Vi började vår dag rätt sent på dagen. Solen sken från klarblå himmel och vi kunde inte låta bli att sitta utomhus. Vi njöt verkligen i solen. Vi kände att det blåste, men solen vann den tuffa kampen.
Efter frukost tog vi tag i en annan typ av ”att-göra-lista” än den som vi jobbat med förut i veckan. Per och Thomas tog upp båten ur havet och jag och Ninni åkte till Hamburgsund. Där köpte vi goda räkor och annat smaskigt och jag fick med mig ett par fina solglasögon hem också.
När det var klart återgick vi till den vanliga listan och fortsatte ta tag i det som måste göras när man förlorat en förälder. Sorgligt och tungt….
För att få lite lugn och annan feeling så tog vi en tur till Fjällbacka. Jag har varit där förut, men det var väldigt länge sen…
Foto ovan: Ninni Jiremyr Hertz
Det blåste så otroligt mycket här att jag kunde luta mig lite framåt utan att ramla. Snacka om blåsigt!!!
Hopptornet på Badholmen
Sen är det ju så att när man är på västkusten så MÅSTE man äta skaldjur!!! Så det gjorde vi!!
Vi gillade verkligen ”Scandic no 25” som vi bodde på mellan torsdagen och fredagen. Det var härlig personal och superfina rum och umgängesytor.
Utsikten var dock inte direkt något att hänga i granen… Vi såg bara massvis av tågräls och så ”läppstiftet” längst bort till vänster i bild.
Ska ni bo på hotell i Göteborg, finns ju massvis att välja mellan. Det här hotellet ska ni verkligen låta vara med på listan över ”trevliga och familjära ställen”.
Fredagen blev en blandning av ”jobb på distans” och ”bocka av saker från to-do’n”, men när dagen var över tog vi oss till Pers bror och frus fritidshus längre norrut längs med kusten.
Per fick njuta av det han alltid saknar hemma på östkusten.
Vi satte oss i bilen för att åka ner till västkusten så tidigt på morgonen att jag blev enormt förvånad över hur otroligt mycket trafik det var på vägarna söder om stan. När klockan var lite över sex var det redan KÖ in mot Stockholm. Hur kan man ha det så där? Jag insåg när jag körde i motsatt riktning att jag har en riktigt bra väg till mitt jobb.
Foto nedan: Per Hertz från passagerarsidan. Ni behöver inte känna någon oro att jag fotar när jag kör bil.
Anledningen till vår tidiga färd till Sveriges västra kust mitt i veckan berodde ju tyvärr på Pers mors bortgång. Vi åkte ner och träffade Pers bror Thomas och hans fru Ninni. Tillsammans åkte vi till Kungälvs Sjukhus och tog farväl av Ing-Britt, min svärmor sedan trettio år.
Det var, som väntat, oerhört många känslor och tankar som flödade genom oss, men det gjorde även kärleken. Det var hemskt och fint på en gång. Ni som har blivit tvingade att gå igenom en förlust av en kär vet vad jag pratar om.
Passande nog passerade vi just kärleken på vår väg till begravningsbyrån.
Det är många saker som ska tas om hand och avklaras när något sånt här händer. Det var skönt att himlen var klarblå, som om vädergudarna gjorde var de kunde göra för oss, när vi tillsammans tog oss igenom några ”måsten”.
Efter många långa och tunga timmar på sjukhus, begravningsbyrå och i svärmors hem, så gav vi oss dock ”hemåt” mot hotellet. Vi var helt utpumpade och trötta, och då gav även vädergudarna upp och gav oss ett väder som passade våra känslor.
Pers mamma, min svärmor, våra barns farmor, har gått bort. Det är svårt att ta in och tungt att hantera. Vi vet att det är så det kommer bli för oss alla, men det blir ändå en chock när det väl inträffar.
Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm En droppe som faller i tidernas ström Den skimrar i regnbågens färg en minut brister och faller och drömmen är slut
Vi har, som ni vet, fällt en hel del träd på tomten. Vi hade vett att även be dem ta bort stockar och ris, men självklart behöver tomten ändå städas efter en sån manöver. Idag har vi därför jobbat, räfsat, krattat, sågat ner stubbar (motorsågen kör maken, inte jag) och försökt städa undan bevismaterialen.
