Olika

Snöskottning ter sig olika beroende på var man befinner sig. I morse ”skottade” jag balkongen hemma i Filmstaden eftersom jag drömmer om att kunna gå ut dit långt innan värmen flyttat in. Att kunna sitta där ute med en kopp te (fullt utomhusklädd, men torr) och ta in vårens första sekunder är ju nåt som ligger på topplistan.

Man får inte kasta ner snö från en balkong fyra våningar upp i luften. Det blir alltså inte så mycket skottning. Det är mer “insamling” av snö. Var gör man då av snön?

Jag hoppas den smälter tills jag ska äta lunch 😉

Nu har jag i alla fall en hyfsat snöfri balkong och vem vet, kommer solen fram någon dag, så blir det kanske torrt också!

Is!!

Äntligen har isen lagt sig så långt ögat når! Det är häftigt att se hur klar den är. Det är som kristallmärken i översta lagret, men man ser ändå igenom isen. När jag filmar precis bredvid bryggan ser man att det är ljus sand under och när jag fortsätter filma åt höger ser man hur botten blir mörk närmare stenpiren (där är det sten och lite tång). Jag undrar hur tjock den är. Jag provade inte, men några centimeter är det nog ändå….

Mitten av februari

Idag vaknade jag klockan sju. Jag gick upp, klädde på mig, åt frukost, diskade det sista från igår, tände en brasa, gick ut och hämtade ved och väntade på att Emma och Per skulle vakna. Inget hände. Jag gick ut med återvinningen och kokade mig en andra kopp te. Inget hände. Till slut öppnade jag dörrarna till deras rum och satte på morgonteve. Till slut vaknade de.

De vaknade till en otroligt solig dag.

Jag gick ut, innan Per var klar för dagen. Utanför huset träffade jag pappa, så vi gick ut på promenad.

Vi letade is, men även idag var vattnet bara lite stelt. Ingen is.

Pappa och jag gick längs med den vattenlösa stranden.

Vi njöt verkligen av vädret.

Hur kunde vi låta bli liksom?

Marcus, Sofie och Elsa kom ikapp oss vid bryggan. De hade hittat jaktgolden retrievervalpen Zoe att leka med, så de hade fastnat på vägen.

Farsan visade hur man kunde gå på isen i hamnen, men jag vågade inte…

Elsa vågade, men hon fick inte, så hon fick hålla sig land.

När vi kom till den supergrunda sandviken hoppade vi dock ut på ”vattnet” eftersom vi visste att här skulle vi knappt bli blöta om vi gick igenom isen.

Vi gick upp på land längst inne i viken och gick sedan upp mot huset igen. Halvvägs fotograferade Emma den sällan stillaliggande Elsa.

Foto: Emma Hertz.
Foto: Emma Hertz

När vi kom hem till huset, snörade jag på mig mina pjäxor och gick ut, tillsammans med Per, och åkte skidor.

Fårhagen i skönvik fick agera stadium. 😉

Efter en god kycklingsalladslunch kom min syster och svåger ut med sin nya lilla valp. Kenai är döpt efter barnfilmen Björnbröders ena huvudroll. (Alla deras djur har Disneynamn) Jag kokade massa kaffe och så gick vi ner till bastun för att njuta av solnedgången och för att låta Elsa och Kenai mötas för allra första gången.

Marcus satte igång att elda för att basta. Det tog lite tid dock att få upp tempen.

Idag gick solen ner halv fem.

Jag gjorde min syster medveten om att NU händer det. För när solen kommer nära trädtopparna så försvinner solen på bara någon minut.

Väl hemma märkte vi att Elsa var helt slut. Hon hade verkligen lekt bort all energi! Där låg hon och sov medan husse och matte bastade.

Svar på gårdagens fråga

Jo, visst samar det!!

Igår funderade jag på om isen inte skulle börja lägga sig snart. Idag när jag gick ner på stigen mot havet så…

…..kunde jag ana att den faktiskt har börjat med just det.

Jag kunde se att långt där ute var vattnet lite “krusigt” men in mot land var det helt spegelblankt och “stelt” liksom…

Ser ni kanten? Det krusiga mörka är ännu inte helt stilla och stelt, men vattnet närmast stranden är “på väg”…

Solen sken verkligen på min lunchpaus. Så jag njöt i fulla drag. Det gjorde även ett gäng svanar och några hägrar.

