Igår gick jag och min kollega Annelie på HLR- och hjärtstartarutbildning. Det är ju något jag och alla andra måste kunna.
Jag har länge tänkt att jag skulle lära mig hur en hjärtstartare fungerar. Det finns såna lite överallt och varje gång jag handlar på ICA Blidö eller Sollentuna Centrum så får jag dåligt samvete när jag går förbi de röda livsviktiga hjärtstartarna. Nu är det slut med det! Jag kan använda den nu och jag kan göra hjärt- och lungräddning tills hjärtstartaren är på plats. Det känns skönt.
Sen ska jag ärligt säga att jag tyckte det var riktigt psykiskt påfrestande när jag under hjärtkompressionstryckningarna knäckte revbenen på övningsdockan. Jag tänkte mig in i att dockan var någon jag kände och kände hur svårt jag skulle ha för att trycka ihop en riktig människas bröstkorg 5cm (eller 1/3 av personens bröstkorg så det varierar ju lite). Jag blev klart tagen. När jag pratade med kursledaren om detta (som tyvärr behövt göra detta 42 gånger i sitt liv) så gav han mig ett bra redskap för att klara det OM jag måste. Han sa “antingen bryter du revbenen på personen ELLER så går du på personens begravning”. Det hjälpte.
Jag fick lära mig hur jag gör om någon satt i halsen, skillnad mellan barn och vuxna och så HLR och hjärtstartare. Nu måste jag läsa igenom instruktionen varje månad så jag inte glömmer hur man gör. Dessutom önska att jag aldrig behöver göra HLR på någon. Dock får mer än 20 personer hjärtstopp i Sverige varje dag…..så risken finns för oss alla att vara först på plats om det händer.
Tips: Ladda ner gratisappen “Rädda hjärtat” och läs på om HLR.
