Lördagsmorgon.
En stor kopp varmt te.
Uppkrupen i en skön soffa.
Musik i högtalarna.
Inga måsten.
Blå himmel utanför fönstret.
Lördagsmorgon.
Mums!
In i dimman!!
Jag är fyrtioett år gammal och borde nog veta varför vissa saker fungerar precis så som de fungerar, men det finns fortfarande MASSOR av saker som jag inte alls har koll på. Irriterande, men helt sant.
I baksätet på min grannes bil har jag under två mornar funderat på fenomenet ”dimma”. Jag menar helt vanlig dimma som gör luften helt mjölkig, inte min sjukgymnast ”Dimman” som tränar mina ben tills de känns som om de vore fyllda med just mjölk 🙂 Nä, jag menar helt vanlig dimma. Jag tror att det har något med värme och kyla att göra, att det har med fukt att göra, men jag har inte full koll. Det var alltså dags att googla fenomenet. Så här ligger det till: ”Dimma innebär att luften är så full med vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. (Sikt mer än 1 km = Dis) Det är egentligen ingen större skillnad på moln och dimma, men moln når aldrig marken. Dimma uppstår antingen när fuktig luft kyls av eller när luftens fukthalt ökar.” Så nu vet vi!! Det var ungefär som jag trodde. Kan man säga att jag egentligen visste då?? 🙂
DIMMA sedd ur en Toyota Prius bakruta:
När jag åkte hem var det inte alls dimmigt. Då var det soligt och fint. Luften var alldeles krispig och fin. Inte nog med den höstglädjen utan när jag släpptes av hemma vid huset så träffade jag dessutom på en glad, rund och trevlig nyinflyttad granne. Hon hade alltså flyttat in i det hus mittemot vårt, där det tidigare bodde en familj som ständigt och jämt körde på vår gräsmatta, stötte till våra blomkrukor och lät sin katt skita på vår tomt. Glädjen blev mer sprittande när det visade sig att hon varken har katt eller stor bökig bil. Hon har en pytteliten bil och var redan förundrad över att det fanns katter i området. Härlig granne!! Härlig frisk höstluft!! Jippie!!
…Eller?? För tror ni inte att en annan grannes jäkla kattskrällar har börjat skita hos oss nu? Jag tror jag blir galen!!
Men vet ni? Jag väljer faktiskt att lägga det åt sidan just nu och gläds med höstlöven som rasslar utanför mitt fönster. Jag går in så slipper jag se det!
Istället rullar jag runt av lycka i min helg- och höstglädje! Jag ska verkligen andas i helgen. Jag uppmanar faktiskt alla att stanna upp en liten sekund och andas in och känna efter vad det doftar. Här borta i Sollentuna doftar det i alla fall riktigt gott!!
Trevlig älg!!
Höstsol
När jag gick från jobbet idag och återigen missade det tåg jag tänkt åka med, så satte jag mig ner på en ledig bänk och bara njöt. Snacka om att höstsolen gjorde vad den kunde för att göra ett område med tågspår lite bättre än vad man trodde att det kunde bli!
Hoppas hoppas hoppas att vädret håller i sig till helgen! Visst vore det riktigt härligt om man fick sitta med en kopp te, en varm filt och en god bok utomhus i helgen och bara njuta??
Bevis
I kväll firar jag Åsas födelsedag genom att bjuda henne på middag och ta med henne på bio. Vi ser på filmen ”Inception” och eftersom det betyder ”början” så fick jag ju berätta det direkt här i början av blogginlägget. 🙂 Jag är antagligen skiträdd där inne i biomörkret. Jag är alltid rädd på bio om det inte är ett romantiskt drama som visas på duken. Tur att jag har sällskap ikväll, för vad jag vet, så är det inte bara pussar och gos i den filmen…
Och så var det den där bevisbilden som skulle tas….
Igår lovade jag att visa hur håret förändrades under nästan tre och en halv timme igår. Här kommer beviset!
Var det någon skillnad från innan frisörbesöket? Jag tror det, för jag har fått höra om det under dagen. Lite skillnad var det ändå, va??
Höstsol på er alla!!
Tid hos Frissan!
Jag har inte varit hos frisören på alldeles för länge så idag var det dags. Redan när jag gick in i entrén på jobbet imorse, så tänkte jag på att jag skulle ändra utseende på eftermiddagen.
