Skärgården – Sida 15

MÅNDAG

Min dag började med fem timmars arbete vid datorn. Idag fanns nämligen en arbetsuppgift i kalendern som inte gick att skjuta upp. Den gick dock att utföra hemifrån så jag stannade kvar på ön. Jag satt i dotterns sommarsovrum, där vårt enda fritidsskrivbord står, och jobbade. Utanför fönstret såg jag hur ekorrarna skuttade i björkarna och hur pappa och Kina planterade sallad med mina brorsbarn. Solen sken och det var en ganska bra arbetsdag, även om jag nog längtade ut en hel del.

Per gick också upp tidigt imorse, men han åkte in till Norrtälje för att köpa bottenfärg till båten. När han kom hem hade han med sig sushi till vår lunch. Gott!

Efter att ha jobbat klart spenderade jag resten av dagen utomhus. Detta eftersom ”utomhus” är bästa stället!

Jag torkade av alla båtdynor och inspekterade alla ”båtgrejor”. Det måste ju vara rent och fint om man ska få ta ombord dem på Bubbel. Per är hård med sånt…

Hård ser han dock inte ut, när han slipar båtfärg. Mer åt det fåniga hållet va??

Pappa och jag gick ner till bryggan för att lägga i bommarna. Maja sprang i förväg.

”Blankt som en spegel”. Svårt att inte bli sugen på att lägga i båten…

SJUKT lågt vatten dock. Våra båtbommar lutar betänkligt neråt..

På vägen hem tog vi strandstigen och Maja lovar mig att hon kan stå på stenen utan att ”ramma”.

Hon hade rätt! Hon ramlade faktiskt inte!

Gullungen höll oss sällskap medan vi fixade med Bubbel (båten) och blev så här glad när hon såg mig komma gående. Hur kan man låta bli att tycka om en sån unge??

Per kämpade på med båten….

Alexander tyckte jag skulle gå och hålla honom sällskap…

”Ta kort nu!!”

Till slut var båten polerad och redo!!

Vi bad pappa följa med och så åkte vi till Bromskär. Där är det nämligen perfekt för att lägga i båtar.

Det gick faktiskt så fort att jag inte hann med att fotografera förloppet (man måste ju jobba ibland också).

När jag hade kört hem bil och båttrailer låg Per och Bubbel sedan länge i hamnen.

Vid det här laget såg fjärden ut så här…

…så självklart var vi tvungna att ta en premiärtur!!

Svartlögafjärden.

JIPPIE!!!!!

Trots sol och nästan stilla vind så visade termometern på fyragradigt vatten och man blev inte speciellt sugen på att bada. Dock blev man sugen på att åka mer båt!!

Vid en av våra favoritöar var jag tvungen att ta en bild som visar er varför den passar mig så bra. Ser ni vad botten består av???

BLÅ BLÅ HIMLAR OCH VATTEN!!
(och frid i sinnet)

Det blir ingen brasa idag. Jag firade nämligen årets första båttur med ett glas vin (och kan därför inte köra bil bort till brasan), men trots utebliven sång (vintern rasat ut osv…), så har det här nog varit en av årets absoluta höjdpunkter!!!! (hittills)

SÖNDAG

Först lite lördag:
Igår kväll var vi hemma hos en av grannarna och åt middag. Det var jättetrevligt och roligt att umgås med dem. Mamman i familjen har jag nämligen lekt med ända sedan jag var en liten liten flicka. Nu var det hennes flickor som tog hand om lekarna, men de fick oss alla att delta. Annars skulle vi inte få någon mat! Efter lekar var det middag med efterföljande hembakt kladdkaka. Mätta och nöjda gick vi sedan hem i den kolsvarta natten.

Mysig kväll!

Nu – söndag:
Idag började vi, precis som igår, med en morgonpromenad. Detta eftersom det även här fanns ett hot: ”Du får ingen frukost om du inte rör på dig först”. Mat måste man ju ha, så det var bara att röra på fläsket 🙂

Idag tog vi oss ännu längre ut på den väg vi bor på.
Vi gick tills den tar slut och vattnet tar vid.

Där finns en väldigt gammal ångbåtsbrygga som numera bara funkar till att stå på när man fiskar. Mer duger den inte till, men den är söt.

