Kategori: Mias dag

Har ni hittat den (enligt allt jag läst) godaste lakritsglassen som finns? Berättar ni när ni ser den i någon butik i Stockholmstrakten eller i Roslagen?

Jag vill verkligen prova 3 vänners lakritsstrut men hittar den inte….

Idag har jag och Per varit gifta i TRETTIO år. Det är väldans många år om jag får säga det själv. Vi stannade upp och pratade lite om alla dessa år, hur de gått upp och hur de gått ner, hur vi har löst det som kommit i vår väg och hur det är konstigt hur det kan kännas som om tiden rusat fram jättejättefort, men samtidigt kännas som om vi varit med om så vansinnigt mycket ihop och levt tillsammans i en evighet (sen man hade axelvaddar och maränger på sig när man gifte sig). 🙂

Det är fantastiskt när man tänker på att våra år har givit oss Marcus och Emma som bevismaterial! Vi har ju faktiskt t.o.m. lilla Vera som finns idag, som inte skulle funnits om Per och jag inte hittat varandra. WOW! Så fantastiskt!

Det är också skrämmande vad fort tiden går. Trettio år har på ett sätt gått väldigt fort. Tänk vad stor del av vårt liv som redan passerat…. Vi får alltså stanna upp, glädjas och sen njuta av varje dag vi får! Det är ju alltid osäkert hur många fler man får här på jorden, men det kan å andra sidan bli TRETTIO år till där bland vitsipporna! Ingen vet!!

Idag är det hur som helst, en glädjens dag! TJOHO och GRATTIS TILL OSS!

Vi har varit hemma i stan i helgen och ”boat” vidare. Vi har köpt sänggavel till vår säng, hämtat nya glasögon till Per, bestämt vilket badrumsskåp vi ska köpa till Pers badrum, hämtat reservdelar till rullgardinerna, köpt vedförvaring och ”kaminkit” (borste, raka osv) och verkligen använt oss av all ledig tid..

Vi har dessutom köpt överkast till gästsängen, provat och beställt tv-rumssoffa, bytt spottar i tv-rummet, rensat avlopp och tagit upp grillen från förrådet.

Jag har äntligen byggt klart balkonggolvet. Det saknade 13,5 cm längs ena kortsidan innan jag satte igång.

Det hade även små utstickande pluppar längs med kanten som inte gav ett ”färdigt” intryck.

Efter lite möda i solen så var golvet färdigtlagt och plupparna borta. Allt utan att jag tappat så mycket som en plastbit nerför balkongkanten.

Per har satt upp stringhyllor på kontoret, bytt handtag på några garderober och sladd på både hall- och taklampa samt fixat så tvättmaskin och torktumlare står i våg och hängt upp fler av de värmehindrande rullgardinerna vi har till alla fönster och jag har varit till MoS och köpt ett skärmskydd till min telefon och ett par nya vårskor (som jag impregnerade när jag kom hem).

Jag hann även göra egna tändblock av smälta ljusstumpar och halverade toarullar och njuta av de rosa vårträden 🙂

Jag blir trött bara jag rabblar allt avbockat på to-dolistan…bäst jag går och lägger mig!!

På väg från hemmet njöt jag av de rosa fina träden!

På väg hem igen njöt jag precis lika mycket av de fantastiska träden!!

Vi har börjat med ”Hello Fresh” matkasse (fast allt levereras i en kartong)!

Vi är inne på andra veckan och är supernöjda. Maträtterna har varit toppengoda!! Vi har ett koncept med tre rätter för två personer. Perfekt för oss!

Vi kommer säkert inte äta detta hur länge som helst eftersom Per älskar att botanisera i butiken och laga det som känns fräscht, i säsong och som han är sugen på, men det är kul som variation.

Här får man recept och perfekt förberedd mat som man enkelt snor ihop till en middag. Inget svinn och inga konstigheter. Vi har dessutom lagt till en fruktpåse, men det gör man hur man vill med.

Den här veckan gick vi möjlighet att ge bort tre matkassar.

Är ni intresserade? Hör av er så får ni koden!

Här ser ni villkoren:

Idag är det valborgsmässoafton.

