Idag promenerade jag till jobbet för första gången på rätt länge. Det var höst..
Inne på kontoret hade Sandra pyntat.
Det var en konstig och rätt ofokuserad dag men mina kollegor är fina och lyssnade på vad jag behövde prata om.
Det var ansträngande men bra.
Det är mörkt utomhus. Det är mörkt inom oss. Ute är det tyst och stilla. Inom mig skriker tankarna högt och ostrukturerat.
Mitt barn har förlorat sitt barn i magen. Mitt barn har tvingats föda fram sonen som aldrig kommer att få leva och andas. Sonen som är så perfekt, har allting såsom fingrar och tår, näsa och öron. Han har allt förutom livet. Livet saknas.
Vi sörjer vårt änglabarn. Vi kramas.
Vi vet inte när man ska gå vidare, eller hur man går vidare från denna punkt. Vi famlar. Vi försöker.
Tillsammans.
Det funkade ju inte så bra med förbudet om att inte slänga textilier i soporna. Så man tog nytt beslut. Det var ju bra!
Per och jag gick ner till havet sent igår kväll. Klockan var typ halv tio.
Visst var det mörkt, men vackert var det ändå!
Jag har lite trista tider just nu. Jag gick hem från jobbet vid lunch förra tisdagen pga rejält ont i halsen och sen dess håller jag mig hemma pga en dunderförkylning.
Dag efter dag samma visa. Jag hostar och hackar med slem i hals och bihålor. Ingen vill umgås med en sån person så jag jobbar på hemmakontoret.
Eftersom jag ändå jobbar hemma och Per behövde vara i fred under två dagar för att fokusera på en arbetsuppgift så åker vi ut till ön ikväll.
Det blev uppenbart när Baltic Queen passerade att det är höst. Ordentligt. Helt tyst gled hon förbi mig på färjan i ett kolsvart höstmörker. Det ljus som syntes kom från henne.
Jag fick tre grenar trollhassel av min kompis Martina förra helgen. De två största tog jag hem och satte i en vas i köket. Jag blev sååå nöjd!
Den minsta grenen ställde jag i fönstret på landet och jag blir så glad varje gång jag ser den. Tänk att en liten gren kan sprida glädje bara av att finnas!
Det kom ett sms som informerade om att bastun snart var varm.
Vi gick ner till killarna som älskar bastu och såg direkt att vädret bjöd på något extra.
Jag bastar inte. Jag har en inre värme som inte behöver hjälp att ökas, MEN jag gillar umgänget. Så hit gillar jag att gå.
Idag kunde jag inte bada. Jag är för sjuk. Jag kunde dock njuta.
Jag gick ut på bryggan och avslutade mitt telefonsamtal med lillasyster innan jag gick och gjorde Per, Per, Bo och Ove sällskap.
Vi insåg allihopa att det var en ljuvlig kväll.
Ju längre tiden gick, ju vackrare blev utsikten.
Vi tittade med andakt.
Vackert!!
Jag är ordentligt förkyld så min plan att gå med röjsåg hela dagen och ”slita hund” gick åt skogen MEN jag tog mig ändå ut idag. Att vara ute är ju som balsam för själen så jag gick ut och ”småjobbade” lite.
Bland annat så tog jag bort senaste stormen från gräsmattan vid bryggan. Det låg massor av bark, ris och grenar över hela ytan. Det såg verkligen stökigt ut. Först räfsade jag, sen klippte jag.
Det blev jättefint! Jag blev verkligen glad när jag tittade på resultatet.
Jag hade önskat att jag hade varit frisk för då hade jag tagit hand om stranden också. Men jag hade verkligen inte energin just nu….
Den här hösten är underbar. Så här såg det ut vid havet på förmiddagen och inte sjutton led jag då!
