Idag har familjen Hertz handlat på Jysk. Undrar om det någonsin har hänt förut? Vi har köpt ett täcke och en kudde till landet. Vi var nämligen där i helgen och städade runt lite i skåpen. Åtta kuddar och täcken hade under vintern lyckats bli sju kuddar och täcken. Nog för att man har hört talas om problem med möss som käkar på prylar….. Nu har vi åtta kuddar och åtta täcken, varav en uppsättning från Jysk. Vi får se hur det blir! Jag har av någon anledning ingen större förväntan på prylarna.
Visst är det trevligt när man hittar umgänge där man inte brukar umgås? Idag åt jag lunch tillsammans med alla andra som hade matlåda med sig, men sen gick jag och en av kollegorna ut och tog en kopp kaffe. Det här var första gången just vi två umgicks själva. Vi hade hur trevligt som helst. Jag hoppas vi får till det igen!
Idag har jag bakjour. Det betyder att jag är jour åt den som har jour. Det betyder att min telefon är laddad, påslagen och nära mig i alla lägen. Det betyder att min kollega Roger kan lita på att jag svarar om han ringer. Alltid redo! Det betyder dock inte att jag kan lösa alla problem som han ev. serverar mig men att jag försöker lösa dem så gott det går 🙂 Jag är alltså at his beck and call! Det du Roggi! Låter inte så dumt va??
✫
Idag när jag skulle gå hem så packade jag ihop mina grejjer och satte på mig min mössa. Direkt såg jag hur en kollega lite längre bort fäste blicken på mig. Den här illrosa mössan är inget man har på sig om man vill vara hemlig 🙂
✫
Det känns som om vi har haft en hel del frånvaro på kontoret i det sista. Förkylningarna avlöser varandra. Just nu sitter jag och funderar på om jag blir nästa person. Jag snörvlar och känner mig varm i ögonen.
Vad ska man göra då? Ignorera? Dricka whiskey? Pimpla varmt te?
Och på grund av dagens SNACKIS runt lunchbordet kan jag inte låta bli att lägga in den här länken… http://svtplay.se/v/1878744
Idag hade vi tänkt att vi skulle städa Vitsippan. Solen hade dock helt andra planer så vi kunde inte göra annat än att gå ut. Per tog på sig sina bakhala gamla skidor och stretade iväg ut på fjärden. Själv kämpade jag med tårarna. Solen sken så galet, så ögonen bara tårades hela tiden. Jag var tvungen att gå hem igen och hämta solglasögon. Hur ofta har man det problemet? Jag kan ta det varje helg, det är ok!
Stannat upp för att njuta av allt det vackra?
Det var så vackert så jag bara stod där och log…
Snö på marken och snö på himlen? Eller är bilden upp-och-ned? 🙂
Hur som helst väldigt vackert…..djup suck!
Stående vackert
Liggande vackert
Sol sol sol
Jag har inga ord…
Skidåkare på isen och i förgrunden minnen av sommar
Med lite fler löv på grenarna så kunde det varit en sommarbild
När vi ställde tillbaka stavarna i pappas förråd insåg jag att jag nämnt pappas vallar flera gånger här på bloggen. Hans vallar är ju de vallar som alla andra snövallar jämförs emot. Jag var ju tvungen att visa er hur de ser ut.
Till höger ser ni pappas och Kinas kökstrappa, rakt fram en glimt av Vitsippan och vår friggebod. Det viktigaste på bilden är dock Snövallar med stort S.
Självklart har även Pappa och Kina en kom-in-och-ät-klocka (referens till gårdagens blogg). Deras är fast monterad på ytterväggen och används ofta!
Fåglarna på Granö har tur att det finns snälla själar i husen…
Till slut blev det ju mörkt och då gick vi inomhus och städade precis som planen varit från början. Vi fyllde hela soptunnan med onödigt skräp. Varför spar man på så mycket dumheter?
I morgon är det måndag igen, dessutom med den bokslutsdag som är “min” rent supportmässigt, så om något som man inte vill ska hända ändå händer så är det ju helt suveränt att jag fyllt på energiförråden med en så här underbar helg! Jag är redo.
