Alla pratar om stormen Alfrida. Det kan jag förstå, med tanke på vad hon har åstadkommit. Här ute på ön är det dock tal om orkanen Alfrida. Storm är när det blåser 24,5-28,4 sekundmeter. Svår storm är 28,5-32,6 sekundmeter. Orkan är allt över 32,7 sekundmeter. På Blidö hade Alfrida 36 sekundmeter. Det har aldrig blåst så mycket där vad jag känner till…

Vi åkte ut till vårt hus igår kväll. Vi ville se till det och dessutom lämna lite ”bra att ha saker” till pappa och Kina. Igår vad det så mörkt så vi såg bara de träd som låg över och bredvid vägarna. I morse när vi klev ut genom dörren såg vi betydligt mer. Först såg vi en av alla de anledningar som finns till varför det inte finns någon ström eller internet här ute.

Elstolpar som ligger ner (det ligger en vid vägkanten vänster i bild om ni tittar noga) och elstolpar som lutar eftersom träd ligger på ledningarna. I höger i bild ser ni hur ledningarna slits hårt mot två träd eftersom några andra träd inne i skogen drar åt sitt håll. Ni ser mer på bilden under den första.

Inne i skogen bakom vår närmsta granne kunde vi se en anledning till dragkampen. Det är förståeligt att det inte kommer mycket el och fiber i de tåtarna.

Det kändes lite läskigt att gå i skogen eftersom allt som ska falla, ännu inte har fallit. Här ser ni ett av de fall som komma skall.

Inne på pappas tomt har en stor björk fått ge vika för den starka orkanen. Det var tur i oturen att den missade garaget….

…och det nyplanterade lilla trädet 🙂

Den träffade dock pappas julgran och stora fina flaggstång.

Jag tog många bilder idag och jag kan inte visa er alla, men av tretton tomter i vårt område, så är det nog bara tre som klarat sig utan trädfälle. Här ser ni det hus som klarat sig sämst. Här har träden lagt sig rakt över huset. Jag tror det är sju stycken som är på själva huset, sen ligger det träd bredvid huset också förstås.

Det ser ut som att träden kramar om huset

Överallt ser man rotvältor och här och var ser man träd som ramlat där de inte borde ha ramlat.

Vissa rotvältor är enorma

Den här stora tallen drog med sig en rejäl bit jord upp när den föll. Per är ju faktiskt 1,84 cm lång, men han ser väldigt liten ut i jämförelse.

Pumphuset ute i skogen har fått sig en rejäl kyss.

På ett ställe har skogen fått sig en rejäl känga av Alfrida. Här ligger nog mer än 100 träd. Här kunde jag dock inte gå in och fotografera. Det kändes alldeles för läskigt. Ni får se början av det så här på bilden nedan.

Hos en annan granne var björken snäll och valde att ramla vid sidan av huset istället för på det. Tyvärr valde det ju att ramla över släpkärran istället, men någonstans skulle den ju…

Samma hus missades av en rejält stor gran med grenar hela vägen ner till marken.

Den valde istället att falla på båtens för…

Per och jag är så tacksamma och glada, för vi hade tur!

Hos oss har båtskjulets presenning slitits sönder en aning och två björkar stod inte emot vinden utan står nu och myser ihop med sin kompisbjörk på sidan. Vi vill ju inte att björkarna ramlar, för då ramlar den på vår friggebod, men det kunde ha varit värre. Förhoppningen är att en av öns kunniga plockar ner dem innan de faller.

Vi var ute på ön i lite drygt ett halv dygn, och jag kan säga att det känns mycket konstigt att inte ha ström, inte ha internet, inte ha tv, inget vatten eller någon möjlighet att tända en lampa. Vi kan ju inte ens gå på toa.

Vi har en kamin att elda i, gasolspis att laga mat på, stormlyktor, pannlampor och ljus att sprida ljus med och vi kan låna pappas toalett och får hämta vatten i hans brunn, så vi klarar oss ju nu när det är vinter eftersom maten kan stå utomhus, men tänk alla de här på ön som inte har en eldstad, mat eller vatten. De längtar nog VÄLDIGT mycket efter el nu när det gått fem dagar.

Idag fick jag ÄNTLIGEN träffa Emma. Jag har haft bokslut, varit sjuk, firat jul och nypr, men till slut fick jag krama henne!

Å så fick jag en julklapp!!

Favoritspelet från när jag var ung!!

Såååå länge ska mina föräldrar alltså vara utan ström…..

