Ja, då sitter jag alltså i taxin på väg till Indiens absoluta mittpunkt – Nagpur.
Att jag sitter här beror inte på att jag har satt tre larm, gått upp i god tid och har duschat, borstat tänderna och klätt på mig.
Nej då, det beror helt och hållet på att min make och hans kollega Rosie suttit på ett tåg på väg till Tokyo och pratat om ifall de skulle ringa och kolla om jag gått upp i tid för min resa.
Det hade jag inte gjort.
Nej, istället hade jag satt tre larm att ringa på “vardagsmorgon”. Idag är det lördag. Inte vardag.
Så nu sitter jag här. Oduschad, oäten, knappt vaken. På väg mot Indien.
Det är som maken sa “du blir ändå ofräsch på en sån lång resa”…..