Vaken mitt i natten. Väntar på att dottern ska komma hem. Förstår med hjärnan att mitt sova/inte sova inte gör hennes tillvaro säkrare. Kan ändå inte sova…
Tänker på allt som kan hända henne. Det är mycket. Det tar tid att tänka på. Det skrämmer.
Inser att jag är precis som alla andra hönsmammor när jag till slut slappnar av när ytterdörren äntligen öppnas och hon kliver in.
Familjen samlad. Lugn. Sömn.
Hua, är det det som väntar sen. Ngt år kvar än hoppas jag. Äldsta fyller ju bara 13 i vår. Minst två år kvar att sova hela nätterna. Eller hur?!?!?
Ja, det kommer snart en tid av oro även för er. När den börjar är antagligen olika från unge till unge. Jag skulle säga MAX två år till av hela nätter med sömn, efter det handlar det om hur mycket ni orkar stå emot tjatet att få vara ute på kvällarna…