Jag har inte varit vid någon brasa eller sjungit in våren, MEN jag har varit på en härlig liten utflykt med Kina och Maja, och jag har hängt upp rullgardiner hemma i stan, jag har gjort pommes frites av en hjärtformad potatis och viktigast av allt:

Min farmor hette Valborg 🙂

Per tog bort vår grill från balkongen precis före nyår. Detta eftersom vår mäklare sagt att det var bättre med ”utrymme” än en grill. Sorgligt men vi kunde alltså inte grilla hemma i stan.

Vi använde det nya årets tre första månader till att hjälpa sonen att flytta och renovera hans nya hus, att hjälpa dottern måla om hennes nya hus, sen att packa våra egna grejer inför flytt, åka till Japan, åka till Indien, bli sjuk i Ecoli och covid och slutligen flytta….…så vi har inte ens kunnat åka till ön för att grilla där.

Vi har alltså inte grillat på hela året!!! Synd och skam, men så är det!

I helgen tog vi en efterlängtad och väldigt behövd paus och åkte ut till skärgården, och det bästa av allt: Vi har städat grillarna och ska grilla i kväll!!

Till köttet har Per slagit en bearnaisesås gjord på min systers hönors härligt ekologiska ägg. MUMS!!!

Den här dagen började i dur, men sen lyckades hotellpersonalen få mig över till moll. Detta genom att försöka förvägra mig frukost. Det löste sig dock med en faktura, mat i magen och en tupplur på bussen.

Vi började nämligen vår dag med en bussresa uppåt i landet till Caminito del Rey. Enligt programmet vi fått för vår Spanienvistelse så står det ”Caminito del Rey är en av de mest spektakulärt vackra och unika platserna i världen. Det är en smal gångväg med branta klippor på båda sidor och en hisnande utsikt över El Chorro-ravinen nedanför. Det är ett fantastiskt äventyr utomhus för dem som vill uppleva något helt unikt och spännande” så jag och mina kollegor skulle alltså röra på fläsket för tredje dagen.

Vi hade gott om tid att se oss omkring, både inne i bussen, där jag fick mig ett leende nör jag såg hur de stängt nödutgången med buntband. Är det säkert?

…och utanför bussen där det växte sjuka mängder oliver…

När vi kom så långt som bussen tänkte ta oss, tyckte jag det var så vackert att jag stannade och tog en bild.

Vi träffade vår guide och han tog oss direkt iväg mot vårt äventyr. Det började med att han bad karlarna i vårt sällskap (som alla är över 1,90) att akta sina huvuden och så gick vi in här…

Efter en 200 meter lång tunnel rakt igenom ett berg så kom vi ut och såg detta.

Här fick vi regler att hålla oss till:

1. Ni får inte tända eld
2. Ni får inte ta av er hjälmen

Jag lydde båda råden hela dagen 🙂

Vi släpptes in på området som visade sig vara en smal och djup ravin mellan två höga berg där vattnet verkligen gör allt det kan för att göra ”skåran” mellan höjderna djupare och djupare. Vattnet använder de för att skapa el och för att förse 70% av Malaga med dricksvatten.

Vår guide idag hette Juan, precis som gårdagens guide. Han var inte så där jättebra på att fånga vårt intresse, men han gjorde säkert sitt bästa.

Längst med den otroligt branta klippkanten hade de byggt en liten spång. Den skulle vi gå på. Totalt gick vi 7 kilometer idag, men en del av det var inte på denna spång utan i skog och på stig.

Vart vi än såg så var det kargt, men vackert!

Som små smurfhuvuden gav vi oss iväg längst med ravinen. En del var höjdrädda, en del var det inte. Alla var fascinerade.

Ni kanske förstår varför?

Jag kunde inte bestämma mig om jag skulle titta bakåt, framåt, uppåt eller neråt.

Jag insåg dock att det var svårt att ta bilder som skulle göra naturen och känslan rättvisa.

Ser ni den lilla lilla spången där borta? Där har jag gått!

Där borta gick jag några minuter efter att jag tog denna bild.

Blå himmel högt upp, brusande vatten långt där nere, massvis av duvor inne i hål i berget och otaliga örnar och gamar cirklande ovanför oss. Mäktigt!

Det var 20 grader när vi började vår promenad, men det var 34 när vi avslutade den så vi svettades rejält när vi jobbade oss fram genom ravinen.