Vintertid sprakar brasan mest hela dagarna i Vitsippan. Den vita röken från skorstenen avslöjar när vi vaknat i huset.
Vi fick som vanligt en god kopp förmiddagskaffe hos pappa och Kina. På vägen hem igen var jag tvungen att be Per ta en bild på mig och en av pappas snövallar. Är de inte mer snö här ute än i stan? Vallen når mig till axeln ju!
I min hand ser ni två par isdubbar jag lånat av Kina. Detta så att min syster Susanna inte blir arg på mig. Man FÅR INTE gå på isen utan någon form av säkerhetsutrustning, och dit tänkte jag mig…
Isen fick dock inte det första besöket utan det fick:
Nästan hemma igen….
Det är tydligt att det är EN familj (Pappa och Kina) som bor permanent här och att resten är sommarfolk. Snöig låda, snöig låda, snöig låda, snöig låda…inte snöig låda!
Så! Nu är det dags att gå ut och inspektera isen!! Det är tyvärr mulet, men ut ska man ändå.
Titta: dubbar runt halsen!
Tittut!!
Det är inte bara jag som gillar att använda en kamera…
Pappa hade berättat om snöstormen som hade fått bussar att köra i dike,människor att få svårt att ta sig igenom snövallar, mopeder som blivit dragna framåt genom snömängderna av sina chaufförer och jag hade sett hur det såg ut i vår vedhög men jag blev ändå paff när jag såg bryggan. Eller vänta, jag blev paff när jag INTE såg bryggan för all snö som drivit över den.
“Bambi på hal is” eller i alla fall “Majsan på snöig is”.
Det är helt omöjligt att se att vi två gånger gjort en stor vak precis utanför bryggan. Vi försökte hitta bevis för vaken, men icke. Det har verkligen varit kallt för isen är tjock och snötäckt igen. I bakgrunden ser ni bastun där vi värmde oss innan vi tog isvaksbaden…
Per med Granö och Granöören i bakgrunden.
Det blåser lite mycket i början av filmen, den är lång och så….men om man vill så berättar jag vad ni ser runt omkring där jag står. En guidad tur alltså!!
På väg hemåt. Snö till knäna men vem klagar??
Ojdå! Det blir nog till att hänga brallorna på tork. Stadsbrudar alltså!!
Vi har bjudit över Pappa och Kina till middag ikväll men den första gäst vi fick var denna: Vi gillar inte rådjur speciellt mycket…de är fästingbärare! Den här gången tyckte jag dock synd om rådjuret. Den gick jättelångsamt över tomten och såg verkligen ut att lida av kyla och brist på mat. Den luktade på allt och försökte verkligen hitta något att äta. Vad äter rådjur??
Vi börjar nog lite till mans att tröttna på snön och vintern, eller hur? Fast när man tänder lyktor och ljus, visst njuter man lite extra då?
Jag såg att man i höger nederkant på förra bilden såg något mysko…
Alltså var jag tvungen att visa er vår mat-klocka. Den här Blidö-klockan pinglar vi med när det är dags att fika eller äta och någon inte är inomhus. PLING PLING PLING och så kommer alla rusande!!
…och sen var det den där Melodifestivalen…
Ikväll är det första delfinalen och den går av stapeln i Örnsköldsvik.
Ikväll tävlar:
Ola – Unstoppable Jenny Silver – A place to stay Linda Pritchard – You’re making me hot Pain of salvation – Road salt Anders Ekborg – The saviour Jessica Andersson – I did it for love Frispråkarn – Singel Salem Al Fakir – Keep on walking
Vilka går till finalen? Vilka kommer till andra chansen?
Det är frågan.
