Jag kände mig lite förkyld. Jag snöt mig då och då. Jag hade inte ens tänkt på det i normala fall, men i dessa tider är det annorlunda. Jag tog ett hemmatest.
Jag hade inte det elaka viruset nu heller. Jag är glad och tacksam, och en aningens förkyld. Men inte alls mycket.
Min stackars lilla Mini körs alldeles för sällan och när jag äntligen tar ut henne på en tur så är det alldeles för kallt!!
Hon startade precis som hon skulle, och gjorde precis som jag bad henne. Hon är bra på det sättet min lilla ärta.
När jag parkerade i det svinkalla vintervädret blev hon dock arg. Hon klagade på att inte kunna stanna pga att batteriet var helt urladdat.
Jag vill inte att Ärtan ska vara arg, så jag startade henne såklart direkt igen. Sen körde jag fram och tillbaks i full fart ut till IKEA i Barkarby för att ladda henne. Då blev hon glad igen.
Eller ja, glad och glad, men hon gick med på det i alla fall.
Nu står hon inomhus i tjugo graders värme och tittar surt på mig 🙂
Jag har egentligen för stort huvud
Så jag får ordentliga märken i pannan, eller tappar mössan då den tvingas uppåt. Vädret kräver dock mössa.
Jag fastnade för många recept i tidningarna jag köpte förra helgen. Det här var ett av dem:
Jag har inte bara läst och suktat utan faktiskt gjort verklighet av baket och bjudit på godsakerna.
Min kompis Martina godkände dem å sa att de var supergoda!!
I lördags var det krispigt utomhus.
Per och jag gick ner till bryggan och njöt av utsikten.
Vi slutar aldrig att fascineras över hur härligt det är att titta ut över Svartlögafjärden…
Jag såg en julig Allt om Mat förra helgen när jag var i Täby hos våra vänner. Jag sögs verkligen in i tidningen och hittade säkert tio olika recept som jag VERKLIGEN ville prova.
Jag tog bilder med min telefon bara för att vara säker, men jag gick också in på Flygfyren (ICA Kvantum i Norrtälje) och letade för att se om de kanske hade just den tidningen trots att den getts ut för flera veckor sen. Döm om min förvåning och min djupa glädje när de sålde den!!
I kväll när jag och Per totalt tröttnat på tablå-tv och inte riktigt hade någon bra idé på vad vi skulle hitta på, så satte jag igång med mitt lilla pre-julbak. Receptet jag provade var det ni ser på bilden.
Ett kryddmått saffran. Har ni hört nåt så dumt? Jag kan berätta att det är 0,5 gram saffran. Det vill säga en påse.
Jag var noga med att inte köra smeten för länge. Salva är ju verkligen inte gott. Man vill känna havregrynen där inuti…
Jag har bara ätit en enda. Jag är ju trots allt en viktväktare 😉 men OJ, vad gott det var!!
De här ska ni absolut prova att göra. Vilken succè de kommer att bli!!!
Den syns inifrån…
Å den syns för alla som passerar vårt hus utomhus…
Jag jobbar ju hemifrån fortfarande, vilket betyder att min lilla Ärtan står still väldigt mycket. Hon har inte körts många kilometer de senaste två åren. Nu är det ju så kallt att jag oroade mig lite över hur hon mår. Det är ju svinkallt nu. Jag bad därför Per att ge henne lite kärlek och ta henne till och från jobbet idag. Så det gjorde han.
Efter att han skrapat länge och väl på alla rutor!
Ingen har väl missat att jag gillar Coca-Cola och Pepsi. Jag vet dock inte om det är lika känt att jag vid jul dricker mindre av den svarta drycken till förmån för en annan svart dryck. Nä, inte kaffe. Så mogen är jag inte.
Julmust så klart!! I år provar jag en sockerfri variant. Den var ”ok”, men det var ingen Zeunertz direkt (bästa julmusten som finns – från Sollefteå) 🙂
Teknik. Alltså. Jag blir tokig. I vanliga fall brukar jag verkligen inte behöva bry mig. Detta eftersom min kära tekniktokige karl med glädje fixar allt som ens liknar nåt tekniskt/elektriskt/artificiellt/datorifierat ja ni fattar…
Nu har vi dock haft lite problem med Alexa. Hon följer inte våra instruktioner längre. Hon låtsas vara ovetande om en del saker nu för tiden. Hon kanske vill ha löneförhöjning?
Jag fick mig dock ett gott skratt när maken stod och lagade chili åt oss och ber mig att surfa runt och leta efter lösningen för vårt Alexa-problem. ha ha ha ha…hur tänkte han nu? Jag skrev detta blogginlägg istället… fniss!