Författare: mia

Hur i hela friden fick de pengar till att göra filmen ”Deadpool vs Wolverine”???

Pengar och tid i sjön blev det för mig och Per som gick på bio….

Dålig humor och 90% av tiden blodigt splatter…

Idag var jag tillbaks till doktor Anna som verkligen gjort allt hon kan för att hjälpa mig efter det hemska gallstensanfallet jag hade förra fredagen.

På något sätt har hon lyckats få in två läkarbesök, ett laboratorienbesök med blodprover, två remisser, ett medicinrecept och ett ultraljud på mindre än en vecka! Jag tror verkligen jag fått uppleva svensk sjukvård när den är som bäst!

Idag förklarade hon att jag måste operera bort gallblåsan för att kunna leva vidare utan livslång diet och med överhängande och smärtsamma anfall hängande över mig.

Hon skrev alltså en remiss till kirurgen på Danderyds sjukhus och en till labbet för ytterligare blodprov klockan 14 och före klockan 15 hade jag redan fått tid för konsultation hos doktor Ellen på Danderyd.

Nu måste jag tyvärr vänta en månad på att få träffa Ellen, men än värre är att jag sen måste vänta i ett halvår på själva operationen.

Det blir alltså diet VÄLDIGT LÄNGE för att försöka undvika nya anfall. Ingen fet mat, inget stekt, inget rökt, inga ägg, inga tomater, inga gurkskal…. Vad ska jag äta? Hur ska jag äta vid jul? Vilken mat kan jag ta på en lunchrestaurang? Jag vet inte…just nu är det mycket fiskbullar, ris och kokt fisk.

I morse åt jag havregrynsgröt med blåbär men hela jag vill ha smörgås med smör, kaviar, ost, leverpastej, ägg osv… Jag får nog vänja mig bara. I-landsproblem. Jag vet!!

Nu kör vi!!

(Min läkare sitter högat upp på hörnet i det där huset i solen!)

Idag badade jag både som morgondopp och som eftermiddagsdopp. Det första gjorde Per mig sällskap i men under tiden jag tog det andra jobbade han med något under huset…

Jag tömde våra återvinningsbyttor och gladdes åt att det gick hur bra som helst då inga containrar var proppfulla.

Jag njöt av de fina blåklockorna som Per lämnade orörda när han klipptegräset.

När vi åkte hem kom vi förvisso av första färjan på Yxlan men inte mycker mer än så. Det var en rejäl kö efter den ena färjan på Furusund är på service så det går färre turer än normalt. Jag fick lyssna på pod och ta det lugnt….

m

Helgerna på ön är verkligen en källa till lugn, glädje och energipåfyllnad. Bara jag ser havet så mår jag bra. Tacksamheten över att vi har den här möjligheten att få vara på den här plätten av jorden är enorm.

Idag gick jag ner och hämtade upp ”liket” från den förra badstegen som legat i buskaget och rostat sen den blev utbytt mot en ny hel och ofarlig variant. Den ska till tippen!

Jag nämnde för Jenny, en av grannarna, att blåbär är bra mot gallsten. Jag skäms för att säga det, men då fick jag hela hennes senaste plockskörd av blåbär. Bara så där. Rakt av. WOW!

Jag hällde ut dem på en bricka för att rensa dem, men oj vad hon måste plocka försiktigt. Det fanns nästan inget alls att ta bort.

Per gav sig på att ”meka” med pappas moped och under tiden löste jag korsord i solskenet och hällde upp en hel burk med Pink Tonic Zero i glaset. Vackert och Gott!! Denna gång drack jag den som den var, men den är även jättegod med gin. Prova vet jag!

Vi hade tänkt ses nere vid bryggan för en gemensam knytis-kräftskiva, men det blåste från väster (som känns som mest just där nere vid hamnen) så det kändes inte så inbjudande. Vi träffades därför hemma hos Jenny, Anders och Matilda istället.

Anders, Janne, Per, Kina, Pappa Rune, Jag, Inger, Matilda och Jenny (och katten Ruppe som nog tyckte att det doftade gott) packade därför upp räkor, kräftor, pajer, ostar, goda bröd, drycker av olika slag och annat gott och hade en trevlig kväll tillsammans!

