Författare: mia

Jag satt på pendeltåget när jag började må dåligt. Jag blev kallsvettig, snurrig och visste inte vad som var fel. Jag blev sämre och sämre och började andas mer och ofta för att försöka må bättre. Jag bytte till bussen vid Sollentuna Station. Nu tänkte jag att folk runt omkring mig måste undra för jag kände mig helt likblek. Jag satte mig med huvudet mellan benen och då fick jag lite lite lättare att hålla balansen. Jag tog tag i sätet för att hålla balansen. Jag hör, någonstans långt borta, att jag blir tillsagd att ställa mig upp eftersom det kommer en barnvagn. Jag säger ingenting utan reser mig upp. Världen gungar. Efter två busshållplatser ger jag upp och vinglar av bussen. Bänken i busskuren ser mycket lockande ut och jag lägger mig där. Bilarna åker förbi men jag hör dem inte, ser dem inte. Ligger där i några minuter och letar sedan blundandes efter min mobiltelefon. Mina armar och händer sticker konstigt och jag fumlar. Ringer på nåt sätt till Per och säger att han måste hämta mig…

Jag har legat i sängen sen jag kom hem (jo, Per kom och jag låg i baksätet hela vägen hem och var rädd för att svimma). Nu har jag känseln tillbaks i armar och händer, jag är inte lika kall och svimfärdig. Jag har druckit en kopp te och ätit två smörgåsar. Jag kan inte sitta upp för då börjar det snurra igen. Jag ger er fem minuter liggandes med datorn på magen, men nu ger jag resten av kvällen till vila. Blundandes.

Karusell??

…visar att jag har massa fräknar efter sommarens soliga dagar.
Hoppas de sitter i länge!!

 Mia är en prickig korv!

Idag har jag jobbat elva år på mitt jobb. Grattis till mig och grattis till Manpower!

Jag är nog inne på sjätte eller sjunde tjänsten, så jag har verkligen inte haft någon långsam period
 på ett och samma ställe. Jag har lärt mig otroligt mycket och lär mig fortfarande saker varje dag.

När jag firade tioårsjubileum förra året, firade jag och apan också tio år som vänner. Detta eftersom vi möttes för allra första gången den dag jag klev in genom företagsdörrarna. Som ett minne av den dagen och som en symbol för vänskapen mellan oss så har jag siffran TIO på mitt armband. Jag fick den berlocken av apan förra året! Tack för att du finns Thérèse!

De uppenbara frågorna idag är:
Hur länge till kommer jag att jobba kvar och vilken siffra kommer att hänga runt min handled i framtiden?

 

 

 

Människor kommer och människor går
det blir många möten genom livet.
Somliga lämnar tankar och spår
som går till huvudarkivet.

Många personer kring livet  det finns
och alla är en unik individ.
Första fröken man säkert minns
och vänner från barndomens tid.

I yrkeslivet susar folk förbi
namn kan fastna för en tid framöver.
För några man känner varm sympati
som blir vänner man behöver.

Det finns människor man aldrig kan glömma,
man träffats en tid av något skäl,
som gett minnen man vill spara och gömma
och som etsat sig fast djupt i ens själ.

Goafton!!

Jag har alltså jobbat i två dagar och efter en och en halv var det dags att andas lite. Det gick lite för fort för mig där inne på kontoret. Sagt och gjort, jag gick ut på en lunchpromenad!! Fast jag började förstås med en hisstur i riktningen ”nedåt” i sex våningar innan själva gåendet började. Det får ju finnas gränser för det nyttiga.

Jag kollade faktiskt på klockan, och det tog mig exakt sju minuter att komma ner till Karlbergs slott. Nära.

Kanalen var smockfull av båtar och jag drömde mig tillbaks till senaste båtfärden med Gurgela. Oj, vad blöt jag blev. Det blåste nio sekundmeter och alla i båten blev översköljda av vatten eftersom vår båt är för kort för såna vågor. Fniss! Det var ett kärt minne som fick mig att gå omkring och le en stund.

Näckrosor i kanalen. Undrar hur läskiga de är under ytan?
De är fina ovanför ytan i alla fall 🙂

Efter en stund var det dags att vända blicken ”hemåt” igen.
Där borta ser man var jag jobbar. Typ.

