Förra gången jag var på ön tog jag bilder på hur det såg ut MED skog. Den här gången har jag försökt ta samma bild, med enda skillnaden att det nu är UTAN skog. Pappa var snäll och följde med som sällskap när jag gick och funderade på vinklar. Här kommer därför en liten annorlunda blogg. Den är så klart mest intressant för oss som bor här. Vi kommer nog att glömma bort hur det såg ut innan de stora skogsavverkningsmaskinerna kom till ön, så det här får bli vårt minne.
Här ovanför ser ni alltså mitt barndomshem före och efter avverkningen.
Ovanför ser ni pappas och Kinas garage och pergola, före och efter
På bilderna ovanför så ser man både att pappa har mer ved i vedboden 😉 men också TYDLIGT hur mycket skog som faktiskt försvunnit. Det har blivit ljust och fint nu när skogen inte står där som en vägg.
Ovanför ser ni den lilla grusvägen ner mot postlådorna…
Här är en film som är tagen från samma ställe som bilderna ovanför. Alltså precis där pappas tomt tar slut:
Här ovanför tog jag tyvärr dagens bild i liggande läge istället för stående, men ni förstår nog ändå vad jag försöker visa…
Vägskylt vid vägkant
Postlådor vid vägkant
Här ovanför ser vi hur man bara kunde skönja pappa och Kinas hus utifrån skogen för två veckor sen. Nu är det inte lika svårt att se.
Ovanför bilder från en promenad i skog när den fanns kvar. Nedanför bilder från en (mycket svårframkomlig) promenad när skogen inte står upp längre.
Filmtajm!
Nu fortsätter vi med jämförelserna.
Ovanför har vi timmerhuset före och efter att träden har fallit
Här ovanför ser ni pappas och Kinas närmsta granne, där jag som barn lekte med Anna och Åsa så fort jag bara kom åt!
Det här huset ovanför har jag inte varit i mer än en gång. Däremot har min dotter Emma varit där desto fler gånger. Detta eftersom en av hennes “kvinnor” (tjejgänget från Sollentuna) bor i det här huset på sommaren.
Utsikt från min soptunna som också är bästa stället för att fånga Pokemons:)
Sittande på pappa och Kinas farstukvist
Utsikt från pappa och Kinas köksfönster
*
Som ni ser på alla bilderna så har det blivit lite skillnad här ute på ön. Det är otroligt vad en maskin kan göra på trettio timmar. Just nu börjar det bli mörkt utomhus och jag hör ett svagt brummande utifrån. Det är en jobbare som “städar”. Jag gissar att det är den här han kör omkring med:
Tack Mia för dokumentationen av vår barndoms skog och även att du stillar min nyfikenhet om hur det ser ut Nu!
Varsågod! 🙂
Det kändes som att en ”dokumentation” var behövd. Man glömmer så fort…
Oj, vilken skillnad.
Tildas kommentarer var tydligt negativa till förändringen.
Men det blir nog bra. Det blir nog bra. Det blir nog bra. (Jag försöker övertyga mig själv…)
Det blir nog bra….
Det känns ledsamt att se hur hela skogen försvunnit. Jag tittade med sonen på bilderna och filmerna och han blev helt gråtfärdig. Jag hoppas att man vänjer sig så småningom.
Ja då! Snart glömmer vi hur det såg ut med alla träden!
Hej Mia
Vilken fantastisk dokumentation du gjort med både fina bilder och text. En stor eloge till dig. När vi kom till Granö 2005, oj vad åren går, så stod skogen som en pelarsal – så himla fint. Ljust och fint blir det nog framöver men vi kommer att sakna lugnet där inne mellan alla höga furor.
Tack! Tänkte det kunde vara kul att ha ett sätt att minnas…
Ja konstigt är det….