Bullar


Idag bakade jag saffransbullar. Lite konstig känsla att ingen ville smaka när de var gräddade… jag saknar mina barn. De kunde man alltid lita på 🙂

Ironi…

Idag åkte jag både buss och tunnelbana på väg till jobbet. Bilen fick stå hemma. Jag led precis som vanligt av trängsel, kyla (ute), värme (på färdmedlen), folk som stinker (svett, rök, parfym)…men till slut kom jag fram.


Jag och mina kollegor skulle nämligen ut efter jobbet och roa oss. Julen står ju för dörren så vi skulle ut och bowla och äta julbord. Jag har ont i höften (igen) så jag stod över bowlingen. Dessutom ville jag faktiskt inte ha av mina långa fina naglar innan nyår. Naglar går ALLTID av när man bowlar.


Jag blev lite mobbad över det där med naglarna, men stod på mig…


Så jag stod bredvid och peppade på de andra som spelade…

Men ibland straffar gud oss på en gång, så när jag satte mig till bords så slog jag handen i en stol och så gick en nagel av….


Livets ironi.

Nu har jag korta naglar 🙂 

Lucia

Jag har inte sett något luciatåg

Jag har inte hört någon luciasång

Jag har inte ätit någon lussebulle

Smärre katastrof

Men….jag har i alla fall spridit leenden i världen med hjälp av min jultröja!

Startklar

Vi funderar på att flytta från parhuset i Sollentuna till en lägenhet i eller nära stan på gångavstånd till tunnelbanan. Vi tittar på lägenheter och pratar med mäklare i vår jakt på rätt ställe. Vi har insett att vi måste göra oss “startklara”. Vi måste alltså göra vårt eget boende redo för att säljas, välja mäklare, ta fram all info om vårt hus, hitta planlösningsritningar, ta fram vitvaruårtal och ta bilder. Så att vi snabbt kan sälja när vi köpt. 

Dessutom måste vi rensa bland våra saker. Det får plats färre saker i en lägenhet än i ett hus. 

Idag slänger och ger jag bort (till barnen) kokböcker…. ett litet pyttesteg, men ändock ett steg.

Oj, vad stressigt…

Igår var jag i Konserthuset och fotograferade marskalkarna som jobbat hårt hela Nobelveckan. Det var tydligt att det finns ett strikt schema för när allt ska göras och att det är säkerhet, säkerhet och åter säkerhet som gäller. Det var många poliser och personer med hörsnäckor i öronen och fullt fokus på alla man mötte.

Det var svårt för mig att hitta rätt därinne och när jag äntligen kom på plats, fick jag inte många minuter till att ta bilden och det var ständigt folk som gick i vägen, men till slut fick vi några bilder i alla fall, innan marskalkarna rusade iväg för att ta emot alla de som kom i limousinerna…

Det var en rolig upplevelse, men jag tror inte jag kommer tacka ja till en sån här grej igen. Det här med att göra sånt man tycker är läskigt, är ju läskigt 🙂

161210-099

Det jag måste tillägga är att när jag på SVT under kvällen kände igen marskalkar jag fotograferat, så var det en lite underlig och cool känsla… De vitklädda tjejerna gick ju t.ex. först i processionen när hedersgästerna, kungligheterna och nobelpristagarna kom in, och självklart kände jag ju igen marskalken som gav kungen mikrofonen inför kungaskålen 🙂

Bild ovan från TT Nyhetsbyrån.

Marskalksfotograf på Nobelprisutdelningen

Jag vet inte om jag har berättat om det hedersamma uppdrag jag har fått, men nu pirrar det i magen så jag måste nog ta och skriva av mig lite…

På lördag är det nobelprisutdelning i Konserthuset i Stockholm och jag är ackrediterad att fotografera alla marskalkar innan prisutdelningen. Det är självklart ett riktigt kul uppdrag som jag verkligen ser fram emot, men å andra sidan är det ju ett viktigt uppdrag och jag är nervös som bara den.

Alldeles nyss fick jag min ackreditering som visar att Säpo har kontrollerat mig så att jag är en person man kan lita på att släppa in i konserthuset just den här dagen. När jag tog kortet i handen ökade pirret väsentligt. Hua! Tänk om jag inte lyckas ta några fina bilder!!! Oj oj oj!

Jag ska självklart göra mitt bästa, men även om kortet säger att jag är “Marskalksfotograf” så vet vi ju alla att jag faktiskt inte är någon fotograf. Jag gillar ju bara att fotografera.

Nu ska jag dock försöka lyssna på den inre rösten som säger till mig att om jag har tagit närmare 100 000 bilder sista åren, så borde jag kunna ta några till. Det blir helt enkelt bara så som det blir. Så länge jag har batteri och minneskort i de två kameror jag tänker använda under fotograferingen så ska det i alla fall bli något som fastnar…

Önska mig lycka till!

Julkalender

Jag gillar te. Det gör man i familjen Erlandsson! Det blev ju därför en pangträff när Marcus och Sofie gav oss den här tejulkalendern!


Så här har jag druckit mig genom kalendern 🙂

Julgran

Vi har sedan några år tillbaks en vana att plocka in julgranen till andra advent. Vi började med det när vi märkte hur avundsjuka vi alltid var på våra vänner som alltid klätt granen just till andra advent. Granen ger en så skön känsla att vi struntar i alla traditionalister som säger att den ska tas in den 23:e.

I år var det dock lite ont om tid för sjäkva inköpet och släpkärran var på landet, så i år blev det inköp dagen efter andra advent. Emma, som fått vår andra-advents-rutin med sig till sitt nya hem, följde med och köpte en gran hem till sig också.

Vi valde en dansk kungsgran huggen i oktober (som ju nästan alla köpegranar är) på Blomsterlandet i Häggvik. Alla deras granar var fina så det var ovanligt lätt att hitta några vi ville ha. Efter lite sågande och huggande (vi vill ha nya snittytor) lassade vi upp dem på kärran och drog hemåt.


Väl hemma satte vi den i vatten. Där fick den stå medan Per lagade mat och jag åkte till Emma med belysning. 


Hennes nyinköpta saknade kontakt, men som tur var hade vi en extra så hon kunde sätta igång med det roliga “att klä granen”. Jag åkte hem och gjorde detsamma.


Här ovanför ser ni min gran utan strumpa.


Jag satte på julmusik, “tände brasan” på tv’n och satte igång…


Vid tiotiden var allt klart!  I morgon bitti kommer jag att mötas av en glittrande gran i silverstass när jag går nerför trappan. Mysigt!!!