Det är synd om min hjärna. Den måste tänka. Nästan hela tiden. Det är inte lätt. Ovant kanske.
Jag är hur som helst mycket sliten efter den här veckans kämpande. Det är konstigt hur trött man kan vara av att sitta helt still på en stol framför en bildskärm.
Jag sitter på jobbet och när jag tittar ut så är det helt och totalt kolsvart. Lokalen är helt tom, sånär som på den vakt som går omkring och skramlar med sin nyckelknippa. Han ska väl kolla att det inte sitter några tjuvar i hörnen här på kontoret. Här sitter dock bara jag. Jag är ingen tjuv. Bara trött.
Hjärnan kan inte tänka längre, så jag går hem. Äta. Sova. Ja, så får det bli.
GODNATT