Här tog vi oss en mini-paus så vi hann ta några bilder utåt Söderöra och Norröra (Saltkråkan).

Sen bar dem hemåt igen.
Man kan förstå varför det heter ”Granö”.

När jag hade ätit en stadig frukost och skulle gå över till pappa och Kina för att få en kopp kaffe, så mötte jag Bambi på tomten. Till min glädje, och Pers förtret, så verkade Bambi inte alls rädd för oss….

Vi ignorerade Bambi och gick över vägen till pappa och Kina och fick det goda kaffet. Dessutom med hembakta goda hallonmuffins. (Det lär krävas mer promenader nu).

Vi hälsade glatt på ett promenerande par på vägen och tänkte inte mer på dem. Inte förrän jag hörde hur de hojtade till, så där som man gör när man ser en sån här:

Oj, vad jag hoppade upp snabbt från stolen och rusade mot dem. Jag gissade ju att det hade något att göra med någon form av orm.

Mitt på den lilla grusvägen mellan min och pappas tomt kom alltså en huggorm ringlande. Han blev dock inte helt glad över att vara fotomodell, så han ringlade snabbt in på grannens tomt och försvann.

Så nu fick jag äntligen min huggormsbild som jag så gärna ville ha igår!
Jippie!

Dessvärre fick jag faktiskt ytterligare en huggormsbild, när jag och Per skjutsade pappa och Kina till färjan. Den här stackaren hade blivit överkörd av en bil.

Resten av dagen spenderade Per med sin guldklimp. Bubbel ska bli riktigt ren och fin innan den får doppa fötterna i böljan den blå! (Förhoppningsvis redan imorgon)

Jag gick ut på promenad och kikade på hur himlen
ser ut när den går från tokblå till mer molnig.

Det kan vara fint det också!

Sen satte jag igång med att göra nytta jag också. Även fritidshus måste ju städas ibland. Varför inte passa på när solen tagit en liten liten paus??

Jag hann med att rensa köksfläktens filter, putsa fönstren, torka av alla skåpsdörrar, damma och dammsuga innan solen kom fram igen. Då var det inte lätt att stanna kvar inne. Jag gjorde i alla fall klart köket innan jag…

…gjorde en kopp kaffe och gick ut i solen igen!
(Per fick en kopp han också)

På min nästa sväng runt i området så hittade jag mitt för dagen TREDJE ormfynd. Det här var en torr variant dock. Ett ormskinn. Undrar hur länge det legat här? Hur fort torkar ett skinn som ormen har krängt av sig?

När jag traskade längs med strandkanten så mötte jag Monica och Lasse som bott här nästan lika länge som jag har gjort. Vi pratade orm och stränder. Den här stranden på bilden var t.ex. en vit sandstrand när jag var tio år. Snacka om att det ändras i naturen! Sanden finns kvar. Den ligger dock en bit ut där man badar.

Trots att jag hade teleobjektivet på kameran så kunde jag inte fånga tranan bättre än så här idag. Han envisades med att flyga JÄTTEhögt upp. Ni ser ändå vad det är va??

Här är jag betydligt närmare fågeln. Det hjälper dock inte mig att tala om vilken sort det är. Det enda jag kan säga är att den är grymt söt och att jag får ont i magen av längtan efter vår undulat Peppar som tyvärr inte finns med oss längre….

Det var min söndag så här långt.
Mitt ansikte känns varmt och jag anar att jag fått färg.

Våren är här!!

Kallt men soligt. Och ni??

Påskdagen har varit solig, men svinkall här i skärgården.
Hur har ni haft det?

Här kommer ett smakprov av min dag.

De två snäckbilderna: Per Hertz

På förmiddagen blev vi inbjudna av söta barn till våffelfest med grannarna! Snacka om att man bor på rätt ställe när man alltid har trevligt när man hamnar i lag med grannarna. Hela vägen var fylld av grannar. Jag fick dock bara godkänt att visa Anita på bild 🙂

Tack Anita!
(Vars ögon matchade jackans färg perfekt)

Det är faktiskt inte första gången som vi grannar blivit bjudna på våfflor längs med vägen. I Emmas rum hänger den här gamla teckningen som var inbjudan till detsamma för många år sen. Fin va?

Fågel som jag borde kunna namnet på…

Tussilago

Detta ihop med lite lövräfsning, strandpromenader, umgänge med släkten
och nu film med mannen gör detta till en bra dag!