Jag har inga roliga naglar nu. De är beviset för dagens jobb…
I går läste jag, av en händelse, på facebook att det öppnats ett kafé på ön. Det är vårt gamla kollo som numera är ett vandrarhem och, tydligen, även ett ställe att gå och fika på. Jag föreslog därför för pappa och Kina att vi skulle åka dit en stund idag. Så det gjorde vi…
När vi ändå var på södra delen av ön så tog vi en sväng förbi kyrkan. Vi tittade till våra kära och pratade lite med prästen som jag känner ändå sen jag var femton och skulle konfirmera mig. På den tiden var han hjälppräst. Han var rolig då. Han är rolig och härlig nu. Vi pratade med kantorn som i och för sig inte sa det rakt ut, men i princip sa ”oj, vad stor du har blivit” eftersom han känner mig sen jag var liten…
Jag har mycket historik här. Min pappa har jobbat här i ett halvt liv, jag är döpt, konfirmerad och vigd här och jag har många av mina släktingar här. Jag känner mig lugn på det här stället. Jag har t.o.m. jobbat här. Jag och min klasskompis Camilla jobbade här under en sommar och det jag minns är t.ex. hur vi putsade fönster HUR LÄNGE SOM HELST….de där fönstren som på avstånd ser ut som fem stycken….består egentligen av hur många småfönster som helst. De där, numera två jättehöga träden, som har varit tre träd tills stormen kom och tog den ena, har jag och min pappa planterat. Här har jag minnen….. Jag gillade t.ex. att klättra uppför den branta trappen i den röda klockstapeln för att öppna luckorna så vi kunde ringa i klockorna. Nu är det ju elektronik och automatik som gäller, men på den tiden var det charm!
Per och jag såg på svt’s ”Timjan, tupp och tårta” och Per blev tagen av flera saker de lagade. En av dem var Focaccian de gjorde. Han har därför spenderat senaste dygnet (24 timmar) med att laga detta goda bröd….JISSES vad gott det var!!!
Jag ÄLSKADE brödet. Det blev väldigt mycket, så vi gav bort en del till grannen åt öster och en del till grannen åt väster. Mumsigt värre!
Vi slappade framför en film på kvällen, men helt plötsligt behövde jag luft så vi gick ner till havet!
Vi ser väldigt lite av havet för att bo 120 meter från havet…
Den här veckan har vi dock haft den närboende Hasse här på tomten som fällt träd åt oss. Han fällde och tog med sig träden när han gick. Härligt! Det finns en del kvar att göra…..men man ser tydligt att det kan bli bra.
Hasse fällde träd på flera ställen på tomten, men det roligaste är nog ändå att vi nu ser vattnet glittra nedanför oss. Tyvärr kom jag på att jag ville visa det för er nu, när det redan är kväll, men jag tror ni förstår ändå.
Idag är det sista augusti och jag ville verkligen utnyttja det faktum att det är sommar och eftersom maken höll med så drog vi ner till båten och drog ut på sjön.
Det var ljuvligt varmt och soligt idag
Det blåste dock ganska mycket så vi åkte in mot fastlandet, istället för ifrån det (som vi alltid annars gör)
Vi åkte in till Spillersboda, där jag inte tror att jag någonsin varit förut, och sedan åkte vi under Svartnöbron….
Vi åkte sedan till Högmarsö. Där lade vi till vid bryggan och tog en kopp kaffe. Vi passade även på att städa båten. Den hade vi ju inte torkad av på tre veckor, så spindlar och skräp hade tagit över….
När vi kom hem till ön igen så tog jag ett långt härligt bad vid bryggan. Vattnet var superklart så sandbotten gjorde vattnet nästan grönt i färgen…
När jag några timmar senare gick ner för att ta dagens andra bad så såg jag en stolt fjällskivling i sin ”prime”. Jag funderar på att plocka den imorgon….
På eftermiddagen gick pappa, Per och jag en liten tur för att se på ett hus som är till salu här ute på vår väg och vi såg FYRA myrstackar. Det är ju extremt sällan som man ser myrstackar och vi hade fyra stycken inom en radie av tio meter….
Det var tydligt att det är sensommar! Jag såg trollsländor överallt!
