Den får stå ut med många saker stackarn!!
Ser ni hur människan har kört på krukan så den står snett OCH ser ni däckmärkena på krukan?
Hur går det till? Har hon kört på den igen?
Det är nog så att jag får stå ut med det här livet på Murkelvägen.
Det finns ingen hejd.
Idag gav jag mina vita nya skor ytterligare en chans.
Det kom ju ingen prins på någon vit springare så jag fick inte prova några skor av glas….
Jag fick helt enkelt sätta på mig tre plåster och försöka nöta in de här elakingarna.
Jag är så vansinnigt duktig. På vissa saker i alla fall!
Idag tog jag på mig solglasögonen på jobbet.
Det gjorde jag som en indianrit för att få fram solen.
Så här såg jag ut med glasögon på huvudet:
Så här såg det ut utomhus med regn och dyblöta gator:
Om det fungerade att mana fram solen?
Jajamän, jag har nog lite indianblod där inne någonstans för på lunchen då var det så här:
Succé!!
SOOOOOOOOOOOOOOOOL.
Idag var väl inte världens bästa jobbdag så man får roa sig bäst man kan….På vägen hem med värsta dåliga humöret, alldeles för sent för att kännas som en fredag så får jag höra från mannen att det är bäst att jag gör mig av med allt jobbhumör för vi ska få långväga gäster….Alltså satte jag igång och lyssnade på hög musik och gjorde grimaser.
Det måste väl hjälpa mig i "mood"?
Jag vet inte om det funkade men hemma hade vi i alla fall gäster
så det var bara att vara trevlig värdinna så gott jag kunde.
Gästerna bestod utav Pers pappa och bror.
De har rest långt. De har nämligen rest in från Nairobi, Kenya.
Det är en lång resa för att mötas av en sur Mia så jag var supertrevlig! (tror jag)
Pers lillebror och Mackan fastnade framför xBoxen.
Den är universell och funkar på alla språk.
Far och son är rätt lika ändå…
Per såg sin son och bror sätta sig på mopeden…
och sen såg vi dem inte mer….