…det är konstigt att jag, 46 år gammal, fortfarande kommer på att jag är vuxen, och förvånas!
Idag slog det mig igen. Vi körde hem Emmas gamla, men helt oförstörda, skrivbord till Marcus och Sofie (som har så många rum i sin nya lägenhet att de kan ha ett kontor med rum för två arbetsplatser). Tänk att jag har barn med “eget hushålle” (som min mamma kallar det)…
Imorgon är dessutom Per och jag bjudna hem till Emma och Fredrik på middag! Ytterligare en sak i vuxentänket – mitt barn lagar mat (som en bra kock) åt mig!
Jag är vuxen.