att säga för mycket…så kan jag säga att det var vår favoritö som vi gick iland på. Ni kan se på bilden nedan varför den är vår favorit. Vem skulle inte vilja äta lunch med denna utsikt?

Innan lunch tänkte vi dock ta ett dopp för att svalka av oss. Det gjorde vi också!

Efter lunchen började det blåsa lite mer och det var inte riktigt lika blå himmel längre. Serenity gjorde sig dock bra som objekt för min kamera.

När vi försökte hoppa av hemma vid vår brygga blåste det så mycket att det inte kändes säkert att försöka oss på det äventyret, så istället åkte vi till Bromskärs Brygga. Här vinkar vi av brorsan och svägerskan som vände ut på havet igen.

Henrik och Frida; TACK för ett ljuvligt dygn på havet! Detta m¨åste vi göra om vid tillfälle!