Min son ska flytta hemifrån. Jag har börjat inse vad det gör med mig…. För någon dag sedan började jag på en lista över allt han behöver i sin nya lya. Nu har den listan hundra rader. Den började lite lätt med “kastrull, stekpanna, kökskniv” och har inte slutat än, men börjar närma sig en tung känsla blandat med glädje.
En annan känsla jag har är oro blandat med “vad var det jag sa”. Dottern har nämligen sumpat sin telefon i havet där borta i asien och det är såklart inte kul för en mor som vill ha kontakt, men känns ändå rätt “gôtt” eftersom jag innan avresan sa: -“ska du inte ha med dig en av våra extratelefoner ifall nåt händer med din iPhone” och fick ett nekande svar tillbaks. Den hade nog känts bra att ha nu…
Mamma är jag.