Så här såg jag ut i ”före”-läge:
När en av mina kollegor (Hej Nettan!!) klev in genom dörren och helt avslappnat, och som om det vore den mest naturliga sak i världen att jag stod och fotograferade mig själv, frågade ”Morgonfoto?” insåg jag att jag nog var lite långt från kameran och var tvungen att kliva närmare kameran. Då såg jag ut så här:
Jobbdagen sprang förbi i full fart och helt plötsligt var det dags att ändra ”look”.
Eftersom min älskade frissa Malin är på mammaledighet hade jag bokat tid här på Jennies hufvudsak:
Där satt jag sedan i Lisas stol i drygt tre timmar!
Jag fick skön massage, gott te och biscotti under tiden som jag ”förvandlades”.
När jag sen klev ut i mörkret insåg jag att förändringen inte syns någonstans…
Det beror nog på tre saker:
1. Det var mörkt när jag tog bilden och därför är det svårt att se skillnaden.
2. Håret är fönat av en frisör. Det går alltså inte att jämföra riktigt…
3. Det är kanske ingen större skillnad 🙂
Jag lovar att återkomma med en dagsljusbild imorgon så ni får se skillnaden.
En skillnad som jag dock såg redan i morse var att vågen visade på 1,9 kilo mindre än för en vecka sen!
HEJJA MIA!!
En vecka har passerat!
Idag är det måndag och det betyder att jag nu har viktväktat i en vecka!!
Tiden går ju fort när man har roligt säger de, och den här gången känns det verkligen som om veckan rusat iväg. Visst har jag haft lite problem med att dricka den mängd vatten som jag ”bör” och att få i mig det fett som jag också ”borde” äta. Det är så lätt att bara dricka Pepsi Max och glömma vattnet, och det är så jättedumt, men lätt att utesluta allt som är fett´, så man till slut inte äter något fett alls. Utan fett funkar inte kroppen, så jag måste skärpa mig!! Idag skrev jag upp ”Cashewnötter” på inköpslistan för att ha som kvällsproviant nästa vecka. Det har nämligen ofta varit så att när jag sitter där med checklistan på kvällen, så har jag alltid några poäng kvar att äta upp, och enligt samma lista, så borde det vara i form av fett och kalcium. Det ena är ju lätt att få i sig. Jag tar helt enkelt en balja med te och mjölk så är det fixat. Fettet däremot…Jag vill ju inte direkt dricka några matskedar olivolja. Avokado skulle ju också funka förstås….
Veckans restaurangbesök med några vänner och helgens middag med några andra vänner är väl det enda som talar emot en bra viktminskning, men jag har faktiskt följt programmet hela tiden! Nu är jag hur som helst MYCKET spänd på resultatet imorgon bitti. Då ska jag nämligen hoppa upp på vågen och se ”vad” och ”om” det hänt något. Jag hoppas verkligen det, för då får jag ny pepping att fortsätta ytterligare en vecka!
Ni håller tummarna va??
Röd soffhörna
Goddagens!
I morse låg jag kvar i sängen och fortsatte läsa i manualen till min nya kamera. Det var jätteroligt och jag provade många av funktionerna direkt. Det fyllde i och för sig min kamera med skitbilder, men det fick jag ta 🙂
Funktionerna är många och här har jag provat att endast visa en kulör (gult) och visa resten i svart/vitt.
Jag har också provat att byta ut en färg mot en helt annan. Här är gult bytt till rött.
Om jag någonsin kommer att ha nytta av de här funktionerna eller inte, det vet jag inte men jag inser i alla fall att jag borde ha en bild där jag visar hur tavlorna ser ut i ”verkligheten”. Vänta, så springer jag och tar två bilder!
Ok, jag är tillbaka:
Den här har min son Marcus målat!
Den här har min dotter Emma målat!
Duktiga konstnärer va??
När jag hade lekt klart med kameran var det dags att ta tag i min trädgårdsmästartjänst igen. Jag beskar ju både träd och buske igår, men hann inte ta bort ”skräpet” innan jag åkte till Fotografiska. Det var bara att klä på sig jobbarkläder och plocka fram sågen och sekatören igen alltså! Idag använde jag dubbla plåster och dubbla handskar i hopp om att inte få fler blåsor.
