Månad: mars 2010

Hello!!

När jag kom hem från jobbet tog jag av bandaget och satte mig på vardagsrumsmattan.
Jag tog fram min “träningsinstruktion” och började böja, lyfta, sträcka, spänna…

Jag gjorde alla övningar som jag ska och jag har bestämt mig för att “idag är en bra dag”,
men hjälp vad det är sorgligt hur svårt det ska vara att böja ett knä 90 grader.

För en vecka sen kunde jag veckla ihop benet hur som helst.
Idag kämpar jag för att böja det så här mycket:

Imorgon ska jag till Dimman och “träna” a la Proffs.

Vi får hoppas att min skam över att inte träna ordentligt,
överväger skräcken över att såren känns som om de ska öppnas.
Ni lär få höra hur det gick…

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Marcus fyller 18 år imorgon.

Jisses, vad tiden går fort! Jag tänker många tankar om det t.ex. om hur gammal jag är ☻, fast det jag tänkte berätta för er är att samtalet runt middagsbordet idag handlade om att Marcus, om några timmar, blir myndig och alltså får göra “vad han vill” (Emmas ord).

Emma drömde sig iväg till den dag då hon får göra vad hon vill och framförallt när hon “får” flytta. Hon pratar mycket om den dagen, men idag insåg hon att det finns ett stort problem med en flytt hemifrån. Hon har ätit Pers fantasirika, varierade och vällagade mat i hela sitt liv. Hur ska hon kunna stå ut med något sämre?? Hur ska hon kunna låta bli att laga bra mat? Hur ska hon komma på vad hon ska laga varje dag?

Det fick oss att spejsa iväg totalt i vårt samtalsämne och det slutade med att vi kommer att skriva ner vad Per lagar för mat till oss varje dag. Detta så att Emma kan använda det som uppslagsverk sen när hon flyttar hemifrån. Så varje gång hon tänker “Vad ska jag laga idag?” så kollar hon i bloggen och tar ett förslag därifrån. Jo, vi inser att det är åratal kvar tills hon flyttar och att bloggen kommer att vara long gone då, men det är en kul grej ☻

Alltså:

“Det här stod på middagsbordet idag”:

Stekt torskrygg med smörstekta champinjoner och lök, täckt med knaperstekt bacon
serverat med kokt potatis, brynt smör och en stor sallad.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Go’afton!
Vi ses imorgon.

Jag har underbara kollegor!!
Utan dem; Ingen bra jobbdag. Ingen glädje.

Igår fick jag och Cim varsin liten mini-påsklilja av Åsa!!

Så här fint ser mitt fönster ut just nu!
Fint va??

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Idag ringde jag till Löwenströmska och frågade alla de frågor som surrat runt i skallen på mig.

Frågorna var som följer:

1. Kan jag behålla tejparna på operationshålen längre än det står i instruktionen?
(Jag läker skitdåligt, har alltid läkt skitdåligt och kommer nog läka skitdålig även denna gång)

2. Ska jag eller ska jag inte följa det träningsprogram som jag fick med mig hem?
Det står på ett ställe att jag ska det och på ett ställe att jag inte ska röra benet….

3. Ska jag byta kompresserna som är över operationssåren
eftersom två av dem är helt mättade av blod?

4. Hur länge ska jag ha kvar bandaget som sitter runt hela härligheten?

Sköterskan var supertrevlig och svarade glatt på alla frågor.
Hon sa t.om. “ja, man är ju lite groggy när man får informationen, vad bra att du ringde!!”
Det var skönt att känna att de verkligen var glada att få frågorna.
Eller att jag inte var ivägen i alla fall…

Svaren lät så här:

1. Jaja, behåll dem tills de ramlar av.
Knäna rör man ju dessutom hela tiden vilket gör att det läker långsammare.
Låt dem sitta.
– SKÖNT, då kanske jag slipper sår som öppnar sig den här gången….

2. Ja, idag är helt rätt dag att börja med övningarna.

3. Känn på kompresserna. Är de hårda så har det slutat blöda så då kan du låta dem vara.
Är de mer soggy/mjuka så blöder det nog fortfarande och då bör du komma hit så byter vi dem åt dig. Gör det inte själv!

4. Låt bandaget sitta kvar på benet i minst en vecka men upp till två veckor.
Det ska hindra svullnad och därmed även hindra smärta och också hjälpa läkningen.
Ha inte bandaget på under natten.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Väl hemma var det alltså bara att slita av bandaget och börja träningen.

Den första delen av meningen gillade mitt ben verkligen!!

Det svullna benet är helt knöligt av allt bandage….att ta bort det var SKÖNT.
(kompresserna var hårda=de får sitta kvar)

Den andra delen av meningen var lite pinsam….

Träning….nja…det är mer “röra på benet”.

Det var dock inte så enkelt.
Det känns som om de tre hålen öppnar sig…BLÄ.
Det gör inte ont, inte alls. Det är bara gör-äckligt!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Bredvid mig sitter Emma och Per och de är helt inne i sin egen värld.

De bryr sig inte alls om min “träning”.
De läser månadens Buffé från ICA med massvis med gott för påsken.
Det enda som hörs är “Åh, det här ska vi äta i påsk”, “Det här måste vi prova”

Mina små gourmeter!!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Nä, jag föredrar just nu att ha det precis tvärtom.

HUVUDET NER OCH FÖTTERNA UPP!!

Det är sååå skönt att ha benet på en kudde.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Jag pratade med Dimman idag för första gången efter operationen.
Jag fick en tid tills på fredag morgon.
Jag ska få ett “program” så att mitt ben så snabbt som möjligt blir i träningsskick.
 
