Jaha, så sitter jag här helt ensam igen. Tänk vad ofta jag INTE varit ensam under de senaste tjugo åren (men längtat efter lite ensamhet) och hur ofta huset gapar tomt nu för tiden (och hur jag lider när jag är ensam). Per är i Danmark och barnen vet jag inte alls var de är. Det beror antagligen på att de inte är “barn” längre, utan lever sina egna liv, men här sitter jag….
Vad gör man då rå? Jo, jag tvättar kläder, packar väskan inför helgens resa till ön, lagar mat till mig själv eftersom jag igår struntade i det och åt smörgåsar till middag och skämdes över det. Dricker ett glas vin eftersom det fanns ett glas vitt vin kvar i dunken i kylen. Funderar på att se premiären av “Once upon a time” utan att ens veta vad det är för program. Jag råkade bara läsa, i den tidning som jag ofta får av min kollega Kicki, att det är premiär på det programmet idag. Jag textar (sms heter ju så på engelska) med min kusin Eric som jag nog ska åka till med båten på lördag morgon. Tidigt på lördag morgon. Jag funderar på vad man kan tänkas vara sugen på efter en vecka själv i en kajak. I en skärgård. Med bara sig själv. Läsk? Mjukt bröd? Vatten med smak? Grillat kött? Vad sjutton saknar man i en kajak? Något kallt kanske. Nåt kul vill jag ju ha med mig när jag kommer fräsande med min snabba båt från verkligheten. Till hans långsamma miljövänliga båt som dras fram med muskelkraft…
Jaja, jag sitter här och inser att jag har absolut ingenting att berätta från dagen förutom att jag och min kollega Linn satt i företagets Fatboys för alla första gången idag. Vi satt där och drack kaffe och JISSES vad jag njöt. Det var såååå skönt! Jag vet inte om det var pausen (under lunchtimmen) eller om det var sällskapet som gjorde att jag trivdes så, men trevligt var det. Tack Linn!!