Idag gick flyttlasset från huset i Sollentuna till lägenheten i Solna. Jag har precis kommit hem efter att ha lekt flyttgubbe och ryggen värker. En konstig känsla rör sig inom mig. Jag är stolt över sonen, glad för hans skull och samtidigt sorgsen över att hans rum nu ekar tomt. I 22 år har han bott där jag bott…det är okej om det tar 22 dagar för mig att han inte gör det längre. Det har gått 22 minuter nu så jag låter mig känna alla känslor ännu 🙂
Han hämtade nycklarna och körde över första lasset med prylar under dagen. Vi hyrde släp på eftermiddagen och packade ner resten av sakerna och prylarna.
Det tog inte ens en kvart förrän vi var framme vid hans nya adress och då var det dags att börja konka upp grejerna till tredje våningen. Det fanns en hiss också, men det var en sån där SUPERLÅNGSAM variant så vi gick en del i trapporna också.
Så fort allt var inne i lägenheten åkte Per och Marcus till IKEA för att köpa soffa. Det var lika bra att få det gjort medan vi hade släp. Jag stannade kvar och började packa upp. När killarna kom tillbaks åt vi kulinarisk middag från McDonalds….innan Per åkte och lämnade tillbaks kärran.
Till slut var kvällen slut, kartongerna uppackade, möblerna ihopskruvade, det mesta på rätt plats och ryggarna slut så då drog vi föräldrar till vårt och lämnade sonen kvar i sitt. Konstigt!
Det återstår en del “fix” innan lyan är helt iordning och jag har inte bett om lov att visa bilder här på bloggen, så resultatet kan jag inte visa, men det blir nog bra det där!
Nu har han flyttat.