Idag hörde jag mistlurarna bröla högt och ofta långt innan jag gått upp ur sängen, så jag förstod läget. Dimman låg tät och regnet hängde i luften, men jag tänkte på det där med kläder och väder och satte på mig gummistövlarna och traskade ut i skogen.
Vid havet var det precis så ”suddigt” som jag förväntat mig.
Vackert ändå, eller hur?
Vid bryggkanten fångade spindelns konstverk mitt öga. Jag gillar honom inte, men duktig är han!
På vägen hem igen så tog jag den korta omvägen över granntomten till områdets högsta punkt och den nybyggda helikopterplattan som grann-Mattias skapat.
Bra ju!! Nu slipper den stackars ambulansen fundera på var den ska gå ner. Vill den, så får den gå ner på vårt område. Ibland ser man dem hoovra så länge att man får ångest för den som är sjuk, men nu så!!
Än så länge har denna platta endast använts för nöjeshelikopterflygning, och så får det så klart gärna fortsätta, men känns ändå bra för ambulansen.