Jag blev förvånad när jag lyssnade igenom dem nyss…
Jag spydde inte när jag lyssnade på Olas låt. Weird. Jag gillar INTE honom i vanliga fall. Jennys låt fattade jag mig inte på alls. Den började aldrig. Lindas melodi låter inte svensk, den låter som om den kommer från södra europa och då slutar jag lyssna av någon anledning. Jag gillar verkligen rösten på killen i Pain of Salvation men varför drog den aldrig igång och blev rockig? Ekborg är ju lite av en favorit har jag läst men jag hörde inget speciellt i den. Jessicas låt…hmm, den kan faktiskt förvåna och gå hela vägen men jag gillar den inte. Att jag gillar den låt som vinner är ju i och för sig inget måste. Till Frispråkarns dunk insåg jag att jag satt och små-head-bangade…:) men näää. Salem har ju ett sound man känner igen varsomhelst och det låter alltid bra, men det vinner nog inga delfinaler. Svårt alltså!! Jag hittar verkligen ingen favorit i det här startfältet. Kan det vara så att vinnaren i Globen inte kommer från Ö-vik?
Jag är inte med i någon betting för den här delfinalen men kommer arrangera en sådan och delta i minst en annans betting också till slutliga finalen! Då ska jag bli rik!! Det tycker nog inte Christel Aronsson men det tyckte hon inte sist heller när Pernilla tog hem hela potten och blev rik på kuppen. Det var surt…..jag hade EN poäng mindre än henne…suck!!
Må bäste man eller kvinna vinna ikväll och må ni garva gott åt deras klädslar!
Jag läste att en till person fått en istapp i huvudet när hon gick på stan. Stackars människa!!! Elände, men egentligen inte så konstigt när husen ser ut så här:
Jag är såååå trött på mornarna nuförtiden.
I morse sparade jag säkert en halvtimme genom att köra en raggardusch och sätta upp två tofsar istället för att duscha och tvätta håret. Smart va??
När jag kom hem stod bilen redan “packningsberedd”. Det var bara att slänga in väskorna och maten i bilen och åka iväg mot den härliga skärgården!!
Halvvägs mot färjan stannade vi och åt middag. Kan ni gissa vad det blev för mat?
Vi har inte varit på Blidö i Vitsippan på flera veckor och det har snöat gång på gång. Vi tänkte att “det lär ta tid innan vi kommer in i huset pga. all snö som måste skottas bort”.
Vi vet ju att vi betalar mycket pengar för huset varje månad men inte visste vi att vi har ett självskottande hus!!! Helt suveränt ju!!
Så här såg det ut när vi parkerade bilen vid huset:
Nu har vi lagt in maten i kylen, tänt ljusen och ställt fram “godsakerna” och har kommit en ganska lång väg i att snurra tillbaks hjärnan från veckans jobb och stress. Jag har haft en bra vecka, underbara kollegor och så men det är ändå skönt att slappna av och se fram emot en lugn helg på Blidö (barnen är i stan).
I morse väckte jag Emma och påminde henne om den bokade tandläkartiden kl 18:30. Hon blev arg eftersom hon hade sovmorgon.
Ooops!
✫
Jag åkte till jobbet och jobbade riktigt hårt och helt i min egen bubbla i några timmar. Jag fick otroligt mycket gjort, vilket var så vansinnigt skönt. Jag har länge önskat att komma till det ställe där jag är nu i högen av “att-göra-saker”. Man blir ju aldrig ”klar”, men en stor kulle av svårigheter kom jag förbi idag!
✫
Klockan elva var det dags för träning hos Dimman. Jag bar iväg med min väska som självklart är av märket Speedo. Jag är ju Speedofierad av min vän Thérèse som jobbade där under en tid. Bra grejjer!!
Jag tränade i 75 minuter. Dimman gör passen längre och längre. Det är nästan så jag tror att han gillar våra sessioner. Han kallar mig för “sin flitigaste patient”. Alla patienter sliter inte så hårt, det ser jag…. En del tränar t.o.m. i jeans.
Hur tänker de då?
✫
Jag har frusit på jobbet under en lång tid, det vet ju ni som följer bloggen.
I eftermiddags kom man och plockade bort den lilla dosa som under en period mätt temperaturen och luftströmmarna på kontoret.
Tre sekunder tog det från det att de plockat med sig dosan tills jag hade slagit på värmeelementen! Det var såååå skönt att få känna lite värme.
Självklart behöll vi filtar, sjalar och torgvantar på…men lite varmare blev det!
