Utan att gå in på reseplanering, strykning, matlagning, handling, fotografijakt och blomplantering så kan jag säga att vi haft fullt upp sen lunch idag…
Det som jag däremot tänker nämna från dagen är den dubbla känslan av att lämna ifrån sig Bubbel. Bubbel – Båten som skänkt oss så vansinnigt många härliga stunder ska nu få ett nytt hem och vi ger oss in på ett nytt äventyr.
Tack!
I morse sov Per och jag alldeles för länge, men när vi väl kom upp så åt vi frukost och gick ut i sommarvädret. Det var ljuvligt!!
Jag kunde inte låta bli att bada…
Det var bara drygt elva grader varmt i vattnet, men det var ändå ljuvligt!
Jag var självklart i tre gånger så att lillebrorsans regel för ”bad” uppfylldes 
Det är inga problem att bada när det är sandbotten!
Jag klädde på mig och gjorde mig redo för jobb. Idag var det dags att städa båten så vi kan lämna in den ren och fin i morgon.
Först kollade jag dock vilken temp vi hade i luften.
Efter många timmar av båtstädning pausade vi och tog en kopp kaffe.
Då hade molnen börjat driva in…
Vi tömde båten på allt möjligt privat och putsade vidare…
Till slut var vi dock klara och vi kunde vinka adjö till fjärden och gå hemåt.
…och jag vände mig om och tittade lite extra på Bubbel. Hon har gjort ett bra jobb i åtta år och jag kommer alltid att minnas henne med glädje. I morgon kör Per dock in den till båtfirman som kommer ta in henne som delbetalning på vår nya båt som vi plockar ut framåt våren.
Vi bakade bröd och tittade på engelsk deckare ett tag på eftermiddagen, sen gick vi ut och andades lite i kvällssolen. Våra helt nya grannar, Cecilia och Magnus, vinkade och sa hej och vi gick för att hälsa. De visade sig vara supertrevliga och vi stannade alldeles för länge då vi bjöds på ett glas vin och lärde känna varandra. Helt plötsligt kom deras middagsgäster och vi fick skynda vidare ut på vår promenad 
Som ni kanske ser på bilden ovanför så var det svårt att slita sig från utsikten vi möttes av när vi gick ner mot viken. Oj!!
Det var inte mycket sämre nere vid bastun…
Sensommar – inte dumt alls!!
Idag hölls det stor avtackning för Camilla. Hon slutar efter femton år hos oss. Hon var min chef under några år, hon är en person som hörs och syns och hon har varit viktig för vårt företag. Det är det såklart många som är, eller har varit, men Camilla har varit speciell. Hon lämnar ett tomrum efter sig. Det kändes mycket konstigt/overkligt att säga tack och hej till henne…
Vi har längtat efter det ljuvliga brödet som Per bakade senast vi var på ön, så nu är det dags igen. På fredag sätter vi degen igen!!
Receptet fick vi från svt’s Timjan, tupp och tårta. De ljuger inte när de säger att det är det perfekta brödet!!
TID: 24 TIMMAR
INGREDIENSER
8 PORTIONER
490 g vatten, 20 grader
100 g jäst
700 g vetemjöl, gärna vetemjöl special
175 g olivolja
20 g salt
SÅ LAGAR DU
1. Rör ihop vatten och smulad jäst.
2. Tillsätt hälften av mjölet och arbeta samman gärna i maskin, tillsätt därefter resten av mjölet.
3. Häll i salt och knåda in och avsluta med olivolja.
4. Arbeta in olivoljan i degen tills allt gått samman och degen är ordentligt arbetad, ca 10 minuter i maskin eller 15 minuter för hand.
5. Degen ska vara ca 23 grader när den är färdigarbetad, kontrollera gärna med kökstermometer. Häll degen i en stor oljad plastburk och sätt på ett lock eller kökshandduk, låt stå i rumstemperatur och jäsa i ca 4 timmar.
6. Vik fyrslagsvik varje halvtimma genom att vika in degen från kanterna in mot mitten. Dra lite i degen när du gör detta, det gör att du förlänger glutentrådarna. Ställ in i kylskåp och låt jäsa i ca 20 timmar i kyl.
7. Sätt ugnen på 275 grader och värm en ugnsplåt så att den blir riktigt varm. Tryck försiktigt ut degen på den varma plåten och grädda på 275 grader i ca 20 minuter. Toppa om du vill först med lite hackade örter, strimlad lök, oliver eller annat du önskar. Foccacian är också väldigt god med bara lite salt.
8. Låt foccacian svalna lite innan du stjälper upp den på galler och låter kallna under bakduk. Den stora mängden vatten och olivolja gör att foccacian håller sig saftig i flera dagar.
Utanför min port står det några fina träd. Jättefina! Visst finns de som blomkruksblommor??