Påskafton (med extra mycket Alexander)

Tidig morgon på ön.
Marcus har hittat lite underhållning i form av teknik.

Påskaftonsvädret kan man inte klaga på!!

Jag älskar sandstränder. Jag blir sååå badsugen.

Det ser ju så bra ut.

Vackert liksom.

Som om det vore sommar.

Fast det är det inte!

Alexander påstår att ”han inte alls fryser” när han gräver ner sina händer i sandlådesanden. Hur jag än försöker att truga med vantar så vägrar han.

Lillsyrran är smartare.
Påklädd för årstiden.

Tuff tjej.

Till slut fick vi dock på vantarna på lillkillen också 🙂

Baka baka, liten kaka!

Våra soptunnor har haft en förmånga att blåsa omkull, men nu är det slut med det! Pappa har byggt ett litet soptunnehus till dem. Tack!!

Påsk = Påskägg

Och fika!

Igår visade jag en Majakavalkad här på bloggen så idag blir det många bilder på Alexander. Det ska ju vara rättvist!!

Maja får såklart vara med hon också. Bara inte lika mycket..

Skriet av Edvard Munch?

Tänkaren.

Far och son.

Lyssnande.

Kärlek, när den är som bäst!

Alexander

Sötnos.

Bus.

Min lillebror. Alexanders pappa.

Är han lik sin far?

Per har varit ute nästan hela dagen och räfsat löv på tomten. Ett tag såg det ut som om enorma mullvadar hade flyttat in på tomten. Nu är de dock borta.

Knytis-påsklunchen åt vi hos Pappa och Kina.
GOTT!

Rätt vad det var knackade det på dörren och där stod de sjungande påskkärringarna som jag faktiskt väntat på. Varje år kommer de med hemritade påskkort och sjunger för oss i stugorna. Vi fyllde deras korg med massor av godis och hoppas på att få se dem även nästa år.

Sen var det dags att gå av lite av lunchen.

Vi gick ner till vattnet och Alexander var glad för att huggormar inte kommer upp ur sina hålor när det är kallt utomhus. Han verkade inte gilla ormar. ”Men jag är inte rädd för T-Rex eller drakar” 🙂

Nere vid båthamnen höll grannarna på att värma upp bastun. I väntan på rätt temperatur tog de en öl i solen lutade mot bastuväggen. De såg inte ut att lida.

Vi andra gick ut på bryggan istället.

Där vi satt och funderade på om det kommer bli något bryggslut att sätta badbryggan på eller om vi kommer få hoppa i från stenarna. Om tre veckor är det dags för premiärdoppet ju… (Den yttre delen av bryggan gick sönder i höststormarna.)

Det här vädret gör mig helt sjuk av längtan efter att få sätta båten i sjön. Tyvärr är det riktigt kallt utomhus så det är inte så kul att pyssla med båten. I morse var det t.om. is på vattnet inne i båthamnen. Men ändå….

Marcus kan kasta mackor hur långt som helst.
Varför har jag ingen som helst sådan begåvning?

Självklart försökte Maja och Alexander också sig på stenkastning.

…och sandkastning…

Good guy? Bad guy?
Hur som helst – min make.

”Här finns många stenar”

Lyllo honom!!! Han har lagt i båten!

Maja och Alexander kastade större och större stenar (Lugn – Där det redan var stenigt på botten. Jag hatar när ungar kastar sten på sandbotten!) Kolla den som Maja har i handen. STOR.

Det här plasket har dock deras pappa fixat!

PLUMS

Påsken fortsätter…

Långfredagen – äntligen på ön!

Efter att ha handlat lite mat på Flygis i Norrtan så åkte vi ut till ön. Där träffade jag Henrik, Alexander och Maja. Efter lite bus och mat satte sig Alexander för att spela lite på iPaden och som vanligt så fascineras jag över hur mycket så där små ungar kan…

Maja satt bredvid och kikade. Jag gissar att hon insuper varje detalj för att kunna spela hon också…

Titta här!!

F A M I L J E K A L A S

Idag var det dags att fira Marcus 20-årsdag med familjen.
Det gjorde vi i Vitsippan på Blidö.
Här ser vi födelsedagsbarnet och hans flickvän.