Det finns hopp om is. Nu hoppas vi att kylan fortsätter så det blir kul för barnen och så att skridskorna kommer fram!

Samar det, eller samar det inte?

På lunchen var jag nere vid vattenkanten och kikade ut över fjärden. Det har varit rejält kallt länge nu. Jag väntade mig nästan att se lite is, men det är fortfarande bara längs med stranden man ser is. Är det inte dags för is nu??

Ny upptäckt…

Jag kanske är sist på bollen, men idag när jag lyssnade på ”Säker stil-podden” så hörde jag om klädesföretaget ”Arket” som bland annat säljer plagg gjorda av återvunnet material eller ekologiska material. I podden pratade de om en fin weekendbag, men när jag gick in på deras hemsida och kikade så insåg jag att jag gillar färgerna och den mysiga avslappnade stilen på deras kläder.


Jag önskar att man kunde gå och shoppa som förr. Då hade jag åkt till deras butik på Drottninggatan i Stockholm på direkten. Jag är ju ingen internethandlare. Avskyr att behöva skicka tillbaks kläder…


Massvis av snö

Per och jag vaknade redan vid sju i morse. Jag vet inte varför, men det var rätt skönt att börja dagen lite lugnt med nyhetsmorgon på tv och god frukost och ändå vara klar för att gå ut och ta tag i dagen före nio.

Det hade snöat en hel del. Igen. Så vi satte igång att skotta. Per lånade snöslodan från pappa och jag skottade med skyffeln från Fiskars (som jag älskar att skotta med).

Snömolnen gjorde allt lite mörkt och vi förstod att vi skulle få mer snö under dagen.

När allt var färdigt var vi varma ”och goa” och gick ut på en liten promenad längs med stranden.

Mot svartlöga låg molnen som ett tungt lock och mot Österbåts längre ner på Blidö var himlen blå och ljus.

Om man skulle förklara vädret med ett ord, så skulle jag välja ”krispigt”.

Vackert så man blir mjuk inombords!

Här på bilden nedanför kan man verkligen se hur kallt det är. Vattnet är ”nästan is”.

Vi gick varvet runt och när vi kom hem, så tog vi en tur över till Furusund. Där hämtade vi min julklapp från jobbet! Två jättefina skålar, en filékniv och en gjutjärnsgryta med både glas- och trälock. Jag tror vi kommer kunna använda dem alla!

Väl hemma på ön igen, så åt vi lunch och hade precis börjat fundera på kaffe när pappa kom och frågade om vi inte skulle ta en tur till stranden för en kaffepaus. Vi tyckte det lät som en bra idé och kokade kaffe och packade ryggsäcken med muggar och mjölk och gick ner mot bryggan.

Där nere hade pappa redan hunnit skotta hela bastualtanen, så vi kunde bara sätta oss nerpå varsitt sittunderlag. Där satt vi och njöt av solen som kikade fram genom molnen och värmde oss i ansiktena.

Det är verkligen ett bra ställe att dricka kaffe på!

Molnen och solen fajtades om utrymmet idag.
Så på slutet av fikatstunden såg det ut så här:

När jag börjat bli lite småkall om rumpan knatade vi hem igen längs med stranden.

Nu knastrar det i kaminen och vi sitter och känner oss nöjda med dagen 🙂

Har ni provat?

Jag är sugen på att prova det här brödet.

Wasa skriver så här:

  • Produktinformation 
  • Wasa 100 Frön & Havssalt är vårt ljuvliga jubileumsknäcke. Vi firar att Wasa har förgyllt våra måltider med gott knäcke i över 100 år. Det här är ett tunt knäckebröd som är bakat på 100% fullkornsråg, toppat med havssalt, linfrön och vallmofrön. Knäckebröd med havssalt ger en fulländad smakbrytning till de runda och nötiga tonerna från fröna. Servera detta knäckebröd med frön som kex till en ostbricka eller som knäckemacka med valfritt pålägg. Wasas hårda tunnbröd är 100% klimatkompenserat.

Har ni provat det??