Jag passade på att ta bilder av mina kollegor när de stannade upp tillräckligt länge för att kunna fångas.

Här öppnade ravinen upp sig och försvann ifrån oss en liten stund. Det var vackert det också. Vattnet var helt grönt. Jag undrar om det beror på kalk?

Högt där uppe – GAMAR! Massa gamar! Jag tror de tycker om svettiga svenskar och norrmän. De väntar nog bara på att vi ska kollapsa…. Skämt och sido, de var faktiskt enorma. Jag har nog aldrig sett en så stor fågel i mitt liv. Svårt att fånga dem på bild dock, men ni får lita på mig när jag säger att de var mäktiga.

Vi fortsatte framåt. Solen skymdes ibland av berget och då fick vi oss en liten liten paus från det stekheta gula!

Jag var dock HELT slut!!! Svetten lackade, benen värkte efter att ha jobbat hårt i uppförsbackar två dagar tidigare och huden kändes stekhet. Jag kanske överdrev min min ”en aning” för denna bild, MEN jag var sjukt varm. Det ska jag inte ljuga om.

Jag vet inte om det syns, men när jag ser denna bild, så minns jag hur sjukt högt och hissnande detta kändes.

Här fastnade jag på en kollegas kamera”rulle” och för det är jag tacksam. Kul att ha bevis på att jag faktiskt stod på den där spången jag också.

Undrar hur högt upp vi var?

Undrar hur många människor som har tagit exakt samma bilder som jag?

Jag vet tyvärr att minst tre personer har dött här i denna ravin. Dock inte genom att gå på dessa träbitar som de satt fast på bergskanten utan genom att köra zipline på en vajer som inte alls var avsedd för människor utan för att frakta saker mellan bergskanterna. De har rest ett kors här i deras minne och de har tagit bort vajern…

Efter 2,5 timme kom vi fram till slutet av strapatsen. Där borta ser ni bron som jag om några hundra meter kommer fram till. Där går man över en hängbro för att komma ner på en trappa och slutligen ner på ”fast mark”.

Jag hade dock en bit kvar att gå. Den här biten var än mer ”cool”.

Jag var tvungen att filma min kollega när han gick här. Jag kunde inte låta bli 🙂

Jag filmade hans promenad med stående iPhone och pga det så kan jag inte lägga in en YouTube-film så som jag brukar (det går inte). Om ni istället klickar på länken nedanför så får ni se det som YouTube kallar ”shorts” vilket är typ samma sak som en video. Jag hoppas ni får känslan jag vill förmedla när ni tittar på den, och just ja, lyssna på vattnet!!!

https://youtube.com/shorts/H9rytjmrDnk?feature=share

Till slut var vi klara med nästan allt det läskiga. Nu skulle vi bara över gångbron…

Jag är inte ett dugg höjdrädd (men livrädd för spindlar så logiken haltar) så jag njöt verkligen av promenaden över bron och stod länge mitt på och tittade. Detsamma gjorde Marcus, som jag här fångar på bild.

När jag kom över bron fortsatte vår ”resa” längs med den här klippväggen. Här kunde man se hur vattnet samlades som i en sjö. Alldeles illgrön och med stora, eller ska jag säga enorma, fiskar som långsamt simmade vid ytan.

Nu började vi vår promenad ner mot slutet av promenaden, lunchen och den kalla ölen!

Vi njöt av äventyret hela vägen tillbaks!

Fattar ni?!?

Hur sjutton kunde de bygga den där träspången??

Här har jag kommit ner på en helt vanlig grusstig (i och för sig nära en brant men ändå) och vände mig om för att se var jag just befunnit mig.

Vi samlades vid restaurangen vid bergets fot, åt en god lunch och drack mycket kall dryck medan vi smälte våra intryck och fick ner kroppstemperaturen en aning. Det var nämligen inte helt lätt det vi gjort idag. Det var kul och en fantastisk upplevelse, men VARMT! Tänk att de har 34 grader i April. Hur ska Juli och Augusti bli?

Vi drog nu raka vägen (helt oduschade) till flygplatsen, checkade in och blrjade vår resa hemåt mot Sverige/Norge.

