Jag fyllde 50 för nio månader sen och jag inkasserar fortfarande mina födelsedagspresenter! Det är ju utmärkt! Jag rekommenderar det verkligen:)
I kväll kom min klasskompis från gymnasiet och bjöd på en middag med tillhörande biokväll. Härligt mitt i allt…
Det är många saker som händer och sker just nu. Både på jobbet och i privatlivet. Jag orkar inte riktigt med allt utan kör på med det viktigaste bara. Allt måste ju inte vara perfekt.
Idag tänker jag på min svärmor som lämnat oss och struntar i tvättkorgen.
Det finns några saker som är svårt med att skriva något som andra ska läsa VARENDA dag.
En sak är att komma på själva ämnet. Vad ska man skriva om? Det ginns ju inte så många ämnet kvar efter tio år…
En annan sak är hur ska man tackla ämnet. På vilket sätt ska man skriva, med vilkeN infallsvinkel Osv…
Det värsta är nog ändå rubriken. Hur hittar man på detN? Efter att ha skrivit en rubrik varje dag i fyra tusen sexhundra nitton dagar?
Otaliga gånger har jag skrivit all text och sen fastnat på rubriken…
Idag blev det inget ämne utan bara bilder:
På nått sätt blir det alltid en rubrik. Vet inte hur, men den blir skriven
Jag är sliten. Jag är därför här ute på ön för att samla energi. Här behöver man bara gå utomhus så känner man sig bättre.
Vårt stackars båthus fick sig en rejäl knuff när Alfrida var här och hälsade på i Januari. De tre presenningar som täckte träkonstruktionen slets i bitar…
Vi ska ju inte ha båten på tomten längre, men vi kan ju ändå inte låta det se ut så där. Vi funderade på om vi skulle riva hela grejen, men till slut så enades vi om att behålla det för att kunna förvara lite smågrejer där. Åtminstone över vintern. Sen får vi se.
Vi köpte en grön presenning och nu ser det lite bättre ut.
Idag bjöd min chef, Jeanette, på bullar. Det var GODA bullar från Brioche.
Alla andra på kontoret bjöds också på bullar. Andra bullar!
Energinivån är låg.
Det har varit rätt mycket både på jobbet och privat senaste veckorna, så vi åkte ut till ön.
Där finns alltid lug och ro att andas. Jag har förhoppningar inför helgen!!
The end
Jag tänker inte lägga ut bilden jag tog på mitt öga i morse. Det är av respekt för er som läser min blogg. Var tacksamma 🙂
Jag tänker dock berätta att ögat har producerat litervis med vatten senaste tiden och har svullnat mer och mer varje dag. Jag har två ”skärsår” på ögonlocket, röda ögonvitor och ögonlocken ser ut att vara vattenfyllda. De är liksom genomskinliga.
Läkaren konstaterade att jag har bindvävsinfektion i öga och ögonlock och skrev ut antibiotika och kortison. Jag borde fått ögondroppar också, men det tål jag inte så vi börjar så här…
Jag och mina stafylokocker kör från hemmakontor ett tag….
Idag hölls begravningen för Pers mamma, min svärmor och våra barns farmor i Surte kapell Det var tungt och sorgligt, men också fullt av fina minnen och några skratt. Vi fick säga våra farväl och nu bär vi med oss Ing-Britt i våra hjärtan tills vi ses igen.
Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dej alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
Du kan ta fram mej
när du vill
Allt som finns kvar
av mej
är inom dej
Så vi är jämt tillsammans
(av Barbro Lindgren)
Idag började Per, Marcus och jag dagen med att bada högst upp i hotellet. Det var riktigt fint där uppe och jag kan tänka mig att det är mycket folk här när det är sommar. De har pooler både ute och inne på högsta våningen (där vi också bodde).
Efter badet gick vi ner och åt en härlig hotellfrukost. Klockan tolv checkade vi ut från hotellet och då gick vi hem till Thomas och Ninni. Per och Thomas åkte iväg på eget uppdrag, medan Emma, Ninni och jag tog Älvsnabben över älven till fastlandet.
Vårt mål var nämligen att ta en rejäl fika på Mr Cake!!
Vi köpte självklart med oss godsaker hem till de som inte varit med! Vi tog båten över till Lindholmen och därifrån fick vi gå. Det är härligt här på Hisingen att man kan gå längs med kajkanten och titta på folk, båtar och vatten.
Till slut kom vi hem till Eriksberg där vi ska spendera resten av dagen, kvällen och natten!
Det syns ju tydligt att man har kommit ”hem” eftersom den femtio år gamla bockkranen ståtar över det som en gång var en torrdocka, men numera huserar massvis av bryggor för stora och små båtar, och tydligt visar att nu är vi i ERIKSBERG!
Trött efter alldeles för få timmar sömn (jag jobbade) satte jag mig i bilen tillsammans med Per, Marcus och Emma i morse. Vi bilade ner till Göteborg. Det var ömsom sol, ömsom hällregn.
Vi checkade in på ett jättehärligt hotell nära där Pers bror Thomas och hans fru Ninni bor.
Tillsammans med sagda svåger och svägerska gick vi till det närbelägna tegelhuset där de hölls en högljudd och glad oktoberfest.
Vi sjöng med i de medryckande sångerna och tog en öl. Marcus lärde mig tyska ölvisor och övade lite själv också inför hans resa till just Tyskland om några dagar.
Jag var dock så trött att jag nästan ramlade omkull, så jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund.
Först visade dock Ninni, min svägerska, var jag kunde hitta ”pendelbåten” som tar oss tvärs över älven till Stenpiren i Götebort. På vägen dit såg jag flera roliga hus.
Marcus och Emma åkte med sina kusiner, Tobias och Jesper, hem till Tobias och hans sambo Linn, medan jag och Per gick upp och tog en stödvila. Vi gick sedan ner på kajen och hoppade på båten där Ninni och Thomas redan satt och väntade.
Vi gick i ett sensommarvarmt Göteborg upp till en champagnebar.
Sen träffade vi ungarna på en italiensk restaurang som verkligen hade koll på matlagning! Det var jättegott!
När Emma och jag höll på att somna sittandes med våra mätta magar, tog vi båten hem till Hisingen igen!
Nu väntar sängen och jag har inte längtat så här mycket efter att sova på väldigt länge!!!