På vägen tillbaks såg jag de i Stockholm ”världskända” kaninerna.
Så söta men så felplacerade…

Det var verkligen jätteskönt med en promenad. Det gav bra energi. Jag ska nog ta en imorgon också!
(Kanske t.om. skippa hissen?! Nja….)

En smart dotter lyckades övertala mig att åka till Stinsen och äta middagen där istället för vid middagsbordet. På nåt sätt lyckades båda avkommorna sen få mig att villigt betala för block, kalendrar och sånt till skolan också. Det KAN ha att göra med att jag vill att de ska plugga, men borde de inte använda studiebidraget till sånt? Hmm…. Till slut hamnade vi alla fall på ICA Maxi där vi handlade lite förnödenheter. Jag kan inte låta bli att visa deras helt nyöppnade fisk- och köttchark. Jag vet en familjemedlem som kommer att gå igång på den. 🙂

Burr!! Jag blir lite rädd när jag inser att någon har snott mig. Jag är någon annan. Jag är i alla fall inte mig själv! Jag har varit hemma sedan i söndags kväll och jag har inte packat upp semesterväskorna, jag har inte vattnat blommorna, dammsugit eller städat i övrigt. Min tvättstuga ser ut som ett kaos…

Vem är jag, och vad har jag gjort av Maria?

Morgondopp. Det var vad som startade min dag. Helt rätt!

Efter badet var det såklart frukost och sånt som gällde men sen drog dagen igång på riktigt. Min apa med fästman hade ju sovit över hos oss och hon fick oss till att spela Scrabble, vårt absoluta favoritspel!

Per var inte med och spelade utan städade istället undan ”sommarens” leksaker.
Här demonstrerar han sitt EXTREMT långa metspö. Syns det på bilden?
(Det går hela vägen förbi vänsterkanten på bilden om ni inte ser…

Lite nyttiga ville vi ju vara också så efter spelet gick vi ut och promenerade.
Vi passerade detta:

och detta var ovanför oss:

Marcus tog ”the easy way out” och cyklade…

Vår promenad gick in i skogar…

och över ängar

..och har man gått av sig lite kalorier så är man värd lite vila!

Allt leder liksom vidare, för har man legat i solen och stekt så måste man ju bada för att bli fräsch.

Jag tar farväl av mitt sommarlov och blir lite sorgsen…

Fast då fick jag en go’ kram av min Tesan

Inte lätt att hålla sig över ytan då 🙂

Det var faktiskt så varmt i vattnet så att när jag tog upp den ur vattnet så SJÖNK temperaturen på mätaren.

Det gjorde den även på Tesans tår så hon klädde på sig lite efteråt och tog sig en städstund i sin iPhone.

Karlarna tog sitt, av kön bestämda, arbete som grillmästare på allvar så vi kunde äta det som Peter kallade ”årets bästa grillade köttbit”. Det var gott alltså 🙂

Hur man än drar ut på en dag så tar den slut till sist. Vi stängde Vitsippan och sa adjö. Sommaren är slut. Nästa gång vi kommer hit så är det bara ”helg”. Inte dumt det heller i och för sig men det kändes trist att åka härifrån.

Vid färjläget var jag bara tvungen att gå ur bilen och ta några bilder. Det ser ju ut som en tavla. Så vackert är det!

 

SommarMia

Kvart över nio var vi hemma igen….

Home Sweet Home!

Kräftor är gott!

Ikväll var det dags för årets första och kanske sista kräftskiva.
Thérèse och Peter var här med mig, Per och Marcus.
Det var ingen stor skiva, men den var liten och naggande god.

Helan går…..

I år hade vi armeniska kräftor som enligt Aftonbladet var godast av dem alla.
Vi kan inte säga om de hade rätt i sin bedömning, men goda var de.

När sängen började ropa på oss nu på natten och det var dags att sova så släckte vi allt ljus utom de här….

 

….sen tittade vi upp på den otroligt vackra och stjärnbeströdda himlen och mös.
Ganska snart såg vi ett stjärnfall och jag önskade mig……