Per hade lagat lunchmat av rang (jag hade hjälpt till lite också…). Det var en buffé som verkligen inte gick av för hackor. Allt var klart. Det enda som saknades var gästerna.

Tyvärr var det många i familjen som inte skulle komma, men jag insåg när jag tog fram de arton tallrikarna, de trettiosex besticken och de arton glasen, att vi nog skulle bli hyfsat många ändå. Inte med vår familjs mått mätt, men ändå…

Strax före tolv kom gästerna!

Anton busar i Emmas våningssäng.
Pappa David håller sällskap.
I storstugan pratas och kramas det.

Presentöppning

Systerkram – Jag och Susanna.
Kina i samtal med födelsedagsbarnet
Syster Catrin!

Besök i trädgården

Syster Anna och Syster Susanna kramas.
Syskonbarnen underhålls av elektroniken.

Bror Henrik och Syster Susanna kramas.
Anna får iPadutbildning av lille Noah, Tilda håller koll.

När kalaset började gå mot sitt slut tog några av oss en kort promenad.

Solen sken ju som en tok så vi kunde inte låta bli.

Syster Catrin och Svåger Daniel kan inte ens titta, så stark är solen.

Tillbaks uppe vid Vitsippan igen så fascineras vi över hur snabbt det växlar mellan sommarkänsla och vinterkänsla och vilket fint mönster den stora tallen gör på vårt hustak.

Några kramar och vinkningar senare var huset tomt. Per gick och la sig på soffan och jag gick ut och gick. Första bilden blev på en gran och solen bokeh.

Andra bilden blev på solens glitter i havsytan och på vassen.

Även förra årets vass, helt utan översta topp, fick vara med på bild.

I strandkanten, i sanden, hittade jag dessa vårtecken. Tussilagona hade dock slutit sig helt eftersom det bara var en plusgrad utomhus.

Kallt, men vackert.

Så kallt att vattendropparna stelnat och blivit till isdroppar.

Med iskalla fingrar knackade jag på hos Pappa och Kina. I deras varma hus såg jag de här påskliljorna. Vårtecken!

I trädgårdarna på ön ser man även detta vårtecken:

Tack för idag, alla ni som var här!!

Sommartider, Hej Hej! Sommartider!

Oj, vad skönt det är att vara på ön!! När solen skiner och fåglarna kvittrar finns det verkligen ingenting som mäter sig med skärgården! Idag har jag försökt att vara utomhus så mycket jag bara kunde så jag har räfsat rent en del av tomten från kvistar, barr och löv. Det blir ju en del ”skräp” på tomten när man fällt träd… Nu har vi gräsmatta runt huset igen och jag har fått mycket syre på köpet. Visst finns det mer att räfsa, men det kommer fler helger 🙂

Per och jag är faktiskt kvar på ön fortfarande i ett försök att dra ut på helgen. Dessutom säger ryktet att huset inne i stan är fullproppat med artonåriga tjejer som gör sig i ordning för studentskiva så vi avvaktar med hemfärden en aning…

Här kommer några bilder från min dag så här långt!

Vi slutade elda ris vid halvtre tiden igår. Det brinner fortfarande i askan ett dygn senare. Man förstår hur det uppstår gräs- och skogsbränder…

Vi har som sagt eldat ris och släpat kubbar i helgen. Det ligger dock kvar en hel del i högar på tomten. Vi ska släpa dem till huggkubben och sen vet vi vad vi har att göra i sommar…

Hur jag än försöker beskriva skärgården som ALL GOOD, så har jag faktiskt ett problem. Det stavas P O L L E N. Oj, vad jobbigt det är när det blir vår! Jag har pumpat mig full med tabletter, nässpray och ögondroppar, men det kliar och svider ändå. Ordentligt. Hua! Här är boven:

Igår när min syrra Susanna och hennes man Daniel hade varit nere vid stranden så försökte de beskriva ett konstigt fenomen av flytande vassbitar. ”De stod liksom upp och flöt”. Det lät ju lite underligt, men idag fick jag se det med egna ögon! Varför gör de så där? (Sandbotten gör mig badsugen….)

Snödropparna har ploppat upp på Pappas och Kinas tomt. (Jag har inga planterade blommor på mina ägor…)

Tilda i sin Buff – cool huvudbonad.

