Per har hört av sig några gånger från Kanazawa och jag har blivit lika glad varje gång. Mest har jag dock blivit lugn. Förra besöket i Japan slutade ju med ambulansfärd, blod, stygn och sjukhus och har fortsatt här hemma med läkar- och tandläkarbesök samt otaliga försäkringspapper. Att då höra att allt är som det ska där borta på andra sidan jorden är skönt.
Här hemma är det jobbvecka och “som vanligt” så det finns inte mycket att blogga om, men nyss fick jag ett samtal som såklart visar på hur välkänt det är att jag är dålig på att vara själv, men som också talar sitt tydliga språk om hur bra barn jag har.
Marcus ringde nämligen och bekräftade det som Sofie redan frågat mig om; de tänker komma hit och laga middag åt mig och hålla mig sällskap en kväll. Antagligen kommer de hit på torsdag. Härligt!!
Ett lagat mål mat kvällstid är sällsynt för mig under Pers resor. Idag stekte jag i och för sig lite köttbullar men det är det första jag “lagat” sen han åkte tidigt i lördags morse 🙂
Torsdag=Middag? Tjoho!!