Månad: mars 2018

Idag har jag varit på lekland!!

Frida, Alexander, Maja och jag har varit på Leo’s lekland idag. Det var fascinerande, stort, högljutt och kittlande barnsligt. Jag förstår varför det var fullt med folk där inne!

Det går lite framåt hela tiden. Då pratar jag inte om våren eller tiden utan om saker/inredning/förbättringar här inne i lägenheten.

Idag kom tre stycken skåp upp på väggen i badrummet!!

Jag har verkligen längtat efter förvaring ovanför tvättmaskin och torktumlare och nu är de på plats!!

Före:

Efter:

På ICA Maxi i Solna Business Park har de en hel drös av singelparkeringar i garaget. Det är alltså parkeringsplatser som bara är för en bil, sen är det en pelare på var sida. Det går alltså inte att få såna där nedriga bucklor i dörren som man alltid får när oförsiktigt folk dänger upp dörrarna rakt in i din bil!!

Bästa parkeringen!! Här slipper man ställa sig hundra meter bort från alla andra. Min svåger Thomas skulle älska det här garaget!

Jag hörde hur kollegorna pratade om det nya lunchstället som öppnade när jag var i Indien. Idag gick jag dit för att testa dem.

Det visade sig vara en saluhall/restaurang i ett. Allt såg fräscht och gott ut och jag köpte med mig en sushi att äta på kontoret.

Sushin var jättebra och jag ser fram emot att äta mat därifrån igen. För att inte tala om att köpa med mig goda fiskar, räkor, brödstycken eller musslor hem…

Jag kanske ska skriva att stället som ligger några meter från mitt jobb heter:

Melanders Fisk!

Vi var hemma hos Marcus och Sofie idag. Vi var bjudna på tårtkalas eftersom Marcus fyller 26 år imorgon. Vi hängde framför tv’n då det var en fotbollsmatch som Sofie ville se. Emma satt och retade sig på att de hade skyddsplasten kvar på både tv’n och foten. Till slut kunde hon inte hålla sig utan sprang fram och drog bort all plast 🙂 Jag måste erkänna att det kändes bättre även för min konstiga hjärna 🙂 FNISS!

Oj oj oj, vilken dag vi haft!

Så fort jag kom ut genom dörren så såg jag hur snön glittrade på altanstaketet.

Per, Marcus och jag gick ner till stranden för att kolla hur tjock isen hunnit bli.

Vi hade letat efter en isborr i pappas garage, men inte hittat någon, så vi gjorde hål i isen med ett helt vanligt spett. Det funkar ju det också!

Det visade sig att isen var mellan 15 och 20 centimeter tjock. Rejält så det förslår alltså. 10 centimeter räcker ju för att köra lastbil på. Jag passade på att ta en bild av familjens snyggingar mellan håltagningarna. De tog nämligen inte bara ett hål, utan många på olika ställen.

Finaste maken!!

Härligaste sonen!!

Hålen gjordes längre och längre ut på isen…

Marcus gav inte upp utan tog fler och fler hål.

Det syntes på honom att själva “stoppa ner handen i hålet och känna efter hur tjock isen är” var det jobbigaste momentet. Det var inte direkt varmt vatten där nere i hålen…. 🙂

Helt plötsligt såg vi några grannar som vinkade inne vid strandkanten, så vi gick in mot dem och sa “Hej”

Per och Anita hade inga isdubbar så de stod på fast mark. Det gjorde de nog rätt i. Man ska inte underskatta farligheterna ute på isen.

Runt våra halsar hängde det ju just isdubbar.

Där vi stod och pratade rinner det ner sötvatten i havet, så där fryser inte isen till. Här ser ni också hur lågt vatten det är just nu. Överallt sticker stenarna upp genom isen..

När vi pratat klart med Per och Anita gick Per och Marcus längre ut på isen och fortsatte med håltagningen. Ser ni de två små prickarna långt där ute? Det är Per och Marcus.

Jag älskar hur solen blir på bild.

Plötsligt hördes ljud från strandkanten. Det var min bror Henrik med familj som kom gående. Här ser ni dottern Maja och hunden Svinto som kom ut en liten liten bit ut på isen.

