Vi drog ut på sjön så fort vi bara kunde i morse. Min kusin Eric som kommit för att hälsa på fick helt enkelt bara följa med.
Vi var tvungna att leta reda på en ö där det var lä eftersom det blåste rätt ordentligt från norr.
Vi hittade som tur var ett ställe.
Vi packade upp våra grejer och mös!!
Nästan direkt gav jag mig ut på upptäcksfärd och såg t.ex. dessa blommor.
Visst är det fint i skärgården?
Jag gillade dessutom att min man och min kusin kunde prata hur lätt som helst. Precis som alltid!
Vad heter den här lila blomman? Jag tycker den är TYDLIG och fin!
När det började kurra i magen så gick vi bort till ett ställe på ön där det inte blåste så mycket.
Där satte vi oss på varsin stol och väntade….medan Per lagade mat.
Vi åt vår lunch och drack vårt kaffe sen åkte vi hemåt.
Väl hemma möttes vi på bryggan av beskedet att bastun snart var varm, så vi tackade JA och sprang hem för att byta packning och sen gick vi ner igen till den socialaste bastun man kan tänka sig.
Eric var med och bastade och efteråt var han väldigt imponerad över den svenska gästfriheten och sammanhållningen. Jag tror inte det är svenskt. Jag tror det är den här gruppen av grannar som är fantastisk!!!
När det återigen kurrade i magen så sprang vi hemåt för att laga middag.
Idag blev det beer-canned-chicken och grillad majs och grillade spädmorötter!
Det var verkligen jättegott!
Under middagen blev det mörkare och mörkare. Av någon anledning (mörkret?) så började jag och Per prata om alla reflexer vi haft på oss under pandemins alla hundratals promenader här på ön.
Döm om vår förvåning när vi insåg att min kusin Eric inte ens visste vad en reflex var!!! Jag var tvungen att springa in i huset och hämta fyra varianter för att visa honom. Han hade aldrig sett en reflex. Det fanns inte ens ett ord för dem!