Hon har namnsdag i morgon, men jag vet inte om det är så många som kommer uppvakta henne. Stormen Alfrida har satt stora spår överallt där hon dragit fram. Orsakat sorg, smärta och kostsam åverkan.

Värst var de ute i skärgården. Vi har haft tur ute på vårt lilla område på ön eftersom ingen blev skadad. Däremot har hon fällt många (hundra?) trän på liten yta. Hon har placerat dem lite som hon ville. Över pappas flaggstång, över en grannes hus, över en annan grannes båt, över samma grannes släpvagn, över vägarna, över telestolpar, över varandra…ja, ni fattar.

Jag tänker inte gratta henne. Hon har haft sitt roliga….

Gott Nytt År!

Nu är det januari igen. Tänk vad läskigt fort det går. Det känns som ett ögonblick sedan vi startade 2018.

Idag har det dock gått långsamt här hos oss. Vi har tittat på film, ätit den obligatoriska nyårsdagspizzan och slappat, men vi har också jobbat.

Nu är det dags att gå och sova så jag är pigg och alert när jag kör årsbokslut. Jag har dock lite svårt att slappna av. Utanför huset hör jag hur vinden rycker tag i vårt hus och jag oroar mig för träden på ön.

Kommer de stå kvar imorgon? Måtte de inte ramla på hus eller båt… Träden har ju blivit väldigt ensamma nu efter att grannen fällt alla sina. De utgör inte längre något vindskydd.

Jag håller tummarna och ber till högre makter att det går bra!

Ytterligare ett år har gått mot sitt slut och för att öka på tacksamheten inför allt jag fått vara med om så skriver jag som vanligt en liten årskrönika. Här är ett axplock av det jag fick vara med om under året.

JANUARI

Vi började året med att be min snickar-lillebror Henrik om hjälp att sätta upp skåp i badrummet och att minska en dörröppning från hallen in i vardagsrummet samt, det som ni ser här nedan på bilden, att ta bort ett dörrfoder och istället sätta in karmar utan gångjärn och sånt. Detta gjorde vi eftersom dörren som satt där innan var i vägen oavsett hur man möblerade i vardagsrummet.

Pappa, Per och jag gick ut och tog ett känslosamt avsked till skogen som jag vuxit upp med och tagit för given. Nu skulle den bort, men vi ville ge den lite kärlek innan den skulle avverkas. Alla de här träden är historia nu….

FEBRUARI

Jag missade mycket av vintern under 2018. Detta eftersom jag åkte till Indien i tjänsten. Jag åkte till Nagpur närmare bestämt. Där var det verkligen inte kallt och kyligt. Nej, där fick jag känna på hetta både bokstavligt och jobbmässigt.

MARS

Väskan packades även i Mars. Då var det dags för den andra Indienresan i år, den fjärde totalt sett.

Hemma i lägenheten kom firman från Lammhult och bytte ut det skeva och sneda skåpet som vi haft ett tag. Vi köpte ju skåpet på nätet efter att ha funderat länge och väl på om det verkligen var värt pengarna. När det väl kom visade det sig att skåpet var snett som en romb. Detta syntes mycket tydligt eftersom dörrarna hängde helt rakt. Efter några samtal hit och dit så kom de alltså och bytte ut skåpet mot ett nytt. (Vi älskar skåpet idag kan jag berätta så det var värt allt besvär)

Den vinter jag hann uppleva i början av året, njöt vi av i skärgården.

Familjen samlades hemma hos Marcus och Sofie, för att fira Marcus födelsedag. Emma gick igång på att de levde med en tv som fortfarande hade skyddsplasten på och tog tag i problemet!

Vi var ute på den blanka isen och kände vintern slå emot oss.

Påsk var det också!

APRIL

Eftersom Marcus och Per åkte till Liverpool för att se på fotboll och umgås med andra karlar i släkten, så åkte jag och Emma ut till Yasuragi och njöt av varma japanska bad och fantastisk mat. Den teppanyakimiddagen är verkligen en av de bästa jag upplevt!

Vi satte igång ett Marvelmaraton och såg alla filmerna i tur och ordning. Nu i December återstår bara den sista filmen. Den har inte släppts ännu, så där har vi svaret på anledningen till varför vi inte sett den.

Isen låg ännu, så vi var modiga och tog oss ut med ispiggar och mod. Isen skrek och knakade men var rejält tjock!

