MIAS BLOGG

  

 

Jag hackar och hackar och hackar. Han skapar och tänker. 

Jag gillar att ha en kock i familjen!! 

I morse fick jag sällskap till frukost. Marcus var nämligen här igår och sov över till idag. I övrigt har jag varit helt själv hela dagen.

Jag är dålig på ”själv”. Blir alltid så rastlös… Jag har därför dammsugit, diskat, tvättat och vikt kläder. Sen har jag också varit i två köpcenter och städat hela klädkammaren och packat undan alla kläder som numera är tolv kilo för stora 🙂

Nu på kvällen har jag dock härligt sällskap! Fredrik, Emma och Per gör mig sällskap i soffan. Vi har Harry Potter-maraton!!

Just ja!! Den stora nyheten är att Emmas Fredrik (och hans polare) spelat Sollentuna hockey upp i division 1! Nästa säsong blir det hockeyettan för hela slanten! Det är stort. Så stort att Mats ”Sudden” Sundin tog på sig sin gamla Sollentuna hockeykeps och la upp en selfie på facebook med gratulationer till grabbarna. Stort som sagt. Grattis Fredrik!!

Det var himla trista droppar som landade på min altan idag…

 

…men till lunch drack jag en lättmjölkslatte på Wayne’s coffee och som vanligt undrade jag hur de kan få de dropparna att smaka så lent…

Ikväll kikade vi på Lets Dance och av någon snledning var männen i familjen mer intresserade av ölprovning och teknik…

 

…så jag gick upp på övervåningen och såg programmet i sovrummet så de kunde kolla på fotboll. Själv njöt jag av björnklisterdroppar med MASSOR av is!!

 

  

  

I förmiddags var jag ledig från jobbet för att skjutsa upp Marcus och Sofie till Arlanda. Sofie (svärdotter) ska nämligen bo i München i fem månader. Hon hade packat 50 (!) kilo i tre väskor så jag erbjöd mig att vara chaffis.

Jag åkte hem till dem i morse och efter att ha spillt ut kaffe över Pers alla viktiga kvitton i bilens mittkonsol (ooops!) och ägnat en lång stund åt att städa hans bil (han vet inte om det än…) så var vi redo för avfärd.

Väl på Arlanda letade jag, som alltid, efter en elbilsplats, men som vanligt fanns ingen ledig. Så mycket för ”gratis parkering för elbilar”…sen fikade vi lite.

 

Vink vink vink! Hejdå! Vi ses efter sommaren!

Marcus tog plats i förarsätet och körde mig till huvudkontoret inne vid Sergels torg. Där är jag nästan aldrig men idag hade jag möte där och jag tänkte inte parkera (dyrt) hela dagen, så Marcus tog bilen och åkte hem. Jag vänjer mig aldrig med att ha en vuxen son…

 

Efter jobbet åkte jag med några kollegor till Texas Longhorn vid Odenplan. Där mötte vi upp några härliga fd kollegor och så mös vi i några timmar i varandras sällskap. Maten var god…

  

…och vi hade urtrevligt tillsammans!! Det är skönt att träffa människor där man kan prata om allt mellan himmel och jord och där allt inte måste vara roligt och glatt utan där alla sanningar får plats. Kram på er alla!!

 

Vilken härlig dag!! 

Jag sitter här och funderar på resor jag vill göra. Ishotellet vore kul, hurtigrutten är bergis hänförande, Maldiverna säkert avkopplande och baltländerna på tiden!!

Vart vill ni åka?

  

Per kom hem med en hoper fina tulpaner och jag blev glad!

  

Per skar upp en hoper med apelsiner och jag blev glad!

Snacka om härliga höjdpunkter på dagen!

Jag kom hem och satte mig i mitt ”lekrum” (som även kan kallas kontor). Jag kände att jag hade en hel del att fixa. Jag började med att få ordning på min Islandsfil. Filen innehåller all möjlig info som är bra att ha när jag åker dit i maj. Det är allt från flyg- och hotellbokningar och bokning av hyrbil och valsafari till islandshästridning, valutakurser, telefonnummer och länkar till roliga restauranger. Jag vet att man kan ha det här i filform även när man åker dit, men jag kommer såklart att ha det utskrivet på hederligt gammalt papper. Mer än en gång har vi räddats av att jag haft sån ”onödig” info på papper. Om inte annat, så gör det mig lugn 🙂

När jag var klar med Island satte jag igång med ”operation pension, steg 2”. Jag ska flytta min tjänstepension till ett förmånligare bolag och jag ska avsluta återbetalnings- och familjeskyddet. Det är tråkigt och kräver (även det) pappersarbete, men det ska bli så bra det kan bli, när jag är klar.

Slutligen tömde jag kameran på bilder och förde över dem till hemmadatorn. Sånt tar alltid lite tid och jag har slarvat på sistone och hade massvis av bilder att ta hand om.

