Småknattarnas dag

Jag är på Blidö och har det skönt. Solen har gjort oss sällskap hela dagen fast väderleksrapporten sa något annat. Ibland är solen olydig. Det gillar jag!

Maja har vattkoppor och feber.
Hon försöker vara på gott humör ändå och det går faktiskt ganska bra.
Hon är bra på att vara glad den där lilla ungen!!

Det syns på henne att hon är smårisig…

Hennes storebror har redan haft vattkoppor så han är pigg.
Här är han dock lite sur på oss för att han inte får göra som han vill.

39,5 – det syns va?

Nu är det inte mycket kvar av de här.
Jag tycker om syren.

Det är skönt att vara vid havet även när man är sjuk.

“Spring inte på bryggan”

Alexanders och Majas pappa och dessutom min lillebror.
Henrik.

Alexanders och Majas farfar – min far.
Rune.

Visst kan ett dött träd också vara vackert?
Det här hittade jag på vägen upp från bryggan.

Alexander busar med oss i skogen.

När han blev trött så fick han åka på axlarna!

Det kanske finns några blommor kvar tills midsommarafton?!
Man kan hålla tummarna, för de är riktigt fina!

När man inte behöver göra något speciellt,
så kan man ligga i hängmattan och läsa en bok.

Så det gjorde jag 🙂

5 reaktioner till “Småknattarnas dag”

  1. Du är SÅ duktig på att fotografera och hitta det där lilla extra i varje motiv. Säg upp dig från jobbet och fota på heltid är mitt (modiga) råd till dig!
    Dina släktingar måste vara så glada åt din talang, för jag gissar att deras fotoalbum inte skulle vara i närheten av hur de kan se ut idag utan dig och din kamera. Bilden när den lilla raringen springer på bryggan måste förstoras upp! (eftersom jag gillar effekten av svart vitt skulle jag göra det i den nyansen och hänga upp i en fin ram)

    1. Åh, tack!! Jag blir SÅ glad av att läsa det du skriver. Naturligtvis för att det är snälla ord, men också eftersom jag faktiskt alltid försöker att få till bra bilder. Det kräver tanke och tid, så att du ser det är underbart härligt för själen!

      OM det gick att försöja sig “bara så där” på den fotografering som jag är kapable till så är risken att jag hade försökt mig på det ganks stor. Nu när jag tyvärr inte tror på det, så får mina bilder tyvärr damma igen i vårt snabbt växande hårddisk (och backup). Några av dem har ju förstås ett litet extraliv i och med att de visas här på bloggen! Tur att jag har några läsare varje dag som får ge liv åt mina bilder 🙂

      Vad gäller svartvita bilder så gillar jag faktiskt också dem. Jag printar då och då ut bilder i svartvitt på mitt gudbarn och skickar till henne så att hon kan sätta in dem i det stora album jag gav henne på dopdagen. Många bilder blir det under månaderna som passerar!

      Tack igen söta du! Jag blev jätteglad.

  2. Kan inte annat en skicka en bamsekram till Mia för alla de underbara kort hon tar på min familj 😀 Som du säger så skulle mina album inte vara mycket utan hennes hjälp.
    Det bästa är just när Maja får ett litet brev på posten och man kan tänka tillbaka på alla mysiga stunder:)

    Du är grym Mia!
    KRAM

    1. Tack Frida!

      Du borde göra så där som vi sagt flera gånger…. dvs. att du kommer hem till oss och tankar över de bilder du vill ha till ditt eget album. Det är ett tufft jobb, för det finns många bilder, men du får göra det om du vill 🙂

  3. Ja, det skulle jag gärna göra:) kanske boka en kväll när jag kommer själv, så har jag inga småttingar att hålla reda på! Kram

Kommentarer inaktiverade.