To worry or not to worry?

Pernilla och Viggo lämnat mig och återvänt till den stora staden.
Tack för besöket!!

Per, Emma och Marcus kom ut i går kväll.
Jag hade bara varit ifrån dem i två dygn men ändå var det en stor glädje att få träffa dem igen.

Magnus vann Let’s Dance.
Kul. Han är en så underbart skön människa som det verkar.
När de intervjuar Laila så når hon verkligen inte fram.
Inte fram till mig i alla fall.
Jag kan se att hon var grym på dansen men in i hjärtat kom bara Magnus.
(Jag vet inte om det är så man ska vinna Let´s Dance men så blev det)
Grattis till honom!

Solen har lämnat ön, tillfälligt naturligtvis, och vi sitter i diset och myser.

Alla har vi olika idéer om vad som är att mysa.

Per bygger ihop en ny dator "som ska palla trycket".
Marcus kikar på tv. Är det sport så funkar det!
Emma läser läxor, skriver blogg och läser läxor igen.


Själv har jag varit hemma hos Pappa och Kina och druckit kaffe latte, tagit en tur till ICA och fått veta att sovrummet som jag bodde i under ….tio? år under min uppväxt har för mycket Radon.
Nu fundera de på hur de ska få bort det. Det går ju nämligen med ventilering.

När jag läste om Radon i de häften pappa och Kina hade så kände jag hur oron kröp på mig.
Lungcancer är tydligen det man får om man befinner sig i radon för länge och för mycket.
Trist. Jobbigt för mig som bott där i många år.
Det var alltså inte spindelbesöken som var värst i det rummet.
Det var det man inte såg som var värst.

Snödropparna har kikat fram förresten.
Då är det vår va ?