Det ser jag fram emot med skräckslagen förtjusning.

Att böja på benet är inte det lättaste just nu, men det kanske är det på fredag?

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Stjärnkockarna har blivit mitt nya favoritprogram.

Vet inte riktigt varför, men oj vad skoj!!

Det börjar nu, så ni får mer av mig imorgon.

Saknar ni mig kan ni alltid kika på den här soliga bilden som togs på min arbetsplats idag.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Kommentar från min dotter under kvällens middag:

“Pappa, Marcus och jag är Naturare, mamma däremot är onaturlig”

Underbart men retfullt nog har solen strålat från en härligt blå himmel både igår och idag.
Det retfulla är ju att jag inte kan gå ut och njuta av solen.
Mitt knä påminner mig om att jag är en konvalecent
 så jag ligger med benet högt och tittar ut genom fönstrena.

Genom det ena fönstret ser jag Per som skottar bort tung, hårt packad snö från altanen.

Genom det andra fönstret ser jag Marcus i samma syssla.

När jag tog mig ut till bilen för att åka hem till stan igen så såg altanen ut så här.
Nu får solen göra det sista så kanske den är helt bar till påsk?

Från bilen såg det lite skojigt ut med snöhögar runt altanen men det får man ta.

Nu är jag tillbaks i stan och läget är detsamma.
Soffa. Knät i högläge. Te i koppen. Inte mycket nytt.
Jag mår bra efter operationen men jag har ondare i knät.
Enligt information i papprena från sjukhuset ska svullnaden ge smärta så allt är i sin ordning.

God kväll!!

Så här mitt på lördagen händer det grejjer på ön!

Per skottar t.ex. altanen.
Eller åtminstone en bit av den! Det var tungt!

Vi gick ut på promenad i solen.
Jag får inte gå så långt enligt instruktion från läkaren så vi tog den enkla vägen till bryggan…
Den visade sig vara omöjlig för mig att ta den också….

Jag fick helt enkelt stanna på min sida av vallen.
(Kryckan är mest för att inte halka, den har brodd, jag behöver den inte för stöd)

De andra fortsatte till bryggan. Här ser vi Emma på densamma.

Beautiful!

Marcus har precis slagit hål på ishinnan på vår isvak.
Det måste ju vara förberett när Ove med killpolare (en granne) ska bada senare ikväll.

Skuggspel vid strandkanten.

Jag fick ju knalla hem istället så medan familjen var vid bryggan gick jag hem till Pappa och Kina.
På deras altan var det verkligen dagsmeja!

Allvarligt talat folk – att lyssna på det här ljudet är som ljuv musik!!
 

Självklart fick jag kaffe!! (och choklad)

När jag stod på trappan hos Pappa och Kina insåg jag att ni nog inte sett hur långt det är mellan våra hus. Här ser man pappas vallar och sen gångstigen som jag går för att komma bort till Vitsippan dvs. det röda huset ni ser. Där bor jag!!

Vitsippan och förrådet

När alla kommit upp från vattnet tog vi en tur till ICA.
Vi var helt ensamma i affären så kameran åkte fram (som vanligt)

Per handlar medan jag fotar…

Jag lyckades dock fånga honom mellan grejjerna han samlade ihop.
(Jag kan ju skylla på att jag opererade mig igår och bara löka)

Mor och son

Eftersom vi befinner oss på…

…så kan vad som helst hända!

Var annars möter man en Volvo på en smal snötäckt väg, som kör alldeles för fort, som när den inser att det inte kommer gå att mötas, kör rakt in i den höga snövallen, och där chauffören kallas för Älgen och det som sägs när man går ur för att kolla om man ska hjälpa till och putta får svaret : Näää, det är lugnt. Jag ringer efter farsan så drar han upp mig med traktorn!! Detta är Ön när den är som bäst!! Det är nu det visar sig att det är en Ö!

(Ni införstådda i ön fattar ju säkert att det var Anna Lindstedt och Älgen vi mötte och att Annas familj har  maskiner nog för att dra upp hela öns bilar ur dikena…)

På tal om det där….när jag blir stor så ska jag bli plogförare!!
Snacka om power!!

Här är alla finalisterna i kvällens final!!

(Bild tagen från SVT)

Jag såg hur det rörde sig hemma hos Pappa och Kina så jag knallade över dit.
De ser ut att ha det ganska bra va?

Jag satt hos dem en stund och njöt.
Det fanns fler som njöt av solen…

Efter en stund gick jag hem igen på den välskottade stigen som min pappa fixat.
Det ska ju vara enkelt att ta sig mellan husen 🙂

På vägen hem ser jag att solen värmer upp allt i sin väg.
Den här snön på vårt förråd  trillar nog i backen snart.

Undrar om man skulle ta och skotta altanen idag?
Med “man” så menar jag nog någon annan än jag själv, men ändå 🙂

Jag tycker de andra kan vakna nu…

Jag är vaken. På riktigt. Ingen narkos kvar!
Jag är färdigtvättad, påklädd och klar.
(Det tog en halv evighet eftersom det inte är lätt att duscha med bandage och grejjer)
Jag har druckit te.
Jag har stavningsrättat blogginlägget från min operation som uppenbarligen behövde det.
(Jag var nog inte helt vid mina sinnens bruk när jag skrev det)
Jag har vikt tvätt, jag har tagit undan disken, jag har plockat iordning….

Vad gör man sen då, om ingen människa är vaken?

Jo, man leker med Peppar!!

Nä, nu måste jag nog stänga ner datorn.
Peppar fastnade med sin klo i min dators högtalare.
 
Hon är busig, fast hon är en gammal tant, den här lilla fågeln!!