När jag köpte min underbara lilla British racing green Mini Cooper, som självklart heter ÄRTAN, så tittade försäljaren på mig med sträng blick och så sa han: ”En Mini är ALLTID ren”!!
Han förklarade att om man nu har fått köpa en så fin bil, så ska man ta mig tusan ta hand om den också och ge bilen den respekt som den förtjänar.
Jag har försökt leva efter den devisen, men inser idag att jag är en usel Miniägare.
Jag känner mig urlakad efter en intensiv period både privat och på jobbet. Här sitter jag dock nu och försöker titta på Mandalorian. Tankarna vandrar dock iväg.
I morse fick jag njuta av en krispig morgon medan jag väntade på skjuts till jobbet. Den blå himlen lovade gott i för dagen.
Vid halv elva fick jag faktiskt komma ut i ”vädret” eftersom jag hade ringt till Forex på Götgatan och de lovade att spara sina sista indiska rupies till mig.
Jag njöt verkligen hela vägen söderut på Götgatan från Medborgarplatsen. Vilken solig härlig vårdag!!
Efter utfört INR-inköp gick jag norrut igen och passerade denna vackra byggnad.
De kunde verkligen bygga förut!!
Syrran ringde för en stund sen från Arlanda. Ikväll flyger hon, maken och dottern till London. Pappa ringde också nyss. Underbara de som tänker på mig när jag ska i väg till Indien.
Indien alltså. Det bär av snart – sjätte gången för min del. Dock lika svårt att packa!
Söndag morgon – upp med tuppen! Även idag drog jag på mig jobbarkläder för att göra nytta!
Den här gången drog vi dock inte iväg till Marcus, utan hem till Emma i Sollentuna.
Emma var i och för sig på jobbet, men Victor var ledig och tog emot oss.
Vi gick igenom dagens ”to-do’s” och sen åkte vi till byggmarknaden och köpte täckpapp, maskeringstejp, spackel, målarfärg, rollrar, penslar, sandpapper och sånt som behövs när man ska renovera.
Per fick uppdrag på nedervåningen medan jag och Victor tog oss an det som ska bli deras sovrum på övervåningen. Victor tog kobenet och tog bort alla golvlister medan jag tog bort gardinstången, fönsterbrädan, krokar och spik ur väggarna. Sen dammsög Victor noga innan vi lade in täckpappen.
Per kom upp en sväng och då satte vi honom direkt i jobb 🙂
Jag spacklade ojämnheter och Victor skar bort tapet där den tyvärr inte satt så bra (tre av fyra hörn).
När Per var klar med fixet på undervåningen och dessutom satt fast en kran inne på gästtoaletten så ”tog vi kväll”. Då hade Emma precis hunnit komma hem från jobbet så hon fick se oss innan vi vinkade adjö!
Vi gick upp tidigt på lördagsmorgonen, åt en god frukost och sen drog vi på oss jobbarkläderna och åkte till Marcus och Sofie i Täby.
Där jobbade vi sedan med allehanda uppgifter, som att packa upp lådor, fixa med nätverket. Marcus satte upp en hylla för all teknik och jobbade med sladdhärvan för att få den att se prydlig ut.
Jag var utomhus i korta mikrostunder och fick se vintern på deras tomt. Anledningen att jag var utomhus var att jag bar oändligt många kartonger ut till ett av husen ute på deras tomt. Detta för att få lite ordning i huset. Kartongerna kommer ta sin lilla tid att packa upp så nu kan de stå där i gästhuset och gotta sig så länge.
Per och Marcus bar in sängen in i sovrummet och Sofie höll fingrar och tår för att den skulle få plats i den platsbyggda garderobslösningen. (Vilken den gjorde med allra minsta möjliga marginal dvs 0,0 mm till övers 😉 )
När vi kom hem på kvällen så lagade Per en god svamprisotto och så fick vi lite lördagskänsla ändå!
Det är tufft för kroppen att jobba med musklerna varje ledig stund, men det är skönt för själen att få hjälpa sina ”barn” när de behöver hjälp. Detta var en bra dag!
Vår familj har en flyttperiod. I måndags gick Mackans och Sofies flyttlass och idag gick Emmas och Victors. Mitt och Pers blir inte så mycket ”lass” eftersom vi flyttar 2 meter uppåt men flytta ska vi ju…
När man jobbat i så många år som jag gjort så har man träffat många trevliga människor. När man är kollegor så blir man nästan vänner (mycket av klistret mellan oss är ju jobbet) och sen när man inte längre jobbar ihop så är det svårt att behålla kontakten. Jag gissar att det beror på det där ordet ”nästan” och på att livet rullar på.
Jag har haft turen att få träffa kollegor där ordet ”nästan” varit utsuddat och där man har svårt att släppa varandra bara för att jobbrelationen tagit slut.
Igår åt jag middag med två av mina nuvarande kollegor och två av mina dåvarande. Här fokuserade vi inte på nästan utan på värme och glädje.
Per och jag vill inte att vårt barnbarn ska pluppa ut för tidigt av rena tröttheten på sin lyftandes och kånkandes mamma, så vi åkte över och hjälpte till dag två i huset.
Det finns ju saker att göra – som att fixa belysningen i köksskåpen till exempel 🙂
Idag kom vintern tillbaka till oss. Vi hade väntat på den eftersom den alltid kommer tillbaks när man tror att vintern lämnat, så det var rätt mysigt att sitta inne och se hur flingorna föll som på julafton…
Idag var jag inte ensam i lägenheten. Idag går nämligen flyttlasset för Marcus och Sofie och då ville Sofie hålla sig, och hunden Elsa, ur vägen och kom hem till mig. Hon satt och jobbade från vardagsrummet medan Elsa tog det lugnt.
Idag tog jag koleravaccinet och är alltså klarvaccinerad inför resan till Indien.
Klockan ringde för ovanlighetens skull en söndag och vi drog iväg mot stan.
Vi åkte till Marcus och Sofies nya hus och satte igång att jobba. Per tog tag i ett av sovrummen och fortsatte min målning från gårdagen i övre hallen. Marcus var i Solna och gjorde nytta, Sofie basade och hade koll i Täby och Emma passade Elsa i Sollentuna – Samarbete!!
Sofie konstaterade att den målning som gjorts i ett av rummen var klar och började täcka av rummet.
När hon tog bort allt vid fönstret så blev jag lycklig – SOL OCH BLÅ HIMMEL!! Dessutom vacker utsikt!
Sofie är ju faktiskt väldigt höggravid så jag kunde inte låta bli att hjälpa henne utan satte mig och hjälpte till med avtäckningen och tejpborttagningen!
Marcus hittade lite elbekymmer i taket så där undersöktes läget…
Kurret i magen gjorde att Sofie och jag drog iväg till den lokala pizzerian. Jag körde bilen. Sofie fixade pizza.
Efter maten bättringsmålade Sofie i det rum som hon redan spacklat och slipat småskador i.
Mackan drog igång med rollandet där Pers och hans sparmålning hållt på i timmar…
Vita väggar blir gröna snart…
Rejält gröna!
Jag älskar denna färg – ska vi kanske ha denna i vårt kök när vi flyttat….?
Efter första lagret färg satte killarna igång med internetfrågan.
Sen fixade Per nya koder i ytterdörren
Vid middagstid kände vi oss klara för denna helg och åkte hem till oss!!