✫
När jag kom hem från jobbet kastade jag mig över tvättstugan som såg ut som ett stort kaos. Jag har inte tvättat så mycket i veckan som jag brukar. Det blir snabbt stora berg av tvätt då i den här familjen. Under tiden handlade och lagade Per mat och idag bjöds vi på ”Fläskfilé i curry- och kokossås”.
Mitt i matlagningen ringde det från tandläkaren. De undrade var Emma var någonstans. 18:50 hade hon ännu inte dykt upp. Arghhh!!
När vi var mitt i bokandet av ny tid, så säger tandläkaren att Emma kliver in genom dörren. “Tåget var visst försenat”. Dumma unge. Vem planerar inte för försenade tåg med all den snö vi har?
….speaking about snow: Swedes take snow pretty much for granted during winter, but today I was reminded that not everyone knows about the white, cold and beautiful flakes.
This short movie is for you Rajendra!
This is what it looks like outside my door tonight; lots of snow and the neighbor’s kids have made a snow man outside their window!
Igår när jag kom hem från dejten i Sollentuna Centrum så möttes jag av det här:
Tulpaner!!!
Per hade köpt tulpaner till mig. De underbaraste blommorna i världen. De är krispiga. De är vackra. De är mys hela vägen igenom. Jag gillar tulpaner i alla former och färger.
Ikväll jobbade jag över några timmar. När jag kom hem hade Emma diskat, plockat undan, gått ut med soporna och skottat överallt utanför huset. Snacka om att plocka poäng!! Vi har i och för sig infört ett nytt sätt att förtjäna sin månadspeng. Från och med första februari måste barnen sköta sina “arbetsuppgifter” dag för dag, för att tjäna ihop till månadspengen. Detta istället för att vi bara klagar på allt som inte funkar och dra av pengar för att de inte skött sig. Varje kväll går vi igenom om de klarat av uppgiften eller inte. Så här tredje dagen ser det bra ut i protokollet! 🙂
Jag kom just på att det är lill-lördag……. Rött vin tror jag!
Jag började dagen i tron att det var en helt vanlig dag. En 3,5:a liksom. Här är jag, på väg till jobbet, när jag tror att dagen är helt normal.
ッ
Mornar kan ju såklart ha en lägre betygsskala än resten av dagen, men den här morgonen var ju löjligt dålig.
Det var grått väder och allt var skitigt. Jag har många bilder som kan visa detta men jag nöjer mig med denna. Betyg = 1
♥
Lite närmare jobbet såg jag en snubbe högt upp i trädet. Annorlunda. Betyg = 1,5
✫
Trafikljuset var grönt när jag åkte förbi det. Inget speciellt men inte helt värdo. Betyg 1,5
☼
När jag kom in i garaget och ska börja åka ner till min parkeringsplats så möts jag av en lift med två snubbar på. De stod och skar av vattenledningar i taket med någon form av tigersåg eller nåt sånt. De tittade inte ens åt mig. Jag fick vänta en kvart medan de ignorerade mig. Jag fick roa mig med att le när det äckliga vattnet sprutade rakt på dem. (Alltid nåt när jag stod där och blev stressad.) Betyg = 2
✔
Det grå himlen byttes på förmiddagen mot att bli superblå. Det trista var att jag satt inomhus. Det härliga var att jag faktiskt hade fönster att titta ut igenom. Betyg = 3
ッ
Under två dagar var tredje månad står blodbussen i Sumpan. Idag var en av dessa dagar. Jag och flera av mina kollegor gick dit och gav blod. Den goda gärningen kändes riktigt gott i hjärtat. Betyg = 3,5
♬
När jag satt och skulle koncentrera mig i skapandet av en ny rapport i ett ganska okänt verktyg fick jag tipset från en vän att lyssna på en låt med ett ganska politiskt inkorrekt namn och text…men med EXAKT rätt känsla när jag satt där och kämpade.