Vi taxade ut, befann oss på startbanan och sen åkte vi tillbaks till gaten igen. Någon trodde sig ha glömt att stänga bagageluckan…

Till slut kom vi i alla fall iväg och då log vi när vi tittade på våra tre långstånkar till karlar inklämda på samma rad med sina stackars långa ben intryckta mot sätet framför sig. Inte hade de lätt att få plats med sina axlar heller 🙂 Tack för det skrattet Per, Robert och Marcus.

Tack Malaga, Granada och kollegor – detta var härligt!

Jag sov väldigt bra på hotellet. Ac’n slog av och på ibland vilket hade stört några andra, men jag tror inte jag led så mycket av det.

Tydligen hade jag snarkat vid insomnandet så stackars Jeanette hade fått putta på mig. Det minns jag inte alls 🙂

Vi fick sova rätt länge idag (vilket var tur för vi var superslitna efter gårdagens maratonlånga dag. Vi samlades i den fina frukostmatsalen klockan 08:15 och åt en rejäl frukost.

Den frukosten trodde vi skulle behövas eftersom vi (även idag skulle ut i solen och promenera). Idag stod nämligen en 25 minuter lång promenad till ingången till Alhambra på programmet.

Alhambra är Andalusiens mest kända sevärdhet. Alhambra (som tydligen betyder ”det röda fortet” på arabiska) byggdes under flera hundra år och består av ett stort komplex av byggnader på bergsryggen ovanför Granada.

Vi promenerade några kilometer i den ljumma morgonen. Det var perfekt väder för oss så här tidigt.

Vi hade fått instruktioner om hur vi skulle gå så vi kom nästan rätt på en gång.

Man kunde se att det var något hostoriskt som skulle bevittnad redan 800 meter från ingången.

Precis som igår fick vi kämpa oss uppför ett berg. Vi har fått lära oss att den rumpträning all denna bergsklättring ger oss också kommer innebära att vi får varsin sprettrumpa (norska) 🙂

Vi passerade skog

Vi passerade stenmurar

Vi passerade statyer som kissar

Väl framme vid ”meeting point” mötte vi Pedro, vår glada och energiske guide för dagen.

Han gav oss bra bakgrundsinfo om Alhambra innan han snopet nog ledde oss nerför berget igen…

Först gav han oss dock cool agentutrustning och peppralket att vi såg så fit ut så han tänkte ta den mer utmanande rutten rnt fortet.

Jag passade på att fånga fler kollegor på bild när Pedro stannade och visade oss saker. Just den här såg ut som en sv våra säkerhetsvakter:)

Här har vi kommit till ingången vi skulle nyttja och vi börjar förstå att vi vunnit högsta vinst på guidelotteriet.

Pedro gjorde verkligen allt gör att ge oss en bra dag. Vilket engsgemang!

Ingången

Jag kommer inte skriva så mycket om dagens bilder. Jag måste upp ur sängen om drygt fem timmar så jag har inte tid. Lita dock på mig när jag säger att detta ställe är värt ett besök om ni är i krokarna.

Pedro in action

En säkerhetsvaktskollega till 🙂

När det växer apelsiner på trän, då fotar man 🙂

Detta är det enda fönster som finns kvar i fortet. Det satt oländigt till men jag höll fram telefonen och fotade rakt upp i hopp om att fånga det vinkeln hindrade mina ögon att se: Det lyckades. Här ser ni det färgglada fönstret

Ser ni reflektionen?

Lise fotar mig

Här är bilden 🙂

Här i trädgården fanns en damm med näckrosor. Där fanns tydligen flera grodor som jag helt missade. Lise fick lägga rätt mycket energi i att få mig att se en av dem. Till slut lyckades hon! Dessutom fick jag denna bild av henne.

Här samlas vi i skuggan i slutet av turen. Vi passar på att ta en gruppbild.

Å så fångade jag en kollega, tillika chef, på bild.

Detta blev min sista bild på Alhambras trädgård. Efter detta gick vi ut ur området, tackade guiden Pedro och gick för att få något i magarna.

Lunchen intogs på ”Jardines Alberto”. Det blev tapas. Igen. When in Spain and all that…

Efter lunchen gick vi ner till stan och vårt hotell. Där hade vi konferens. Detta inkluderade självklart kaffe och kaka 🙂

Det var ovant att jobba i en stor cirkel men det var bra. Alla kunde se alla och vi fick gjort allt det vi skulle göra.

