Helt plötsligt hörde jag något underligt ljud från fjärden. Jag stannade upp och lyssnade. Vad var det där underliga? Just ju!! Idag måste det ju vara Roslagsloppet som går av stapeln. Per och jag kastade oss ut i båten och följde det som var kvar av loppet. Jisses, vad det går undan!! Här nedan ser ni ett urval av alla de båtar som drog förbi oss…
De flesta båtar gjorde just det som jag skrev nyss; De drog förbi oss! Den här gula båten med beteckningen C-40, hade dock en annan plan. Den kom körandes i en faslig fart mot oss, men lagom framför vår båt så saktade den av, för att sedan stanna helt.
Direkt hoppade båda personerna i båten upp ur sina säten för att ta sig akteröver mot motorn.
De kämpade och slet och det såg lite halvläskigt ut när aktern låg så djupt i vattnet…
Övriga tävlingsdeltagare svischade förbi dem och jag gissar att det måste kännas eländigt att se dem bara köra förbi.
Våra grannar, familjen Wallner, låg också på fjärden och guppade och körde fram för att fråga om de kunde hjälpa till med något. Det kunde de. Tydligen ville man ha hjälp med att dra loss någon form av tejp för att få bort kåpan på motorn.
De hann dock inte hjälpa till innan en funktionär/mekaniker på vattenskoter kom fram och hjälpte dem.
Kåpan kom av i faslig fart och jag antar att här sökte man felet i full fart.
Huruvida felet hittades eller inte, vet jag inte, men jag vet att det inte gick att ordna för till slut kom en annan båt/funktionär och började bogsera dem in mot land. Snöpligt slut för C-40!
Lite senare på dagen i vår jakt på surdegsbröd, så åkte jag och Per ner till Norrsunds färjläge. Först i kön stod…. just det: C-40 och hans ägare.
Gubben i gul tröja hade stort nöje av att prata med han som kört båten (blå tröja). Gubben hade tyvärr inte många rätt. Allt han sa kändes korkat faktiskt. Han hade ingen aning om att loppet gått under dagen, han räknade om knop till km/h på fel sätt och när han till slut frågade föraren hur det hade gått för honom i loppet, så fick han det inte så tålmodiga svaret “-Jag står här, så det gick inte så bra då, va?”
Jag känner med Håkan Söderman från Simpnäs.
Min första sambo tävlade i sånt där. De hade en liten katamaran som gick över 70 knop. Jag åkte med en gång och var livrädd (jag åkte alltså inte med i Roslagsloppet 🙂
Det där loppet har jag sett ett antal gånger – jätteskoj!
Ja, jisses vad fort det går!! Inte så kul att åka med, men kul att titta på 🙂