MIAS BLOGG

Man blir ju lite orolig när skattemyndigheten i grannlandet hör av sig med fönsterkuvert…

Jag gick till tandläkaren idag. Jag var på kontroll för någon vecka sen och då sa Carina, min tandis, att jag behövde byta ut en lagning. Idag var det dags.

Hon gav mig en bedövning kl 18:00 (jag såg klockan på väggen i hennes kliniskt vita rum så jag vet). Nu är klockan 21:22 och jag känner fortfarande inget i läpparna, tungan, höger kind och öra.

Snacka om att den sprutan bet!!

Per är i Japan.

Han åkte några timmar efter den stora explosionen… Han är i säkerhet i Tokyo och har redan fått känna av våren!

Det kändes inte som att vi var nära vår här hemma i Sverige men Emma såg snödroppar idag så jag hade fel. Härligt!

I natt sov jag helt ostörd och vaknade därför utvilad vid åttatiden. Jag åt frukost och sen började jag lyssna på min nya favoritpod ”Nyhetsshowen” medan jag städade ordning i städskåpet. Det kändes bra så jag tog tag i blomvattning och städade skåpet under diskhon också. När jag var klar hade jag en lista på saker att komplettera städutrustningen med så jag åkte iväg.

När jag handlat det jag behövde så åkte jag hem till Emma. Idag tog hon nämligen hand om Elsa och lilla Vera medan Marcus var på svensexa och Sofie höll föredrag för hundratals kvinnor om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld. (Det vet ju hon allt om som tekniktjej och fotbollsdomare.) Jag såg min chans till att få krama på både barn och barnbarn.

Å det fick jag göra!

Rubriken på detta inlägg visar EXAKT när min kropp lyfte från lakanen av ren ångest. Jag låg och sov när den dova, men enormt starka, smällen ljöd utanför fönstret och jag vaknade av skräck.

Hjärnan sprang fort och tankarna var många. En bomb? Kommer de fler? Kom den uppifrån, eller låg den på marken? Var exakt smällde den? Vad ska jag göra nu? Jag tittade ut genom fönstret och såg att mina grannar hade samma panik. Jag förstod att många skulle ha rapporterat in detta så jag försökte lugna pulsen igen. Det tog en lång stund innan jag kunde somna, men till slut gick det.

Det visade sig att någon smällt av något i ett hus ca 200 meter från oss, innanför Sundbybergs kommungräns. Bilar, balkonger, en hel entré, fönster och dörrar hade sprängts sönder i ett flerbostadshus. Inga människor skadades tack och lov (!), men det är uppenbart att någon ville skada…

Detta är verkligenläskigt. Man är inte säker någonstans.

Här är en bild från mitt sovrum. När jag gick till ICA för att hämta ut ett paket efter jobbet idag, kunde jag konstatera att det smällde i huset som jag ritat en pil på. Där är det fortfarande full aktivitet med avspärrningar och poliser.

Här nedan är några inlägg från nyhetssidor. Det finns massor att läsa.

Länk

Länk

Länk

Det var tyvärr inte den här gången som jag blev mångmiljonär, men hoppet levde en liten stund….

Jag promenerade till jobbet idag och hade rejält med kläder på mig eftersom jag väntade mig (och fick) regn på hemvägen.

När jag stod i kapprummet insåg jag att alla verkligen klär sig i mörka (tråkiga) kläder den här årstiden.

Alla utom EN.

Jag blev mycket nyfiken på vem denna härliga person kunde vara och frågade alla som satt runtomkring mig. Ingen kunde med gott samvete säga att de klädde sig i färg. Tyvärr.

Vid dagens slut, när folk började ta sig hemåt, såg jag vem det var. Det var Kicki!

Jag vill vara som Kicki.

Per och jag tog en liten utflykt med pappa och Kina.

Vi åkte till Wira Bruk som jag hört så mycket om.

Det visade sig vara ett ställe med humor och läskiga saker i bäcken.

Här fanns både fika och smidesverkstad.

De sålde jättemycket fint handtillverkat smide här.

Riktigt mysigt ställe

Här kan man hitta mycket fint

Vi hittade inte bara smide, utan även in till fiket som låg i ”Tingshuset”. Där tog vi en kaffe och en semla. En jättegod sådan!

Hit ska jag åka igen när det är sommar och de har massor av andra aktiviteter och ställen att kika på.

Sofie är på jobbresa och har varit det hela veckan så vi fick låna Marcus, Vera och Elsa ett dygn ute på ön. Lördagsmorgon denna helg innebar därför för mig att jag gick upp tidigt (när jag hörde bäbis) fick laga gröt, mata barnbarn och gosa en lång stund med Vera innan hon somnade i min famn för dagens första sovstund. Snacka om långsam och härlig start på dagen!

Solen gjorde allt härligt så vi var utomhus många gånger under dagen. Det gick inte att låta bli 🙂

Isen ligger på hela fjärden men den är rejält ”rutten” efter en vecka med varmgrader.

Elsa älskar snö och blir alltid lika glad när vi tar ut henne.

Vera är alltid glad! Oavsett om hon är inne och leker i Emmaljungabarnstolen som hennes gammelmorfar Rune fick för 35 år sen när han var ”Norrtälje Kommuns enda manliga dagbarnvårdare” (och som hennes pappa Marcus lekte i när han var bäbis) eller när hon upptäcker skärgården i selen på magen på sin far eller farmor.

Vi vuxna mår också bra utomhus. Det går inte att låta bli!

Marcus tog barn och hund hem till stan igen på eftermiddagen. Detta då Sofie snart skulle komma hem. Lördagskvällen använde jag och Per till att inviga den nya ugnen och bingea säsong 1 av Big bang Theory.

För några veckor sedan gnällde Per på att ugnen tog så lång tid på sig att bli varm. Jag trodde det hade att göra med att ugnen var gammal och att Per ställde lite för höga krav på gamlingen. Det visade sig dock att värmeelementet hade spruckit.

Per letade länge efter en ersättare och beställde sedan en ny. Nu var det dags att installera den!

Jag var lite orolig att den nya maskinen inte skulle rymmas i hålet, men Per sa att sånt här har standardmått. Jag fattade väl det också, MEN den såg så stor ut…och hålet så litet.

Det gick dock jättebra. Nu är den på plats!

Per och jag åkte ut till ön efter jobbet för att ta sista arbetsdagen för veckan på ön.

På första färjan från Furusund ser man denna belysning på Yxlan och eftersom jag ler varje gång jag ser den, så delar jag nu en bild på den med er!