Jag har letat orm hela sommaren. Försökt att ta en fin bild, men har bara lyckats se en halvstor snok i stenpiren vid badbryggan (som stack iväg så fort den såg mig) och en fullstor snok precis vid altantrappen (som slingrade in under altanen när jag nästan klev på den) så lyckades inte fånga någon sv dem på bild.
Den orm jag till slut fick på bild är inte ens en orm, utan en benlös ödla: en kopparorm. Pytteliten, men frisk och kry. Oftast är kopparödlor/kopparormar döda när man får syn på dem.
Kinas pelargoner har regnskydd, i alla fall en del, av altantaket så de är alltid vackrare än mina. (Vatten på blommorna är nämligen inte bra) Jag fascineras över hur vackra pelargoner är. Håriga som de är…
Idag flyttade Emma in i sin nya lägenhet. Hon tog tillbaks sängen vi haft på kontoret, men som egentligen är hennes, å vi har nu fått en fåtöljhörna istället.
Ska vi köpa en säng eller soffa till kontoret, eller låta det vara som det är? Vi får se.
Idag var det något i luften som både jag och Per reagerade på. Vi gick ut på en kort promenad på lunchen och så fort vi såg havet, så var vi tvungna att stanna och fundera.
Havet glittrade så otroligt mycket att det kändes som om någon lagt på ett filter på våra ögon.
VI fortsatte ner till hamnen och även där nere var det liksom KLART på ett helt sjukt sätt. Vattnet var nästan osynligt. Botten var glasklar. Luften var helt kristallklar så vi såg otroligt långt bort över horisonten.
För er som vet hur det ser ut hos mig, så kan jag säga att vi verkligen såg detaljerna på träden ända ute på Svartlöga. Jättekonstigt.
Per åkte hem ikväll, för att vara med på hans bolags årliga golftävling imorgon, men först spelade vi tre omgångar Yatzy! Det är bästa spelet för oss! Båda gillar det!
Ibland är det svåraste med att blogga att komma på vad rubriken ska vara…
Det kan tänkas som en löjlig sak men när man skrivit närmare fem tusen inlägg så är det faktiskt inte så lätt att komma på vad det ska stå som ”rubrik”.
Idag var det en härlig dag och det är ju September, så då fick det bli ord för dagens rubrik.
Idag tänkte vi att det nog var dags att ta ner vårt ”coronatält”, partytältet som stått på samma fläck i många månader. Tältet som vi suttit i när vi ska hålla distans och inte vara inomhus tillsammans. Nu får det dock vara nog med svalt utomhussittande, så idag fällde vi ner väggarna för att torka. Vi lät dem hänga fritt i vinden. VI orkade dock inte lägga tid på att vika ihop alla bitar, så det kanske vi får göra imorgon.
Granen vid parkeringen på tomten fick sig en rejäl törn förra sommaren och har ingen topp och har en stor skada på mitten på baksidan, så idag tog Per ner den.
Pappa hjälpte till och drog ner det fällda trädet till eldningsplatsen.
Nu är det lite luftaigare vid parkeringen. Det är skönt. Granar ÄTER liksom ljus…
Före och EfterFöre och Efter
När granen var fällt så klippte jag Per. Han blev supersnygg, men det glömde jag ta bild på 🙂 Sen gick vi ner till bastun och umgicks med grannarna. Jag badade länge och väl, tvättade håret och njöt av att bada. Bastun var på, men jag gjorde som jag brukar och ignorerade det faktumet. Jag har svårt för värme.
På kvällen kom min lillasyster och hennes man och hälsade på oss. Vi satt utomhus (som alltid i coronatider) och njöt av Pers trerätters middag. Oj, vad gott!
Jag vaknade väldigt tidigt, och blev sugen på att vakna ordentligt, så jag satte på mig baddräkten och badrocken, och tog mig ner till bryggan. Jag frågade faktiskt maken om han ville följa med, men blev inte förvånad när han hellre låg kvar i sängen.
Åt söder, ut över havet, var det ett sorts ljus, och när jag vände mig och tittade in mot öster/land så var det ett helt annat ljus. Man såg tydligt hur solen jobbade på att ta sig upp på himlen. Havet var mjukt, svalt och snällt. Inte kallt, utan sensomrigt morgonvaknande. Jag stod på botten och njöt av morgonen.
Under dagen gick det fort. Tiden försvinner på ett konstigt sätt när jag har mycket att göra på jobbet. Vips så är det dags för lunch. Pang så är det kaffedags. Oj där var dagen över…
Jag ville bada igen. Den här gången nappade maken på förslaget. Han är ju en baddare på att bada, även om han nog tror att han är en badkruka. Han badar ju ofta nu för tiden och har glömt bort stt badkrukor tvekar och spänner sig så de fryser. Istället gör han bomben och njuter av det blöta. Han är en baddare på bad som sagt. Jag har lärt honom allt jag kan 🙂
Efter badet satte vi oss i solen på bastualtanen och njöt. Per provade på vår hembryggda Blidö IPA. Nu är den helt klar. Tydligen är den väldigt bra. Jag kan inget om öl och jag är inte så förtjust så jag smakade inte. Jag tog dock en bild…
Nybadad, början på helg och sol som värmer mina bara ben – hur kan det bli bättre?
Kurret i magen och moln som började komma nära fick oss att gå upp mot stugan för att laga middag. Tack för idag skärgården.
Det är varmt i luften, men ändå känner man att sommaren glider iväg. Det är inte eldningsförbud längre, eftersom det regnat så mycket i det senaste. Pappa eldar upp allt ris som grannar släpat ner till eldningsplatsen under den torra sommaren. Höstkänslan börjar krypa inpå…
Färgerna har ändrats. Den gröna tonen har Blandats upp med orange, eller heter det brandgul? Den eviga diskussionen, med maken som växt upp på västkusten, fortsätter om vilka ord som är giltiga.
Träden ger upp och släpper ett löv här, ett annat löv där. Jag får en lövmatta att träda fram på. Hösten kommer…
Mitt i brinnande bokslut tar vi oss ut till ön igen. Det duggar och det är mörkt, ändå känner vi hur vi mår bra av vetskapen att snart är vi hemma på kobben ingen. Vi ska bara av den här färjan, över nästa ö, ombord på nästa färja och sen är vi nästan framme.
