Per lagade en god middag och sen gick jag ut och insöp solen och fågelkvittret. Jag gick ner till stranden och vid bryggan hittade jag Inger och Janne. De är grannarna som vet hur man njuter av livet och varandras sällskap. De bjöd mig att sitta ner mitt emellan dem på soffan. Jag slog mig ner och där stannade jag en väldigt lång stund.
En skön stund. En perfekt fredagskväll faktiskt!
Innan jag hade kommit ner till stranden hade jag redan knäppt de här bilderna. Här ovanför ser ni motljus i en hassel som inte slagit ut på riktigt ännu.
Den här tallen växer mitt på vår tomt. Den är bara en halvmeter hög, men den är söt. Den är avkomma till den 110 år gamla dito som vi tog ner för något år sedan.
Gullvivorna vid vägkanten gör mig glad. De är sååå söta!
De blålila blommorna växer inte på min tomt. De såg jag när jag gick förbi Pappa och Kina. De växer i hela deras ena tomthörn. Superfina!
Påskliljorna är också föräldrarnas! De växer utanför deras häck och gör alla som går på vägen glada.
Vitsippor är viktiga för mig. När Per och jag gifte oss blommade de som tokar och vi badade verkligen i dem när vi fotograferade oss i våra brudkläder. Vårt hus här ute på ön heter Vitsippan och som ni vet är vårt hus en stor källa till glädje. Just den här vitsippan växer på grannarna Lasse och Monicas tomt.
Så här såg det alltså ut när jag kom ner till vattnet. En härlig sandstrand, två stora stenar som barn i alla tider har älskat att leka på och de två underbara tallarna i strandkanten. Fint va?
Janne, Inger och jag satt och pratade och njöt i solskenet. Efter en stund kom Britt-Marie och Andreas ner och tog fram en till soffa de också. Per dök upp på sin moped, men njöt av vädret ute på bryggan, pratandes med sin storebror i telefonen. Alla hade vi det bra!
Solen dalade långsamt ner mot trädtopparna….
Per pratade vidare med storebror Thomas….
Vattnet låg nästan helt blankt.
Ljuset ändrade sig hela tiden….
Kvart i nio syntes inte hela solen längre och vi började dra oss upp mot husen igen. Vi ses imorgon!!