MAJ

Då Pers storebror sålde sitt hus för att flytta till lägenhet så köpte vi deras fina gamla moped. Per blev som ett barn igen. Jag har tyvärr inte hittat en tillräckligt stor hjälm för mitt huvud, så jag har inte kört den (så mycket som jag har önskat).

Så här dags på året hade vi ännu inte riktigt vant oss vid kalhygget…. (det har vi dock gjort nu när året är slut)

Silverbröllop! Tänk – Per och jag firade 25 år som gifta. Vi som inte ens gifte oss direkt när vi blev tillsammans. Vi hade ju redan barn och hem när vi till slut slog till. Vi har verkligen varit ett par länge!

Demidekkare – MÅLAR GÄRNA MEN INTE SÅ OFTA!

Jag vet inte om det där med GÄRNA är så himla sant, men då det gått femton år sedan vi byggde och målade huset, så var det ju dags igen, så då satte vi igång. Grannen Ove var snäll och lånade oss en byggnadsställning. Utan den vet jag faktiskt inte om vi hade varit klara ännu…

Årets största tabbe gjordes nu i Maj. Jag följde med kollegorna upp på en höghöjdsbana och tänkte ”jag är inte höjdrädd så det kan ju inte vara några problem”, men tänkte inte på mitt stackars knä. Nu ett drygt halvår senare kan jag fortfarande inte gå normalt. Mycket sorg och ilska mot mig själv har jag lyckats känna sen i Maj. Hur dum får man vara???

I slutet av Maj och en liten bit in i Juni åkte vi med Pers bror Thomas och fru Ninni till Mallorca. Där firade vi både Ninnis och Pers födelsedagar och njöt av sommaren.

JUNI

Rabarbern är ju det första som ploppar upp ur marken när sommaren sätter igång. Jag gjorde som vanligt en god omgång saft. Det visade sig senare att bli den enda omgången eftersom sommaren blev OTROLIGT torr och varm. Rabarbern kunde inte vattnas som den borde eftersom vattenbristen var extrem, så den dog snabbt. Saften den gav i år var dock väldigt god!

Även om jag inte visat bildbevis på det så har vi umgåtts med våra barn hel hel del i år också. Här syns vi på bild när vi var på besök hos lillasyster.

Då och då kom de ju också ut till ön och hälsade på. Här fascineras vi av Pappa och Kinas fina och blomsterprydda pergola.

 

Så här i början av sommaren lade vi självklart i båten!

Nämnde jag att vi målade om huset?! Vi fick bra hjälp av Marcus som kom ut till ön bara för att hjälpa oss i några dagar.

JULI

Jag vet inte hur många timmar vi lade på att måla, men vi hann bli rejält less och tröttnade redan efter första månaden, men då vi vet att det kostar ca 140 tusen att anlita någon firma att göra detsamma, så knegade vi på…

Jag slet med den där målningen, men hade ju problemet med knät att ta hänsyn till så ibland satt jag bara och höll tillbaks tårarna och kände mig korkad. Varför klättrar man i träd, när man inte är en ekorre?

Sen var det ju någon form av fotbollstävling i somras också… VM? 🙂

Marcus gav oss tidigt i våras några små späda skott i ett mjölkpaket. Det visade sig bli enorma tomatplantor som växte och växte.

Båten Bubbel tog oss ut till alla vackra kobbar. Jag hade fyra veckors sammanhängande semester för första gången på väldigt länge och vi njöt av varenda sekund!

AUGUSTI

När det var som allra varmast (för det var en galet VARM sommar i år) så kom Pers mamma Ingbritt och hälsade på oss några dagar på kobben.

Våra vänner kom också och hälsade på. Dock bara några timmar. Vi hann dock med ett härligt besök på Furusunds Värdshus.

Ja just ja – Vi målade också….

…och njöt av skärgården!

Sommaren 2018 var den varmaste under mitt liv. Vi kunde inte sova pga den extrema värmen. Per finkammade internet och hittade till slut en AC som han importerade och fick ut till ön. Då blev det helt ljuvligt!

Vi blev bjudna på ”sommarfest”, men vi insåg såklart att det var en förtäckt 50-årsskiva, så vi tog med oss finballonger och åkte och firade Sannah på hennes stora dag.