När jag hade jobbat hårt i drygt två timmar och dessutom tömt hela vår trädgårdskompost, var allt nedpackat i svarta sopsäckar och reda att köras till tippen. Den biten får dock Per ta ansvar för så jag kände mig klar och gick in och duschade. När jag var ren och fräsch belönade jag mig med att dyka ner i det här välkomnande soffhörnet!
Med typisk ”Mia-litteratur” försvann jag sedan bort i lugn och ro under någon timme. RIKTIGT SKÖNT!!
Jag ligger fortfarande kvar i soffan och känner hur Per lagar något som doftar ljuvligt. Det är inte jobbigt att vara Mia just nu!!
Goddagens!
Varning för sekatörer!
Mina fingrar blöder.
Här är boven! Min otroligt underbara doftjasmin.
Så här såg den ut i morse:
Efter en stund av sågande och ”sekatörande” ser busken nu ut så här:
Det var dags. Den tog utsikt och det gick inte att gå bra på gången.
Har man mjuka fingrar och lätt får skavsår då får man ta lite blod. Och plåster!!
Lördagsgodis
God afton!!
Idag har jag varit på Fotografiska vid Slussen för allra första gången.
Det var kul att få komma dit. Äntligen!
Man fick inte fota bilderna, men de kunde ju inte hindra mig från att fotografera vaserna…
Utanför museumet fick man dock fota hur mycket man ville, så där tog jag en bild.
Här ser ni min vän Sannah. Vi gillade museumet skarpt. Det gjorde inte hennes man…
Han tyckte nog bättre om middagen vi bjöd på efteråt, för han gav oss det här fina paketet!
Det har varit en bra lördag!
Pendlarfredag
Åker ni kommunalt till och från jobbet? I så fall har ni säkert redan full koll på dagens händelse. OM inte, så kan jag berätta att jag gick hem från jobbet klockan tre idag. Jag ville få lite längre helg. Lite mer fredag!! Solen sken och jag njöt på Karlbergs station. Tågen passerade förbi mig både norrut och söderut i min väntan på tåget som skulle ta mig mot Sollentuna. Termometern visade på 19 grader.
Jag kunde inte ens titta in i kameran utan att hålla upp kamerafordralet mot solen.
Jag NJÖT verkligen i solen!!
Precis när mitt tåg visades upp på skyltarna på perrongen och man tydligt såg tåget komma tuffandes in mot perrongen så stannade det. Total halt! Efter fem minuter, då man verkligen kunde höra hur alla tänkte och funderade, förbannade och stressade över vad man befarade, så kom det upp på skyltarna att all trafik norrut var stoppad pga. nedriven kontaktledning. Att ett tåg stod still i Karlberg och nu gick ingen trafik.
No shit, Sherlock! Vi ser det!!!
Jag är ju hyfsat ovan vid kommunikationerna och hade faktiskt ingen riktigt bra plan för hur jag skulle kunna ta mig hem utan att använda pendeltåget men gick långsamt ut ur stationen igen. Uppe vid Pressbyrån såg man tydligt hur de stackarna som satt fast på tåget svettades inne på det stillastående tåget och hur den modiga lokföraren öppnade alla dörrar. För visst måste han antingen ha varit riktigt modig, eller riktigt dum, om han öppnar dörrarna när två spår på ena sidan om tåget, och ett spår på andra sidan tåget, fortfarande hade full trafik igång?? Vad skulle ha hänt om någon i den öppna dörren fick för sig ”Nä, nu drar jag!” ?
Eftersom jag är precis så lat, bortskämd eller tappad bakom en vagn som jag börjar befara, så blev min lösning på problemet till slut att ringa till Per och be honom hämta mig. Det gjorde han! Nu är jag alltså hemma i Sollentunas trygga famn efter två och en halv timmes hemresa och jag har sett på SL’s hemsida att tågen går igen.
Detta är, vad jag har förstått, absolut ingenting att bli upprörd över. Det här är sånt som händer. Jag träffade t.ex. en kollega och chef till mig på väg mot stationen när jag var på väg därifrån och hon verkade inte ett dugg förvirrad. Hon vände helt enkelt på klacken och satte siktet mot tunnelbanan. Nu slapp hon i och för sig den resan eftersom hon fick åka med oss istället hem till vårt kära Sollentuna.
Jag kanske vänjer mig vid det här…
I morgon ska jag ut och åka kommunalt igen. Då ska jag till Fotografiska och kika. Har ni varit där?