Middag på stranden

Skylten som återfinns här och där på hotellområdet sprider både trygghet och skräck i mig. Skräck för vad som har hänt, och vad som kan hända igen. Trygghet eftersom de nu har en plan för vad man ska göra nästa gång vattnet först försvinner från stranden för att sedan komma tillbaks med livsfarlig kraft. I varje rum beskrivs hur man ser på vattnet att en tsunami är på väg och vad man ska göra om det händer. Nu finns dessutom sirener som de drar igång så fort de vet… Hotellet har en hög kulle/berg som självklart har en återsamlingsplats. Rädslan finns ju så klart kvar ändå. Respekt ska man ha.

Vi gick förbi två såna här skyltar på väg ner mot stranden och solnedgången. Där satt vi och njöt tills solen, förvånande snabbt, dök ner i havet.

Sen gick vi en bit på vägen i förhoppningen att hitta en restaurang, men hettan tvingade oss till slut in i en taxi. Vi åkte till KlongKong beach där restaurangerna ligger på rad i mörkret.

Middagen intogs vid ett spartanskt bord på stranden. Vi tog av oss sandalerna och satt med sand mellan tårna medan vi njöt av värmen. Att jag fick ett whatts app-meddelande från Marcus som visade hur det snöade i Solna ökade bara semesterkänslan 🙂

Efter en kort tuk tuk-tur så var vi tillbaka vid hotellet som har den här statyn upplyst i mörkret utanför.

Vi promenerade till den kvällsöppna lilla butiken och köpte batterier till våra “flyglurar” och då gick vi förbi hotellets vattenfall. Även det belyst eftersom det verkligen är becksvart på kvällen här.

Här är t.ex. den sjö som jag visade bild på i något tidigare inlägg.

Nu blir det en lugn stund på balkongen till cikadornas höga sång. Godnatt!