Foto: Jenny Eklöv

Sen på kvällen tackade vi för oss och körde hem vår skrinda full av tallrikar, glas, kylväskor, filtar och våra uppladdningsbara och praktiska lampor som kan ändra färg som man ber dem om.

Just på vägen hem bad Per dem att byta färg var tredje sekund. Tur att inte så många såg oss. Det var riktigt hemskt 🙂 men roligt!

Per gillar inte att spela spel. Jag får honom dock rätt ofta till att spela yatzy. Han gillar framför allt när han slår så här:

Skärgårdskväll ändå!!! Ett bad i 22-gradigt vatten och denna vy. Vad kan slå det??

Tidigt i morse tog jag mig in till storstan

Jag åkte in till Sophiahemmet och fascinerades över hur vackert det sjukhuset är

Jag skulle förvisso inte in i huvudentrén, men även huset jag skulle in i var fint

Ska man vara på ett sjukhus då vill man ju vara här. Helt klart.

Jag fick ultraljudet på min lever, galla och gallgång gjord av en snäll kvinnlig läkare som berättade att min lever är frisk, men jag har ”massor av gallsten”. På henne lät det inte som någon fara, men självklart gick min oro upp ännu mer.

Jag har tid hos läkaren på måndag igen. Hon ska berätta vad vi gör nu.

Under tiden får jag tänka positivt och tänka att jag alltså är sten-rik 🙂

Jag ringde till min läkare i måndags. Berättade om fredagens (förmodade) gallstensanfall. Fick tid till tisdagen.

Jag åkte till läkaren på tisdagen och var lite tidig så höll mig utanför huset i sommarvärmen.

Försökte ta bild på det nybyggda området runt ”Barksrby BAS” men lyckades inte fånga kanalen, gymet och det som försökts bli trevligt lunchhäng för de som jobbar där inne.

Träffade läkaren som lyssnade på min story och också fick ”gallsten” som tes. Hon beordrade blodprover för att kolla lever- och gallvärden och ett ultraljud för att ”se” läget.

Medan jag väntade på att få lämna blodproverna fick jag bild från ”ovan”. Här syns kanslområdet tydligare.

Det tog onödigt lång tid att vänta in nr 44 eftersom folk inte gör som de instrueras. Hur svårt är det att ha leg framme??

Med smärtlindringsrecept i väskan (för eventuellt nytt anfall) och en anings mindre blod i kroppen fick jag till slut ta mig hemåt igen.

Idag är det onsdag och då ringde läkaren upp mig för att berätta att blodproven tyvärr visat att jag har påverkan på levern, så det har varit stopp som gett backflöde. Jag har något de kallar för ”stas” och en inflammation. Hon hade nu ändrat ultraljudsremissen till att säga att det är akut och viktigt att jag får en snabb tid.

Jag satte såklart igång att oroa mig. Det har jag inte slutat med. Tyvärr.

Lite senare ringde Unilab upp mig och frågade om jag kunde komma förbi för ett ultraljud i morgon bitti klockan 08:15. Så nu går det undan!

Håll tummarna för mig snälla ni….

Marcus odlar massor av gurkor. Faktiskt så mycket att vi fick av hans skörd då Sofie och han inte hinner äta upp alla och inte kan lägga in och pickla hur mycket som helst. Per och jag äter ofta leverpastejsmörgåsar till frukost!

Bra kombo ju 🙂

Idag blev det SMÖRGÅSGURKA. Sex stora burkar!

Nu får vi vänta en månad – sen blir det goda mackor!!

Gallsten rekommenderar jag inte till någon. Anfallet i fredags var hemskt och det har tagit massvis av energi från mig i helgen. Jag fick ställa in alla planer (besök av en kollega med man) i helgen och vila mig så mycket jag kunde.

I söndags passerade vi Marcus och Sofie och fick gosa med barnbarnet Vera. Vi har saknat henne så otroligt mycket och nu njöt vi verkligen för fulla muggar och jag tankade ny energi i stora klunkar. Hon är ljuvlig!!

Marcus har otroligt gröna fingrar och skickade med oss gurka och rödlök när vi åkte hem. Gurkan ska nu bli ”smörgåsgurka”!

Sofie har blivit proffssvampplockare och gav oss nyplockade kantareller som slutade som en härlig kvällsmacka!