Middagen var en Tapas & Wine tour som startade med att vi fick lära oss skära skinka.

Somliga fick hjälp 🙂

Somliga hade gjort det förut.

Vi fortsatte vår tapasställehopping efter att vi fått prova både ost och skinka och efter att jag köpt anchoas till min mage.

Några hopp senare kom vi till ett ställe där vår dag skulle avslutas med efterrätt och där påsen skulle knytas ihop – på berget ovanför syntes nämligen Alhambra!

Jag tackar för idag med en bild på den lilla handsnidade träkatten jag köpte igår. Fantasifull så det svämmar över! God Natt!!

I morse kl 4 kom en jättestor taxi och plockade upp en sömndrucken Mia utanför porten. Den tog mig till Arlanda där jag mötte upp mina kollegor. De av oss som lade ner sjuka antal timmar, blod, svett och tårar skulle nämligen få åka söderut till värmen. Detta som ett stort TACK!

Det visade sig tyvärr att två av kollegorna blivit sjuka och var tvungna att stanna hemma 🙁 stackars de!!!

Vårt resmål var Granada, men vi flög först till Malaga. Där möttes vi av den ”engelsktalande” guiden Maria. Hon bjöd på en guidad tur in mot Malaga city.

Det var varmt och soligt. Snacka om rejäl sommar!

Blommorna prunkade trots att det tydligen inte regnat på evigheter.

Vi gick in i, och runt omkring, i den gamla staden. Maria pratade på om vad vi såg. Jag var för varm för att registrera allt hon sa.

Jag fotade lite allt möjligt. Här kan de till och med göra vackra brunnslock 🙂

Vi fick gå in på Malagas äldsta vinbar men vi passerade bara och fortsatte rakt igenom lokalen.

Vi promenerade vidare medan guiden pratade om vad vi såg…

Vi gick sedan in på Mercado Central som var en gammaldags marknad med en mängd olika matvaror. Även här passerade vi bara rakt igenom.

Här såldes många godsaker.

Mums!

På andra sidan marknaden fortsatte den gamla staden och så gjorde även vår promenad.

Det gick rätt fort när guiden visade oss fram så vi stannade inte och tittade på det vi passerade. Vi gick inte heller in i några butiker.

Vi kom fram till vårt mål nästan på utsatt tid. Här skulle vi äta lunch!

Vi fick dela på alla möjliga tapasrätter och välja vilken dryck vi ville ha.

Vi fortsatte sedan ut på stan -> upptäcksfärd!!

Då och då fångade jag en kollega på bild.

Vi kämpade oss sedan upp (brant och varmt) till Gibralfaro slottet på toppen av ett berg med en fantastisk utsikt. På vägen dit passerade vi Malagas katedral, de romerska ruinerna, Alcazaba slottet och Malaga museum.

Den fina utsikten sedd på väg upp till slottet (som jag mer skulle kalla för fort)!

Halvvägs upp stannade vi i skuggan och drack vatten och kikade på utsikten.

Jag fortsatte fånga kollegor på bild.

Sen njöt vi återigen av medelhavet och Malagas stad.

Vi såg en tjurfäktningsarena. Det är inget vi är vana vid…

Efter detta var vi rätt möra. Vi satte oss i bussen som hade kört upp till toppen av berget för att hämta oss. I en och en halv timme skumpade vi sedan fram genom södra Spanien innan vi var framme på hotellet.

Efter incheckning drog vi ut på stan för en till upptäcksfärd. Nu utan guide.

En till fångad kollega 🙂

Å en till!

Ytterligare brunnslock

Efter ett tag hittade vi ett ställe i skuggan. Där tog vi varsitt glas sangria.

Det var mycket läskande och gott!

Jeanette och jag blev ensamma en stund på stan och då hittade vi till en butik som sålde träskulpturer. En kommer med mig hem.

Kvällens middag intogs på restaurang Rosario Varela och jag trodde nästan jag skulle dö av mättnad och trötthet (gick ju upp kl 3 i morse) innan middagens alla rätter var uppäten

Gott var det dock!!