Tjugonde januari – Söndag!

Idag är det kallt här ute i skärgården. Termometern visar på iskalla åtta grader. Solen skiner och himlen är blå! Underbart!

Med underställ, mössa och vantar tog vi oss an den krispiga luften och gick ut och gick. Jag tog inga bilder under själva promenaden eftersom det är så sorgligt överallt. Träden ligger som plockepinn oavsett var man går. Idag gick vi till Rådmansholmen, mot Källviken och förbi de söta grisarna i Skönvik. Hemma vid bryggan tog jag dock fram kameran. Hur skulle jag kunna låta bli?

Trädkatastrofpromenaden

Vi hade tur när Alfrida drog fram över ön. Vi fick inget träd över hus eller andra egendomar. Det var inte alla som var så lyckliga… Vi hade bara två björkar som tappade fotfästet och ville falla, men som tog stöd mot två andra björkar. Grannskapets entreprenör var snäll och plockade ner dem så de inte skulle falla på vår friggebod/förråd.

Idag var första dagen jag såg träden efter att de togs ner. Från vägen såg det bra och säkert ut. Eller hur?

Från altanen såg det dock inte lika säkert ut. Toppen på björken var bara någon meter från huset…. Pust!

Sist vi var här var det strömavbrott och kolsvart och vi var bara ute för att hjälpa mina föräldrar som måste bo i stormens katastrofområde permanent, men idag hade vi ström, vatten och tid att gå ut och titta på eländet. Pappa, Per och jag tog en promenad längre ut på vår väg. Vi ville se hur illa det verkligen var. Det var illa.

Vi var ute länge. Vi pratade med öns bryggbyggare. Vi pratade med permanentboende som har såna fantastiska strandtomter att man blir avundsjuk. Vi såg trasiga telefonledningar och fiber på marken. Vi frös. Det var en bra promenad. Den avslutade perfekt med en äppelkaka hemma hos Kina! MUMS!!!

Ledig för att jaga…

Idag var jag ledig. Jag hann göra en hel del nytta (som att hämta mitt nya pass och träffa min svåger för att lämna slupsnålen han tappade på mitt kalas och hämta remmen som ska göra att kameran flyter upp till ytan om jag tappar den under vattnet på Maldiverna) men jag hann också prova trettio bikinis….och jaga vidare tills jag kunde köpa två stycken innan maken kom hem och vi åkte till ön.

På ön var det nästan svart…

Så vi får njuta av skärgårdsvyerna i morgon….

10yearchallenge

Jag ser att ”alla” lägger ut en bild på sig själva där vänstra sidan är en selfie från 2009 och den högra är från 2019…

Är poängen att man ska luras att tro att folk inte åldras? Eller är det tvärtom, att visa hur mycket man åldras?

Jag letade efter bilder i tekefonen och misslyckades totalt med utmaningen. Jag hittade dock en film från 2009 och blev helt matt. Det är vår favoritfågel PEPPAR!!

Ingen bra kombo…

Jag har en app som räknar ner till min drömresa:

Jag har en app som visar min nästa resa och den har koll på mer än resor…

Aj aj aj…jag behöver nytt pass!!

Jag vann!

Bilden här ovanför kommer från kvällens Primetimequiz! Jag vann! För första gången klarade jag alla 11 frågor! Jätteskoj ju!

Jag vann det otroliga beloppet av tre kronor och fyrtiotvå öre – de skänkte jag såklart direkt till stadsmissionen.

Har ni börjat spela Primetime? Det är sååå kul, snabbt och enkelt att se hur allmänbildad man är. Eller inte är. 🙂

Firande i dagarna TRE :)

Tydligen är det så här, att när man fyller FEMTIO år, så firar man i tre dagar! 😉 Först firar man med maken på själva födelsedagen med bubblor och lyx på slott, sen blir man tydligen överraskad dagen efter!

I går kväll kom nämligen Martina och Göran och plingade på dörren för att kramas och säga grattis!

De hade med sig paket, som visade sig innehålla hemstickade ”tossor” och löften om framtida biobesök och middag därtill. Ljuvligt!

På tredje dagen (idag) firar vi igen! Idag kom föräldrar, syskon med familjer och mina barn hem till oss! Jag bjöd på smörgåstårtor och bubblor!

Jag tog många bilder under dagen, men om man är tjugotre personer i en trea så blir det inte så bra bilder. De flesta ser ut så här:

Jag bjuder istället på den här bilden där Per fångade oss alla på bild!

Eller nästan alla.

Mamma sitter där bakom i soffan någonstans, men syns inte så bra. Jag bjuder därför, självklart, på en bild som endast visar min fina mor med bubbelglaset i högsta hugg. Hon firar ju sin förstföddes dag!

