Att ”skrota” har blivit en favoritsysselsättning för mig och Per. Det innebär i princip att vi gör nytta och vilar lite om vart annat och det finns inga måsten. Vi gör helt enkelt det som vi mår bra av.
Idag har skrotandet gått ut på att jag har klippt massor av gräs, stigar och annat som behövde klippas. Per fokuserade istället på att gödsla humlen och ge den ny jord. Han skörde vitlöken också och fixade i boden. Han gjorde säkert mer saker, men jag sprang runt och klippte och missade mycket av göromålen.
Dessutom har vi läst böcker, badat, druckit iskaffe, pratat med grannarna Bella och Per och legat och vilat i hängmattan.
Sen var det ju det där med vitlöken som Per skördat. Den hade verkligen inte växt så mycket under jord som blasten ovan jord visade tecken på. Men när 30% av blasten är vissen då ska den ju plockas så det gjorde vi. Problemet var att den också ska flätas…. Jag tog borde det allra mest vissna av blasten och tog bort jord från rötterna…
Sen flätade jag. Och flätade upp.
Sen flätade jag. Och flätade upp.
Sen flätade jag Och sket i att det blev jättefult!!! Det kanske smakar likadant ändå… 🙂
Under dagen fick vi också meddelande från en av våra allra bästa vänner att det ”blivit knasigt” och att hennes man fått hjärtsvikt och ligger på intensiven. Det var verkligen KNASIGT minst sagt! Nu har vi lite svårt att fokusera på semester och sol, utan fokuserar istället på att skicka all vår kraft och kärlek via tanken till sjukhuset där vår vän gör vad han kan för att bli bättre. Vi tänker att det här går finfint och att han kommer att pigga på sig snabbt och bli bra snart igen!!
Perspektivet kom tillbaks till oss. Tack för allt vi har och för allt vi får vara med om. Även fula vitlöksflätor och mjuka bilringar runt magen. Kärlek till alla!!