Påsken är här??

Jag har underbara kollegor!!
Utan dem; Ingen bra jobbdag. Ingen glädje.

Igår fick jag och Cim varsin liten mini-påsklilja av Åsa!!

Så här fint ser mitt fönster ut just nu!
Fint va??

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Idag ringde jag till Löwenströmska och frågade alla de frågor som surrat runt i skallen på mig.

Frågorna var som följer:

1. Kan jag behålla tejparna på operationshålen längre än det står i instruktionen?
(Jag läker skitdåligt, har alltid läkt skitdåligt och kommer nog läka skitdålig även denna gång)

2. Ska jag eller ska jag inte följa det träningsprogram som jag fick med mig hem?
Det står på ett ställe att jag ska det och på ett ställe att jag inte ska röra benet….

3. Ska jag byta kompresserna som är över operationssåren
eftersom två av dem är helt mättade av blod?

4. Hur länge ska jag ha kvar bandaget som sitter runt hela härligheten?

Sköterskan var supertrevlig och svarade glatt på alla frågor.
Hon sa t.om. “ja, man är ju lite groggy när man får informationen, vad bra att du ringde!!”
Det var skönt att känna att de verkligen var glada att få frågorna.
Eller att jag inte var ivägen i alla fall…

Svaren lät så här:

1. Jaja, behåll dem tills de ramlar av.
Knäna rör man ju dessutom hela tiden vilket gör att det läker långsammare.
Låt dem sitta.
– SKÖNT, då kanske jag slipper sår som öppnar sig den här gången….

2. Ja, idag är helt rätt dag att börja med övningarna.

3. Känn på kompresserna. Är de hårda så har det slutat blöda så då kan du låta dem vara.
Är de mer soggy/mjuka så blöder det nog fortfarande och då bör du komma hit så byter vi dem åt dig. Gör det inte själv!

4. Låt bandaget sitta kvar på benet i minst en vecka men upp till två veckor.
Det ska hindra svullnad och därmed även hindra smärta och också hjälpa läkningen.
Ha inte bandaget på under natten.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Väl hemma var det alltså bara att slita av bandaget och börja träningen.

Den första delen av meningen gillade mitt ben verkligen!!

Det svullna benet är helt knöligt av allt bandage….att ta bort det var SKÖNT.
(kompresserna var hårda=de får sitta kvar)

Den andra delen av meningen var lite pinsam….

Träning….nja…det är mer “röra på benet”.

Det var dock inte så enkelt.
Det känns som om de tre hålen öppnar sig…BLÄ.
Det gör inte ont, inte alls. Det är bara gör-äckligt!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Bredvid mig sitter Emma och Per och de är helt inne i sin egen värld.

De bryr sig inte alls om min “träning”.
De läser månadens Buffé från ICA med massvis med gott för påsken.
Det enda som hörs är “Åh, det här ska vi äta i påsk”, “Det här måste vi prova”

Mina små gourmeter!!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.