Jag har gått hos Malin, min frisör, i mer än 18 år. Jag vet inte exakt hur länge, men jag minns att jag satt i hennes frisörstol 11/9-2001 när de körde in flygplan i tornet i New York och hur Malin slutade klippa och hur vi istället följde radiosändningen med förskräckelse…
Jag har rekommenderat många människor att gå till Malin och det är många jag känner som kallar henne ”sin frissa”. Idag träffade jag en fd kollega där och tidigare under dagen hade en annan av mina fd kollegor varit där. Man byter jobb, men inte sin frisör
Bor ni i närheten sv Sundbyberg så boka en tid på Knopp och Kropp vetja!!
Idag åt vi en god mysfrukost och sen vinkade vi adjö till svåger och svägerska…
Sen var det bara att nöta asfalt…
Vi stannade dock till i Lidköping och gick in på porslinsförsäljningen. Det var precis lika bra som sist vi var där, men vi överraskades av att även Fiskars säljer sina prylar där. Vi kom därifrån med två stora papperspåsar.
Nästa stopp tog vi i Mariestad. Per gillar inte snabbmat och han gillar inte vägkrogar så vi letade upp en golfbana och åt där. Det var precis så gott som han hade anat!
Golfklubben låg precis bredvid Vänern och där kunde man tydligt se att det var en blåsig söndag.
Med mätta magar fortsatte vi sedan vår bilresa hemåt.
Nu är vi tillbaks hemma i Filmstaden och vi känner oss rätt slitna. Det ska bli skönt med en natt i sin egen säng. Vi ska försöka ladda ner lite energi igen….
Vi började vår dag rätt sent på dagen. Solen sken från klarblå himmel och vi kunde inte låta bli att sitta utomhus. Vi njöt verkligen i solen. Vi kände att det blåste, men solen vann den tuffa kampen.
Efter frukost tog vi tag i en annan typ av ”att-göra-lista” än den som vi jobbat med förut i veckan. Per och Thomas tog upp båten ur havet och jag och Ninni åkte till Hamburgsund. Där köpte vi goda räkor och annat smaskigt och jag fick med mig ett par fina solglasögon hem också.
När det var klart återgick vi till den vanliga listan och fortsatte ta tag i det som måste göras när man förlorat en förälder. Sorgligt och tungt….
För att få lite lugn och annan feeling så tog vi en tur till Fjällbacka. Jag har varit där förut, men det var väldigt länge sen…
Foto ovan: Ninni Jiremyr Hertz
Det blåste så otroligt mycket här att jag kunde luta mig lite framåt utan att ramla. Snacka om blåsigt!!!
Sen är det ju så att när man är på västkusten så MÅSTE man äta skaldjur!!! Så det gjorde vi!!
Vi gillade verkligen ”Scandic no 25” som vi bodde på mellan torsdagen och fredagen. Det var härlig personal och superfina rum och umgängesytor.
Utsikten var dock inte direkt något att hänga i granen… Vi såg bara massvis av tågräls och så ”läppstiftet” längst bort till vänster i bild.
Ska ni bo på hotell i Göteborg, finns ju massvis att välja mellan. Det här hotellet ska ni verkligen låta vara med på listan över ”trevliga och familjära ställen”.
Fredagen blev en blandning av ”jobb på distans” och ”bocka av saker från to-do’n”, men när dagen var över tog vi oss till Pers bror och frus fritidshus längre norrut längs med kusten.
Per fick njuta av det han alltid saknar hemma på östkusten.
Ja, SOLNEDGÅNG ÖVER HAV!
Vi satte oss i bilen för att åka ner till västkusten så tidigt på morgonen att jag blev enormt förvånad över hur otroligt mycket trafik det var på vägarna söder om stan. När klockan var lite över sex var det redan KÖ in mot Stockholm. Hur kan man ha det så där? Jag insåg när jag körde i motsatt riktning att jag har en riktigt bra väg till mitt jobb.
Foto nedan: Per Hertz från passagerarsidan.
Ni behöver inte känna någon oro att jag fotar när jag kör bil.
Anledningen till vår tidiga färd till Sveriges västra kust mitt i veckan berodde ju tyvärr på Pers mors bortgång. Vi åkte ner och träffade Pers bror Thomas och hans fru Ninni. Tillsammans åkte vi till Kungälvs Sjukhus och tog farväl av Ing-Britt, min svärmor sedan trettio år.
Det var, som väntat, oerhört många känslor och tankar som flödade genom oss, men det gjorde även kärleken. Det var hemskt och fint på en gång. Ni som har blivit tvingade att gå igenom en förlust av en kär vet vad jag pratar om.
Passande nog passerade vi just kärleken på vår väg till begravningsbyrån.
Det är många saker som ska tas om hand och avklaras när något sånt här händer. Det var skönt att himlen var klarblå, som om vädergudarna gjorde var de kunde göra för oss, när vi tillsammans tog oss igenom några ”måsten”.
Efter många långa och tunga timmar på sjukhus, begravningsbyrå och i svärmors hem, så gav vi oss dock ”hemåt” mot hotellet. Vi var helt utpumpade och trötta, och då gav även vädergudarna upp och gav oss ett väder som passade våra känslor.