SEPTEMBER

Vi fick en idé om en spalje vid friggeboden och Per satte därför i gång med det projekt vi funderat på i femton år – att ta bort den stora stubben vid knuten. Stubben försvann, men spaljen byggdes aldrig 🙂

Vi kände oss inkluderade när Pappas förening bad oss olja in bastudäcket på deras höstfixardag. Vi gjorde det så noga och bra vi bara kunde. Det kanske gör att vi får vara med nästa år också 🙂

Värmen höll i sig och jag badade så ofta jag kunde

Vi åkte ner till Göteborg och hälsade på Pers bror och fru i deras fina nya lägenhet.

Anledningen till besöket på den västra kusten berodde på att min svärmor, Ingbritt, fyllde 80 år!!!

Några veckor i förväg firade vi även min vän Thereses 40-årsdag!

OKTOBER

De små sakerna som irriterar i vardagen, är ofta så små att man inte gör något åt dem. Vi tog dock tag i ett av våra små vardagsirritationsområden ”skåpet under diskhon”

FÖRE

EFTER

Vi tog upp båten väldigt sent. Detta så vi kunde njuta in i det längsta och se höstfärgerna från havet.

Sen var det ändå dags att låta Bubbel gå i vintervila

Havet kan man ju njuta av ändå. Från land!

’

NOVEMBER

Vi tog tag i det sista rummet i lägenheten. Hallen.

Emmas 25-årsdag firades hemma hos henne där hon bjöd på god mat och vackert leende.

Vi blev klara i hallen (så när som på en liten liten list)

Per var bortrest i tio dagar och jag tyckte det var supertråkigt. Det fick mig dock att gå ut och gå i Solna för att leta vackra saker. Jag hittade t.ex. tistlar.

DECEMBER

Under andra halvan av November hade Per slutat raka sig. Han hävdade att det var Movember och jag kunde inget säga utan fick stå ut med behåringen. När årets sista månad startade fick han dock nog och rakade av det. Här ser vi skägget under sin sista skälvande minut.

Jag åkte på en rejäl förkylning, som blev en bihåleinflammation med feber (som vanligt) som inte ville gå över.

Sofie syntes på tv igen då hon var central i Nobelmiddagens hedersgästers intåg samt då hon tog hand om kungen vid hans plats vid honnörsbordet.

Vintern var snö-lös så här långt, men vacker ändå.

Till jul kom SNÖN!! Vi njöt verkligen av den!

Precis som vi njöt av en lugn och stillsam liten jul hemma hos min lillasyster. Det var i och för sig första året någonsin som vi inte firade jul med något av våra barn (Marcus och Sofie firade i Karlstad hos Sofies mamma.  Emma och Fredrik firade i Upplands Väsby hos Fredriks föräldrar), men vi försökte se glädjen i att de har många människor i sitt liv som älskar dem och såg fram emot att träffa dem vid annat tillfälle istället.

Tack för i år 2018! Nu ser vi fram emot ett lika härligt 2019!

GOTT NYTT ÅR!

Vi hade nästan ingen mjölk kvar så vi gick ut i skogen och tog gamla vägen till affären

Det var skönt att röra på sig!

När vi kom hem igen gick de andra och bastade och jag (som har svårt med sån värme) satte mig och tittade på en julfilm!

Jag har ingen koll på vad det är för dag idag, men jag vet att Martina och Göran kom ut till ön och hälsade på idag.

Jag vet att Marcus, Sofie, Per och jag spelade Trivial Pursuit.

På ett modernt sätt

Jag vet att Sofie lärde sig koka grönpepparsås och flamberade den perfekt

God var den

Jag vet att vi gjorde fondue till middag och att det nog var 20 år sen sist

Jag vet alltså att det var en bra dag!!

(Även om Marcus och Sofie gick och lade sig att sova jättetidigt för att orka gå upp halv fem för att se ishockey…junior VM 😂 )

Idag var vi inne i ett grått Norrtälje. Där shoppade vi sånt som inte hittas på ön. Sånt ska också göras!

Foto ovan: Per Hertz

Idag kom Christer, Helen och killarna ut till ön för att träffa pappa och Kina. Vi blev också överbjudna och fick hänga med dem alla. Vi passade på att ta en liten promenad innan solen gick ner. Det var riktigt vackert vid bryggan.

Vi har tyvärr haft plusgrader hela dagen så nu börjar man kunna se marken under snön där vi skottat. Trist!

Foto ovan: Christer Bådner

Kina bjöd sedan på en supergod middag som började med rensnacks och bubbel, fortsatte med en långlagad souv vide’ad flankstek med smarriga tillbehör och som avslutades med en havtorns bavaroise. Till detta serverades ljuvliga viner. En fantastiskt middag helt enkelt!