Jag börjar trötta rätt rejält på att Per är i Japan. Jag är halv utan honom. Jag borde ju klara mig själv, men det gör jag tydligen inte. Jag tänker på hans bortavaro mest hela tiden. Vi har varit ett par i över tjugoåtta år och jag kan inte riktigt bete mig utan honom. Det är inte helt okej. Jag inser ju det och försöker därför jobba på det. Jag gör något hela tiden för att inte åka in i “saknaden”. Idag har jag jobbat med att såpa altanen. Det är ju något som ska göras och då kan jag lika gärna göra det nu. Det har tagit hela dagen. Då har jag i och för sig inte jobbat i det högsta tempot jag har, men jag har jobbat i ett bra tempo. Sen har jag i och för sig pausat både för kaffepaus och lunch, men nu när kvällen är här så är jag faktiskt helt klar.
Att jag pausade för kaffe och lunch, berodde till stor del på att pappa har sina syskon på besök här på ön. De är alltså mina fastrar och farbröder och de träffar jag verkligen inte ofta, så jag passade på att springa över till pappas hus lite då och då för att få träffa dem. Nu har jag ingen samlad släktbild på dem (även om det finns sådana från dagen i andras telefoner), men oj vad lika de är. Alla bröder ser i princip likadana ut. Det är coolt att se hur lika de är! Pappas bror Harry, och bror Johnny och syster Anki åkte hem direkt efter frukost så de hann jag bara hälsa på i all hast, men de andra syskonen har jag fått hänga med idag. Härligt.
De jag fick hänga med idag var alltså: Storebror Henry som har tjugoåtta (28) SM-medaljer i cykling hemma på sin altan eftersom hans fru inte låter honom ta in dem i huset 🙂 och som har tagit sig igenom vasaloppet fler gånger än jag minns (var det 20?). Hans hela tiden genomglada fru Maggie som stickade små tröjor till behövande barn medan vi småpratade. Lillasyster Marianne, vacker som en dag, som flyttade till Danmark redan som femtonåring eftersom hon var kär i en dansk busig man. Å så självklart den skäggige danske Finn som pratar svenska med mig eftersom jag inte förstår ett ord av hans många berättelser om han pratar danska. Jag hade alltså förmånen att få sitta och prata lite med dem idag och för det är jag tacksam! Mina syskon kommer bli avundsjuka…
Här kommer några bilder från dagen:
Jag vaknade ganska sent eftersom jag somnade sent. Jag tittade ut och blev helt förvånad. Utanför sken solen som en tok. Hur gick det till? Det skulle väl vara skitväder idag?
Jag älskar solen och älskar hur den skapar skuggor…
Jag tänkte inte på att stänga dörrar och fönster när jag såpade in altanen, så helt plötsligt insåg jag att jag hade en fågel inne i huset. Inte så bra, eftersom den inte hittade ut igen.
Jag gjorde som jag brukar göra när jag inte vet vad jag ska göra. Jag ropade på pappa. Han kommer över och hjälpte mig ta ut fågeln. Tyvärr hann den flyga in i ett fönster innan han fick tag i den.
Han satte ner den på altanräcket och där satt den sedan och mös en stund. Antagligen lite i chock…
Pappa gick hem till sig och jag fortsatte såpa in altanen…
Fågeln satt kvar och tog igen sig
Till slut flög den dock iväg
Jag var i ärlighetens namn rätt trött på såpa, men jag blev klar och då gick jag över till Kina och hjälpte henne duka och göra sallad. Under tiden grillade pappas storebror Henry både gris, ko, kyckling och majs. Vi fick en härlig grillbuffé med härliga samtal och återigen tänkte jag att mina syskon kommer bli avundsjuka på mig som fick äran att vara med idag.
På bilden ovanför ser ni Pappa, Marianne, Maggie, Finn och Kina som sitter och småpratar på altanen.
Tack för idag alla Erlandssonssyskon!