Nu när jag är färdigfirad så det står härliga till, så sitter jag här och tittar på alla fina blommor och gratulationskort och måste återigen säga TACK!!! Tack till alla som skrivit på sociala medier, som gratulerat mig i verkliga livet, som gett mig kramar, som ägnat tid åt mig, som ringt mig, som skickat kort, som gett mig presenter – som uppmärksammat min dag. Jag är jätteglad! TACK

Min dag!

Idag fyller jag år! 50 år! WOW!!

Jag fick direkt njuta av härliga blommor, för de här fina tulpanerna hängde på dörren igår! Tack Tesan!!

Precis bredvid blommorna står två kort. Det ena från min mor. Det andra från Pers mor. Tack snälla ni!!

Efter frukost åkte Per iväg för att göra några ärenden inför helgen. Jag satte på en spellista som hette ”BIRTHDAY” och njöt i fulla drag av musiken som spelades.

När Per kom hem igen, så åkte vi till Mall of Scandinavia och åt lunch på ett Kuro Kuro-ställe. Det var oväntat gott! Jag har velat äta där länge, men eftersom stället inte är så där jättemysigt så har det inte blivit av. Förrän idag!

Efter lunchen åkte vi till Ulfsunda Slott där vi checkade in i Ljuva Hem-sviten.

Här tänkte vi ta det lugnt och mysa hela dagen

Det var riktigt mysigt när vi klev in i slottet.

Här kommer vi ha det bra – tänkte jag!

Det är något speciellt med gamla byggnader!

När vi kom in i rummet så såg jag att Per hade fixat så en kyld flaska champagne mötte oss! Gott i gott gott!

Sen vankades det paket……

Enligt Per tillhör det konceptet med att fylla FEMTIO!! Jag log och höll med!

Efter lite härligt paketöppnande hittade jag ett par örhängen och ett halsband från Efva Attling i paketet!!

De här smyckena heter ”Don’t Judge! (If you haven’t walked my path!) och jag älskar dem!! På den snirkliga lilla vägen står texten… Underbart!!!

Per och jag mös i vår svit tills det började kurra i magen. Då gick vi till rikssalen på slottets andra våning!

Vår svit ligger i en av flyglarna, så när vi gick in till slottet fick vi njuta av den här bilden!

Per gick och letade upp lite champagne, medan jag gick runt och inspekterade slottets vackra rum….

När vi hade njutit av de miljontals bubblorna i champagnen gick vi ner till den prisbelönta restaurangen och avnjöt en trerätters middag.

Förrätten är alltid min favoriträtt, men ikväll var det något utöver det vanliga!! Det var SÅÅÅÅ gott! Vi bjöds på: Vaktel på två sätt, lökemulsion, champinjoner och tryffel med en buljong på brynt kål

Det var så gott så tårarna rann….

Vi var helt klart eniga i att kockarna gjort stordåd och antaligen är någon form av magiker…

Varmrätten som bjöds var: Gös med rödbeta, kapris, mangold och gräddstekt kål

Fisken var ljuvlig!! Hela rätten var ljuvlig (men förrätten var fortfarande favoriten)

Efterrätt är nog aldrig min grej (om inte värden serverar ost), men ikväll serverades något som gjorde Per salig: Havtornsglass med kolamousse, salt, timjanmaräng och rökt mandelolja

Vi var SÅ NÖJDA efter maten! Oj, vad gott! Vi hyllade lite olika saker från matupplevelsen, men vi var helt eniga i att de kan laga mat här på Ulfsunda Slott!

För att avsluta dagen så som en femtioåring förtjänar…så beställde vi med oss en ostbricka med oss till sviten….

Sviten som ligger längst bort mot vattnet där borta på höger sida

Nu ska vi äta ost, dricka rött vin och kolla in en actionfilm!

Jag avslutar dagens blogginlägg här och vill säga att jag är såååå glad för den här dagen. Jag vill även passa på att tacka de MASSVIS av människor som gratulerat mig idag! Jag är ödmjukt tacksam! TACK!

Imorgon sätter jag igång med nästa femtio år!!!

Värsta stället…

Vi TRODDE att området på ön där vi bor var värre drabbat av Alfrida än andra ställen. Vi såg ju plockepinnstammarna och alla träd på elledningarna som hindrade strömmen att ta sig fram.

Vattenfalls app ”avbrottsinfo” visade i morse de strömlösa områdena i Roslagen med röd färg. Blidö är ön längst ner till höger. Glädjande nog hade nästan halva ön fått tillbaks strömmen idag.

Nu på kvällen har området minskat ännu mer! Det är bara det där lilla irriterande området kvar som fortfarande lever i mörker…

Gissa var vi bor. Japp. Där i det röda bor pappa och Kina och vi. Så nu VET vi att vi är värst drabbade. Det heter ju inte Granö för att det är trädfritt.

Förresten…det är kanske dags för nytt namn nu? 🙂