Jag sitter på pendeltåget på väg till min sista arbetsdag innan semestern. Vem kunde ha anat? Två gånger på samma vecka! Idag är anledningen till det kommunala färdmedlet inte beroende på längtan efter rosévin. Idag ville jag inte ha bil eftersom Per hämtar upp mig på jobbet i eftermiddag och så drar vi direkt till västkusten och vår hotellnatt i Uddevalla. Det kändes onödigt att ta två bilar… 🙂
Tack vare min kollega Annalena så fick jag gå
på en härlig lunchpromenad idag.
Vi tog oss ner till Karlbergs slott.
Där fanns det gott om näckrosor på ytan.
De är fina att titta på, men tänk vad hemskt
om man var tvungen att bada bredvid dem…
Snacka om att vår semesterlängtan växte och
blev än större när vi gick längs med kanalen…
Det var ju dessutom folk överallt som
uppenbarligen redan har semesterledigt.
Orättvist 🙂
Längs med Kungsholmsstrand såg vi över till vårt kontor.
Det ser väldigt vackert ut faktiskt…
Från S:t Eriksbron ser man hur häftigt det är
att Stockholm är byggt på öar!
Det var en härlig prommis.
Tack Annalena!
Ikväll har jag sprungit runt och letat fram saker som jag ska ha under min semester. Nu har jag nog packat ner varenda grej jag äger 🙂 Jag hoppas att jag inte glömt något! I morgon bär det alltså av mot Uddevalla så fort som arbetsdagen är över. Per och jag åker helt ensamma. Ungarna stannar hemma och jobbar i sitt anletes svett. Det känns helt underbart att jag ÄNTLIGEN har semester. När jag tänker på det så får jag ett sjukt sug efter räkor. Tur att det finns såna på västkusten 🙂
Det finns dock ett litet problem med semestertider.
Man åker ifrån blommorna när de är som finast.
PS. Jag hittade 051 idag 🙂 DS
Nu vet jag hur det gick!
Utan att säga för mycket så kan jag säga att om läst boken så vet man ungefär vad som händer i filmen 🙂
Hela salongen applåderade och jublade till eftertexterna. Det säger ju lite om hur den var. Den? Ja, Harry Potter och dödsrelikerna, del 2, alltså!!
Det är inte ofta, men ibland är jag oplanerad och har inget batteri i min kamera. Det hände igår. Därför fick vi ingen bild på tjejerna som var ute på stan och fnissade. Idag har jag dock laddat kameran (och skämts lite över hur jag kunde slarvat så! 🙂 ) så här får ni en kik på blondinerna!
Mitt mellannamn, öknamn eller personlighet är : guldfisk! Pga. detta har jag fått en fin nyckelring av min klasskamrat Helene. Idag när jag fixade lite på mitt skrivbord hoppade den fram och jag fnissade lite när jag provade den:
Ikväll ska jag iväg och kika på den allra sista Harry Potter filmen. Det är lite sorgligt att det inte kommer några fler. Harry Potter böckerna och sedan alla filmerna har funnits med oss i många många år. Hela familjen är tokiga i Harry och hans kompisar även om Emma är vår familjs uppslagsbok vad gäller ämnet. Känslan just nu är dock inte sorg, utan otålighet. Kan inte klockan vara nio snart??
Min morgon – argh – började inte så bra. När jag kom till jobbet så – argh- gick det inte att öppna garageporten med den kod som ska gälla. Jag klev därför ur bilen och provade med nyckeln som egentligen bara ska behöva användas på kvällar och helger. Den funkade inte heller! – argh – När jag ringde upp journumret som stod angivet på porten så säger hon som svarar att ”Jag ser att någon var där och lagade den igår”. Eh? Jaha. Han gjorde nog inte ett så bra jobb tänker jag, men fortsätter trevligt att förklara för tjejen i luren att porten stått helt öppen i flera dagar och inte gått att stänga. Nu har nog problemet vänt åt andra hållet eftersom den nu inte går att öppna. ”Jaha, då ska jag kolla om det är ett pågående jobb på porten”. – argh- Det kan nog vara en idé tänker jag, men fortsätter återigen snällt och gulligt att be henne att oavsett avslutat eller pågående jobb, skicka ut någon som fixar porten. Detta eftersom jag faktiskt betalar en ganska stor sudd pengar för att stå i garaget och inte skrattar jättemycket när jag måste gå och betala 120 kronor för att parkera på gatan idag istället. – argh – Hon skulle skicka ut någon.
