Sista dagen i Budapest började vi (som ni kanske redan läst om i min korta info sen tidigare) med att äta frukost ute på stan. På vår jakt efter Café Kör (tips vi fått) så hittade vi denna kyrka. Maffig både till utseende och i kyrkklocksvolym.
Vi hamnade dock på ett annat ställe (som ni nog redan sett bild på så ni får se min goda juice istället).
När vi sedan strosade vidare i jakt på shopping så fascinerades jag över brunnslocken. Gör de ALLT vackert här?
Antagligen är det så att de roas av design på kommunkontoren för alla telefonkiosker är också fina. Och många!!!
Till slut var vi färdigshoppade (Vi köpte nästan ingenting. Tre par solglasögon, fyra korvar, två tröjor och två par skor) var allt som kom med hem) och gick tillbaks till vårt hotell. Fult och stort på utsidan, men fantastiskt fint på insidan och med perfekt läge!
Vi tog en minibuss till flygplatsen, käkade lunch och hoppade på planet. Här tar Emma ett sista adjö till omvärlden. Åtminstone för någon timme…
Här är vi faktiskt fortfarande glada!
Och pigga!
Flygresan till Frankfurt gick fint…
Det var dock där på Frankfurts flygplats vi visste att vi skulle få testa vårt tålamod. Detta eftersom vi skulle vara här i flera timmar. Vi spelade dock spel, drack kaffe och skrattade för att få tiden att gå.
MIG och Yatzy
När man gjort det ett tag så tröttnar man dock.
När man får reda på att det blåser så mycket att de stängt startbanor, och man fått flighten försenad och gaten ändrad tre gånger, så börjar man t.o.m. tröttna ordentligt!
Inte ens liveuppdateringar från matchen mellan BIF – SAIK livade upp oss speciellt. Jooo, kanske Emma litegrann… Jag tackar den högre makt som sett till att både jag och Per har tillgång till gratis internet via Telia Homerun. Utan det hade vi definitivt skrikit av tristess. Nu kunde vi roa oss med iPads och iPhones i alla fall.
När “igår” hade blivit “idag” med råge, kom vi i alla fall ÄNTLIGEN hem till kalla, snöiga Sverige/Sollentuna. Alla kastade sig i säng och där var vår minisemester “all”. Vi har haft en bra minisemester!
Här passar jag också på att tacka dig, Anna, för att du följde med och var en del av vår familj! Det var verkligen jättemysigt att ha dig med.