Nu känns det ”gött” att ha gjort lite ordning! Så imorgon kommer jag nog bara att slappa. Med gott samvete också. Jag gjorde ju så mycket nytta idag! 🙂

Våra vänner bjöd in sig själva till ett dygn i skärgården. De erbjöd både sitt sällskap, en champagneprovning med tillbehör och middag med dryck som utbyte mot att få en sängplats på ön. Hur kunde vi tacka nej till det erbjudandet?

Vi försökte göra så att de kände sig välkomna och med solen i sällskap var det lättare än vad det hade varit utan den 🙂 Några vita tussar rörde sig över himlen men i övrigt var himlen så där tokblå så det nästan ser ut som att man photoshoppat den. Vi började självklart vännernas vistelse med en promenad längs med stranden.

Pappas bänkar, som står lite här och var, som han tillverkat vid någon trädfällning kommer alltid väl till pass. Här värmer sig Erica i den härliga vårsolen.

Det märks att det är högtryck för de betongplattor som grannen lagt ut för att gå på när han badar ligger allihopa på land….

…och vi har fått en otroligt stenig strand istället för en liten vik med vatten. (När jag var liten fanns här bara vit sand. Inte en sten syntes på den tiden.

När vi kom till bastun satte vi oss ner i solen och njöt.

Här har jag fångat lite kärlek på bild. Fint!!

Efter den härliga fotosessionen gick vi upp till Vitsippan för att ha champagneprovning!!

Det var otroligt kul att få prova olika drycker, utan att veta vad som fanns i glasen. Att behöva fundera på vad man gillar och vad man inte gillar. Dessutom kul att känna hur olika dryckerna smakade med olika tillbehör till.

Efter champagneprovningen bjöds vi på härlig middag och slutligen bjöds det upp till äkta hederlig dans!

TACK, Erica och Robert för en häftig upplevelse och härligt sällskap!!

 

 

Vi har gått den här promenadslingan så många gånger att det nästan är löjligt. Ändå kan jag verkligen inte vänja mig vid utsikten och allt det vackra. Det går bara inte!!

Idag gick vi i den nyfallna snön ner till stranden. Där hade solen redan smält det mesta så vi gick på den steniga stranden (där det endast låg sand när jag var liten) fram till bastun. Där fick pappa dock borsta bort snön som ännu inte hunnit smälta. Med varsitt sittunderlägg så satt vi perfekt där i solen och njöt av kaffet!

Vänjer mig aldrig!

Jag har haft en ledig dag idag. Jag tog ledigt för att jag hade tänkt att jag skulle vara på ön och putsa fönstren. Det behövs alltid ganska akut efter vintern. Här ute i skärgården verkar det liksom blåsa på tvären så fönstren är alltid fulla av skit.

Jag började dock dagen, riktigt tidigt eftersom kroppen tyckte det var arbetsdag så jag vaknade tidigt, med en härligt frukost framför morgon-tv. Det var hur härligt som helst. Sen gjorde jag lite inomhussysslor, bytte lakan, tog in ved och gjorde mig i ordning för dagen. Sen tyckte jag att det var dags att kolla läget i grannhuset så jag gick in till dem och pratade lite.

Vid halv elva åkte vi till kyrkan för att gå på begravningen för en vän till familjen. Precis innan jag gick in i kyrkan såg jag solförmörkelsen på himlen. Det var mulet, men bara precis så mulet, så att jag kunde titta på den utan att använda speciella glasögon. Inne i kyrkan var det vackert och stämningsfullt, precis som det ska vara.

På vägen hem åkte jag förbi affären och köpte lunch. Jag pratade lite med tre personer i affären och det gjorde att jag mådde bra. Jag älskar att känna att jag hör hemma här på ön. Att folk känner mig och att jag känner människorna som bor här. Att personalen i affären pratar med mig och vet vem jag är, frågar vad jag gör på ön en fredag. Jag passar in. På väg in i bilen ser jag en stor lastbil åka förbi och chauffören vinkar glatt åt mig. Det var en gammal pojkvän från ungdomen som körde förbi. Allt detta spädde på min längtan att flytta tillbaks hit ut igen. Undrar om det någonsin kommer att bli så?

Väl hemma klädde jag om och var noga med att få på mig ett omaka par strumpor. Detta eftersom det var dags att rocka sockorna. Alla är vi ju olika och alla bör vi får vara olika. Efter en ensamlunch tog jag ett litet varv med dammsugaren innan jag såg pappa gå ut på promenad. Jag slängde på mig jackan (över one piecen jag gick och skrotade i) och följde med honom längs med stranden. Det var lite kyligt och så började det snöa medan vi gick där. På vägen hem igen såg vi att en av sommargrannarna hade kommit ut och pappa bjöd med dem hem till sig på kaffe. Nu har vi suttit och fikat och pratat en stund och jag tänker att det här har varit en riktigt bra vårdagjämning (fast jag visade mig i en one piece).

Tänk vad mycket man kan hinna med under en ledig dag i skärgården! Precis allt möjligt, utom möjligen att putsa fönstren, som faktiskt var planen. Det började ju snöa…. 🙂