Noah – Cool i sig själv 🙂

Fikapaus på Erlandssons värme- och kaffestuga

Jag är tacksam för att SMHI ofta har fel vad gäller väderleksrapporter. Enligt dem skulle det vara mulet både igår och idag. Så har dock inte varit fallet!

Jag längtar tills man kan gå barfota här och inte som idag, i gummistövlar.

Blått. Vått.

Alen må ha pollen, men den kan vara vacker också så den är nästan förlåten.

Och ja, jag minns att det är sommartid nu. Jag vet t.o.m. vad klockan är! Vet du?

Goddagens Blidö!

Idag var det återigen dags att försöka sig på operation ”rensning av tomten”.
Det såg ut så här när vi började.
Jag drog riset från tomten till brasan.
Per han eldade och eldade…

Tio i elva kom Susanna och Daniel ut till ön och de hoppade raskt in i jobbarkläderna och hjälpte oss att bli av med ”skräpet”.

De hade självklart med sig sina barn!

TILDA

När det var dags för kaffe ropade Pappa och Kina över oss till dem. Där möttes vi av uppdukat bord på altanen. Syster Anna var där med sin familj också! Eftersom det är våffeldagen imorgon så tyckte pappa att man kunde tjuvstarta med lite våfflor. Det tyckte vi också 🙂

ANTON

Ett hjärta!

Noah och Tilda i sina bästa ”ut-och-jobba-kläder”

När ryggarna började värka belönades vi med en riktigt god Amarone.
Vi satt ute på altenen i solen och mös.

Vid lunchdags var det alldeles för mycket drag på brasan för att barnen skulle kunna grilla sina korvar. Det visade sig dock gå bra att grilla över en vanlig kolgrill också 🙂

De övervakades av sin ömma moder.

Susanna

Vid skymningen såg havet ut så här.
(För er som såg morgonblogginlägget så kan jag meddela att alla isflak nu var helt smälta)

Nu är jag trött i kroppen och sätter mig i soffan och känner mig nöjd med dagen.

Trevlig lördagskväll!

Godmorgon Blidö!

Det blir nog en riktigt fin dag idag! Det ser i alla fall ut så om man tittar på den tidiga morgonen 🙂 Här och var finns små söta isflak där trötta fåglar kan sätta ner fötterna för att vila. Det dröjer nog inte länge förrän de är helt borta.

”Att vara ute och röja” har olika betydelse när man är 20 år och när man är 40+

Vi har fått mindre sol på vår tomt än vad vi önskat de senaste åren. Detta pga. alla höga träd runtomkring på tomten. Under veckan har min pappa fällt en vansinnigt massa träd för att hjälpa oss få mer sol. Det är svårt att tacka för en sån underbar tjänst. Tack räcker liksom inte. Trots detta är tack ändå det jag måste börja med:

TACK PAPPA!

Idag var första gången som vi såg resultatet av den här röjningen och eftersom jag är dyngförkyld så var det Per som åkte på att påbörja ”städningen” efter storverket som min pappa gjort, dvs. ”Dra och elda ris!”

Det låg fällda träd lite här loch var.

Underbart att se dem på marken och dessutom kubbade.

Det var bara att sätta igång och ”städa”

Det här trädet som i princip var fyra stycken (kan man se på stubben) var en sälg. Vaggvisan ”Sov du lilla videung” får nu en helt ny mening 🙂
Jag klippte dock av några små grenar som jag nu har i en vas!
Videung är ju sååååå fint!

Väl lärd av brandmännen i familjen så hade vi självklart dragit fram vattenslangen ändå fram till brasan!!

Hela dagen eldade Per.
Outtröttligt!

Pappa hoppade i jobbkläderna så fort han förstod att det fanns träd kvar på tomten som vi ville ha bort..

Det är tur att han kan det där med motorsåg, för det kan inte vi!

Själv har jag inte gjort någon nytta alls idag. Jag tog bara en kort promenad ner till havet, letade efter huggormen (som nog sov eftersom solen inte sken) tog en bild som visar att isen har släppt från stranden men ligger kvar litegrann på vattnet.

Nu sitter vi inne i Vitsippan och njuter av att det är betydligt mindre ”att-göra” på tomten än vad det var i morse. Här är beviset för att Per kämpat hårt idag: