Resan är målet?

Vi tänkte åka till Blidö så fort Emma jobbat klart idag.
Eftersom hon jobbar i några timmar hann jag göra mig iordning i lugn och ro.
Vi packade bilen och fast vi bara ska vara på ön i ett dygn så såg bilen ut så här:

Hur är det möjligt att man måste ta med så där mycket grejjer??

Äntligen!
Emma ringer och vi ska få åka och hämta henne och bege oss mot ön!!

I am the driver today!!

Jag tog Häggviksleden mot Åkersberga…

Jag mådde bra bakom ratten. Familjen skojjade för fullt och det gick verkligen inte att ta en bild på chaffisen utan att någon försökte busa…

Väl i bilen insåg vi att vi måste ha lunch…..
Det finns inte alltför många ställen att välja på så vi hamnade på:

Jag körde (frustrerad) förbi alla fartkameror….Jag gillar inte att köra lagligt.. 🙂

Vid Sikströmmen kom vi ikapp två motorcyklar och jag blev om möjligt ÄN mer frustrerad.

HUR ÄR DET MÖJLIGT ATT BLI SINKAD AV MOTORCYKLAR???

Jag hade en stor jeep framför mig och så framför den de här cyklarna…jag kom verkligen inte förbi…

JAPP JAG MISSADE FÄRJAN med typ fem sekunder!!!!

Gissa vem som står först i kön??

Den där skylten ovanför min bil….den visar var jag hade varit OM jag hade fått köra fortfare än 50 km/h på 70-väg…

Till slut gick ju färjan igen…..även om jag faktiskt var ute och knatade omkring en stund bara för att bli av med ilskan över hur sjutton man kan köra motorcykel sååå långsamt?? Hur tänkte de?
Väl på färjan såg vi detta…

Vitsippan var kall och lite ruggig.
Det var konstigt för det brukar inte vara så ruggigt…
Jag tände en brasa och snabbt var det najs…

Efter en kort tur till ICA klampade jag in i huset och fann den här lilla killen:

Min syster Susanna var över på ett glas “grattis-till-körkortet-vin” och med sig hade hon lille Noah!!

Efter en stund kom också storasyster Tilda. Jag frågade hur hon ville se ut på bilderna och tydligen är det så här man är som sötast:


Efter en stund var suget stort…..jag var tvungen att “Ta mig till havet…och gör mig till kung”…ja ni vet..

Ganska snabbt fick jag sällskap av två killar…

´

Jag insåg att resan är inte målet när det gäller min ö.

Att komma till havet och bryggan är alltid målet!

Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.