(Frågan är om djävulen finns…eller är det vi människor som gör allt skit? Låten är nog en fundering kring detta. I alla fall om man får använda sig av en annan kär väns tolkning) Betyg = 4
Efter jobbet åkte jag till Sollentuna Centrum. Det är ombyggt och man känner ju direkt att det här blir bra…
På toaletten känner man sig som en prinsessa….
När man ska torka händerna inser man att de ÄNTLIGEN fattat att de japanska handtorkarna funkar och alla andra varianter vi har i Sverige INTE funkar! Heja Sollentuna Centrum.
Betyg = 4,5
✫
Jag var i centrum för att träffa min kära vän Pernilla.
Jag har inte träffat henne på evigheter och det var verkligen skönt att få träffas, prata och komma ikapp. När man är vänner kan man bara fortsätta där man slutade sist….
Majsan! Majsan! Världens bästa Majsan! Majsan! Majsan! Hej, här kommer Majsan! Majsan! Majsan! Ingen, faktisk ingen annan Majsan gillar jag så bra som mej.
Majsan! Majsan! Världens bästa Majsan! vackra, snälla, lagom tjocka Majsan, genomkloka, underbara Majsan! Undra på att alla gillar mej.
Det händer ju förstås ibland att nån blir arg på mej och ställer till ett himla liv, när jag förstört nån grej. Men vad är det att bråka om, det är en värdslig sak ! Och gissa vem som kommer här som har en läcker bak
De e Majsan det, hurra, hurra, hurra de e Majsan det, hurra, hurra, hurra de e Majsan det, hurra, hurra, hurra för mej
Majsan!, Majsan! Hej här kommer Majsan! Maka på er för nu kommer Majsan, ja här kommer världens bästa Majsan, nu ska alla hurra högt för mej.
Fredrik, tack för kommentaren jag fick på ett av mina inlägg igår! Jag blev verkligen jätteglad när jag läste det. En av nackdelarna med envägskommunikation (som bloggande faktiskt är) är annars att jag inte har en aning om vem som läser det jag skriver. Alla kommentarer ni läsare skriver in är därför roliga och tas tacksamt emot, men din kommentar var verkligen oväntad. Jag har ju ingen aning om vem du är 🙂
Vilka är ni som läser mina inlägg?? Jag har ingen aning. Den tanken är lite läskig och lite kittlande.
Angående gårdagens andra kommentar så vill jag hälsa min lillasyster Susanna att jag känner mig förolämpad! Jag väger INTE, vad man än kan tro, mer än en plogbil!! Om den kan ploga bort snön på isen, utan att ramla igenom, så borde jag kunna gå på densamma utan att plurra….Hmpff!!! *ler*
ッ
När jag tog bilden (som skulle visa hur läskigt men superkul det är när någon jag inte alls känner läser min blogg) så kom jag på att: Ni måste få se hur “pluppen” (eller bristen på den) ser ut just nu. Jag som ser den i spegeln varje dag måste säga att det går åt rätt håll. Precis som de sa när den togs bort, så tar det lite tid men jag ser verkligen från dag till dag hur den försvinner och jag har goda förhoppningar om att ärret blir fint. Lite kommer det nog att synas men det gjorde ju pluppen också, minst sagt!!
ッ
Skoskaven jag lyckades få till på isen igår, kändes inte alls av idag, när jag var hos Dimman och tränade. Det berodde tyvärr inte på att blåsan försvunnit. Det hade varit skönt. Det berodde istället på att jag fått låna ett par specialstrumpor av Per. Vilken skillnad! Jag insåg att jag måste ha nya speciella träningsstrumpor. (Det visste alla ni andra redan, va?) Per visste helt klart om denna välbevarade hemlighet och köpte tre par åt mig på sin lunch. Nu är jag alltså fullt utrustad från topp till tå när jag tränar!
Thérèse, funkar det att jag har Pumastrumpor fast resten är Speedo?? 🙂
ッ
Nu har jag precis ätit middag, slitit av plåstret från skavsåret eftersom det inte satt fast ordentligt, pratat med barnen om kommande helgers händelser och sen bara ramlat rakt ner på ryamattan. Jag RELAXAR. Det är ju bokslutets första dag och det vet alla vi som känner till bokslut att såna kräver energi.