Undrar vad som händer med porten imorgon? Då kanske den öppnar sig och stänger sig hela tiden. Upp och Ner. Upp och Ner. Upp och Ner. Bara den som är riktigt snabb (och inte är rädd för repor på sin bil) hinner köra ut eller in under den korta sekund som den är öppen…. Jag menar, att den varken kan vara öppen eller stängd. Om jag skapade någon form av IQ-test så hade det varit mitt nästa förslag på händelse.
Ikväll har jag suttit på restaurang ”två” på Rörstrandsgatan och pratat oavbrutet med en riktigt rolig tjej. Tiden går verkligen undan i Ericas sällskap!
Vi busade och följde inte regeln om att varmrätten är centrum på måltiden utan åt förrätt och efterrätt. Bara!! Löjrom, lax och chokladfondant är nämligen galet gott!!
Vi hann med en tur till närliggande Bagpipers Inn också. Där serverades det både engelska och irländska. Me like a lot!
Nu tuffar jag hemåt på tåget och tackar för idag. En jobbMia måste ju sova också 🙂
Tänk att få en sommarpresent på en tisdag! Bara så där!!
Det känns som en försmak av semestern!
När himlen ser ut så här utanför jobbfönstret längtar jag ut…
Jag fascineras över hur folk beter sig. Varje gång jag åker pendel, tåg eller tunnelbana så är det någon som fångar min uppmärksamhet.
Just nu är det en medelålders, iPodlyssnande, riktigt förbannad och högljudd kärring som har har äntrat scenen.
Tydligen ska SJ och SL dö. Där ser man. Trodde de var mer seglivade än så…
Det är med stor möda jag sitter still så pass länge att jag kan skriva det här blogginlägget. Det kliar nämligen över hela min kropp och i hela mitt väsen. Fy farao!! Jag har precis skrämts halvt galen av vetskapen och SYNEN av den största spindel jag någonsin sett!! Jag har ingen aning om hur det här fungerar, vem som var först och vad som pågår, men i det hålet under trappen som det bara för några dagar sedan bodde orm, bor det idag en gigantosaurus till spindel. Jag är skräckslagen!! Jag har mitt öppna sovrumsfönster precis ovanför det här spindelhålet och det blir inte mycket till sömn nu kan jag lova… Inte mycket till öppet fönster heller i och för sig!
Per har varit ute och försökt döda spindeln, men den är inte bara stor, den är snabb också. Nu har han i alla fall försökt mosa den genom att trycka ner grus i hela hålet efter att han först försökt döda den med en stor sten. Per tror den är död. Jag tror INTE ett dugg på det. Spindlar är som kackerlackor. De ger sig inte i första taget. Åh…jag klarar inte det här. Fy, jag måste flytta!!!
Att jag äntligen ersatt min söta limegröna (och tyvärr trasiga) 2-liters burk med en rosa dito tappade sin tjusning…
Nä, fy! Nu måste jag upp och hoppa igen. Det är imaginära spindlar över hela mig!! Jag kan verkligen inte släppa den ur tanken. Jag funderade på att googla upp vilken sort det var som mötte mig i den numera oanvändbara trappan, men bara tanken på att se ännu fler spindlar på bild gör mig spyfärdig.
Vi ses en annan dag. Helst ifrån ett annat hus.