Min barndoms skog

När jag var liten byggde jag kojor i skogen norr om vårt hus här på Blidö. När jag var lite mindre liten fortsatte leken tillsammans med grannen Lotta och barkbåtar som fick liv i klippskrevan inne i skogen där vattnet alltid stannade kvar. Även som vuxen har skogen varit viktig. Jag har i och för sig aldrig plockat svamp eller tyckt om de små krypen som självklart bor i den, men jag har alltid älskat den gröna granskogen som varit en så stor del av området runt mitt barndomshem och nu också runt mitt och Pers fritidshus. Varje dag här ute i skärgården har inneburit en promenad ner till havet och ut i skogen. I skogen och vid havet får jag lugn.

Nu ska skogen fällas för att göra plats för hus och nya grannar. I slutet av nästa vecka kommer de stora maskinerna som tar ner en stor skog på bara några dagar. Det kommer säkert att bli bra det också, men idag gick jag, Per och Pappa ut i skogen och sa farväl. Det var en konstig och sorglig känsla att gå på stigen och veta att nästa gång jag kommer hit ut så finns inte skogen kvar längre. Det var konstigt att passera den lilla grusgropen som jag var så rädd för när jag var liten och veta att den snart ligger helt öppen och ljus. Allt var konstigt.

Jag tog bilder på skogen idag. Jag vet ju att för att jag glömmer. Om några år kommer jag inte att komma ihåg hur det såg ut när alla träden stod där. Då kommer vi nog bara ta allt det naturliga ljuset för givet och ha glömt bort hur skogen stod i vägen för solnedgången på kvällarna eller hur skogen höll oss varma när nordanvinden tog i.

Här är min skog!

All skog bakom huset kommer alltså att försvinna. Vägen som ni ser i högerkanten går ner till våra postlådor. All skog på vänster sida av vägen kommer ge plats för nya hus och tomter. Vill ni ha ett boende i skärgården finns det alltså snart till salu 🙂

De här plastbanden sitter fastsatta i träden längs med ytterkanterna av skogen. Detta så att avverkarna vet vilka träd som ska bort.

Här står jag på grusvägen som går ner till postlådorna och tittar upp mot pappas hus. På vägen står Per och Pappa och tittar in i skogen. Allt på höger sida av vägen ska bort. Här ska pappa få en granne av något slag.

Här har vi gått in i skogen där ägarna redan har röjt lite mitt inne bland träden. Långt där borta anar man ett litet rött hus. Det är pappas och Kinas hus – mitt barndomshem.

De träd som har ett plastband knutet runt hela stammen är de träd som inte ska fällas. Jag räknade inte, men jag gissar att det kanske är 20 träd som ska sparas. Alla är tallar.

Här har jag gått ut ur skogen igen. Jag tar en bild mot skogen förbi Janne och Ingers hus (längst till vänster) och förbi Anders och Jennys hus. Alla skog bakom deras hus ska ge plats för nybyggt. Det kommer nog ge dem mycket mer ljus.

På bilden ovanför står jag inne i köket hos pappa och Kina. Den här vyn kommer ändras totalt. På bilden nedanför sitter jag på deras farstukvist och tittar mot skogen. Det är svårt för mig att föreställa mig hur det kommer bli utan all skog.

Jag ska självklart ta bilder när träden är fällda, så ni får se skillnaden.