Familj!!

Per drog iväg för att köpa fikabröd på ICA medan vi andra tog en liten sväng ut i den “före detta skogen”. Henrik och Frida hade inte sett kalhygget så vi var ju tvungna att ta en titt. Precis när Per kom hem från ICA upptäckte Maja att det stack upp två stora (typ 20 centimeter långa) skruvar rakt upp ur grusvägen. Det var ju som gjort för att få punktering, så Henrik gick och hämtade skruvdragare (det gick nämligen inte att få bort dem med handkraft) och tog bort dem innan Per fick passera.

Min pappa och mitt fadderbarn. Maja med sin farfar!

Maja, Marcus och Rune på väg in till Kina för att fika!

Efter fikat gick vi ner till bryggan och satte oss i solen.

Vi hade i och för sig på oss bra kläder (marinoull är varmt och skönt) men solen hjälpte verkligen till och fick oss att sitta i flera timmar och bara mysa….

En liten flaska öl, ett glas vin och en kopp kaffe hjälpte ju också till med mysnivån.

Per var dock ute och skidade på isen. Ser ni den svarta pricken långt långt där ute på isen? Det är Per. 🙂

Hunden Svinto satt snällt och väntade vid flytbrygga som är uppdragen på land över vintern. (Till slut släppte vi dock lös honom och lät honom springa runt och leka)

Svägerska

Lillebror

Åh, ljuvliga sol! Kom gärna tillbaks imorgon igen!

Vilken härlig dag! Den här dagen ska jag försöka minnas och ta fram när det är lite mörkare, gråare och tristare.

Idag fick vi med oss den vuxna sonen med oss ut till ön. Det känns som en present! Det är verkligen inte ofta vi får hänga med honom en hel helg. Vi ska njuta precis hela tiden 🙂

Vi kom ut redan med 16:30-färjan idag. När vi körde upp mot Vitsippan såg vi att “någon” hade skottat hela parkeringen och hela gången fram till huset. Dessutom var altanen skottad så det var bara att gå hela vägen fram till dörren och kliva in.

TACK SNÄLLA PAPPA! Du är en pärla!

Per började packa upp maten. Marcus, som följt med oss ut till ön över helgen, tände brasan. Jag gick ner till strandkanten och njöt av solen och isen och skärgården och….. Jag andades!!

Det är inte varje vinter det blir is. Det här året trodde jag verkligen inte att det skulle ske. Jag hade fel!

Jag njöt verkligen i solen!

Greetings from the archipelago!

När jag kom hem till Vitsippan igen hade Marcus fått ett samtal som vi behövde fira så vi öppnade champagneflaskan!

Gott var det också!!

Fina bubblor!

Jag laddade ur bilderna jag hade i kameran (de andra bilderna ni sett hade jag tagit med mobilkameran) och hittade en bild på vårt älsklingshus i en vinkel, och med saker i förgrunden, som jag faktiskt inte tror att jag tagit förut.

Jag hittade den här bilden…. Den här vinkeln och det här trädet, har fastnat på bild många gånger. Det är ju så vackert!! Det står nedanför Nylanders hus och vid trädet står några stolar så att man kan sitta och njuta av solen, fjärden och livet i lugn och ro.

I like it!

Visst är det fint?

Svartlögafjärden!

Vy mot bryggan!

Kunde inte välja vilken av bilderna som var bäst. Så jag tog med båda…..

Sen gillar jag sol och vass i kombination…

Det här huset står numera på platsen mellan pappas hus och postlådorna. Konstigt. Mycket konstigt. Dessutom ser det konstigt ut. Det är ju i och för sig inte klart än, så det kanske blir jättefint. Fast konstigt är det. Det står liksom ett hus där det aldrig förut har stått nåt annat än granar…

Kalhygget är också konstigt. Fast solen skiner.

Det finns dock saker som är trygga och rätt. Det här huset är ett sånt exempel. Det är tryggt! Det är mitt barndomshem!

ÄNTLIGEN har vi fiber på kobben. Det är helt fantastiskt! Tv och internet är det vi beställt och än så länge är jag toknöjd!